Jag vill ha saker

Känner mig (som vanligt) uttråkad. På en skala som går från lätt uttråkad till döende av tristess så ligger jag väl ungefär på små-apatisk.

När jag får tråkigt så börjar jag ofta titta runt på en massa webshoppar, läsa kataloger, kolla annonssidor och bläddra igenom Ikeas hemsida.
Det känns som att jag måste köpa nåt. Hur konstigt det än kan verka. Varför skulle allting mitt i allt bli roligare bara för att jag köper nåt? Men jag antar att bläddrandet och sökandet efter nåt ger en ett slags mål att sträva mot, lite mening i den gråa och trista vardagen.

Och om det inte är onödiga prylar jag vill köpa (vilket jag, tur är, oftast inte har råd att göra) så börjar jag tänka på mat. Jag är jättesnål på pizza, till exempel. Det var nästan en månad sen jag sist åt pizza. Om jag just nu kunde få göra precis, exakt vad jag vill så skulle jag springa ut från jobbet, in till första bästa affär och köpa massa choklad. Sen skulle jag hoppa i bilen och köra de ca 400 km ner till Ikea. Där skulle jag köpa en massa strunt och till sist avsluta dagen med en stor, fet pizza med peperoni på!

Vilken dag! Vilket äventyr!

Men det kan jag ju inte göra.
Tror inte heller att jag skulle känna mig särskilt nöjd efteråt. Vad är vitsen med ett sånt plånboksmord? Ingen vits alls. Bara tidsfördriv.

Jag tror mitt problem skulle vara rätt enkelt löst om jag fick ett roligt jobb. Där har vi det!
Nån som vill erbjuda mig ett roligt, välbetalt jobb som jag helst kan sköta hemifrån?

***

På tal om att köpa saker så är jag nog väldigt lättlurad när det kommer till att pracka på folk onödigt strunt.

Varenda gång jag går på ett s.k. "home party" så skulle jag vilja köpa ungefär 3/4 av alla saker de visar. Samma sak gäller när jag tittar på TV-shop (förutom när de visar fula träningsredskap!).
De är ju så bra! Och tänk vad förmånliga de är, med tanke på kvaliteten! Snygga dessutom! Hur har man kunnat klara sig utan dessa produkter tidigare?

Känslan sitter i länge efteråt också.
Jag bara VET att om jag fick köpa en sån sak så skulle mitt liv bli sååå mycket roligare.

Tur i oturen så är jag medveten om mitt problem, så jag brukar kunna gardera mig rätt bra. Dessutom blir ju saken inte mer okontrollerbar av att jag väldigt sällan skulle ha råd att köpa ens 1/4 av deras grejor.
Men när jag kommer in i en tråk-period så nog är det sånt som jag sitter och letar efter på autkions- och annons-sajter!

Senaste hemförsäljningspartyt jag var på så var det PartyLite ljusprodukter de sålde. Skulle ha kunnat köpa massa ljus, om jag bara haft pengar. Även om jag egentligen hellre köper handgjorda ljus från SisslaVissla. De kostar samma sak, men de är handgjorda och ekologiska. Men bara för att jag fått en katalog att bläddra i så blir jag alldeles begeistrad och vill ha ALLT.

I tonåren brukade jag och en kompis ligga och bläddra i diverse kataloger och drömma om vad vi skulle köpa när vi blev miljonärer. Vi hade en lek då som gick ut på att man fick välja en sak per sida/uppslag, för om man skulle ha fått köpa precis allt i hela katalogen var det ju inte lika kul.
Så vi låg och bläddrade fram och tillbaka i katalogerna och berättade vilka saker vi skulle köpa och varför.

Jag brukar fortfarande leka den leken.
HE-Man är dock inte så intresserad av PartyLite och div. annat strunt, så jag brukar leka själv.

Varför blir man så köptokig bra för att nån kommer och visar lite stuff? Jag har väl sett ljus förr!
Dessutom är ju både ljusen och ljusstakarna så in i helvetes dyra!
Men jag vill så gärna tro att just dehär produkterna är så himla kvalitativa! De är så bra! De är så vackra! Man får absolut valuta för pengarna!

Det de säljer är ju verkligen inte saker. De säljer känslan av lyx.
Det känns så himla lyxigt att få köpa dedär dyra grejorna som nån stått och talat sig så varm över.

Men att det är rena, rama lurendrejeriet vet man ju. Inte från försäljarnas sida, utan från the great, big mothership. De lurar nog både kunder och sina egna försäljare, tror jag.
Har själv varit hemmaparty-försäljare så jag vet lite grann hur det funkar. Åtminstone den firma jag jobbade åt hade verkligen konstiga leverans- och betalningsvillkor för försäljarna och priserna var ju ibland löjligt höga.

Min annars så lugna och sansade mamma (???!!!!?) fick sin beskärda del av katalogbläddring redan innan det senaste partyt. Hon var inne på PartyLites hemsida för att kolla in erbjudanden.
Döm om hennes förvåning när hon la märke till att en väggljusstake kostar 319 kr (motvsarande 28 €) i Sverige och i Finland kostar samma sak 47,90 €! Det är en skillnad på 20 €, en ökning på ca 70 %!
Vilken fräckhet! Då blev lugna mamma arg.

Finns ingen chans att dom kan förklara det med valutakurser, finanskriser eller vilken annan skit som helst! För alla de andra sakerna hade relativt samma priser (även om precis allt var billigare i Sverige, som vanligt...).

Tycker synd om försäljarna som måste försöka sälja sånt. Det är ju de som sköter all kundkontakt och tvingas ta emot klagomål och får stå till svars för huvudkontorets dumheter!

***

Dethär var ju egentligen rätt oväsentligt när det kommer till mitt uttråknings-köpbehov. Men å andra sidan så kunde jag inte låta bli att nämna det. Det är så fuskigt!

Fast nu har jag ju i alla fall kommit över habegäret lite. Vem vill köpa saker från en sån ful-firma? Så egentligen får jag väl tacka PartyLite för att de minskade på mitt köpbegär.


Men jag är fortfarande snål på pizza och choklad...



P.S. Jag tror nog att jag vet hur jag får in en bloglovin-knapp. Har bara inte orkat fundera ut huruvida det finns nåt behov för en eller inte.