Snart 5000 besökare

Ojdå. Snart har jag fått ihop till 5000 unika besökare. Inte alltför dåligt, tycker jag.
Ja... det är väl ingen enorm mängd, typ 150 biljoner, som de stora lantfjant- och modebloggarna har. Men jag är nöjd för det.
Så, dethär måste väl firas?

Tror jag har lite grejs hemma i lådorna som passar till en utlottning. Så jag lägger säkert upp en sån i veckan. Håll ögonen öppna!

Fick en bunt retrotyger av lillasyster igår. Ganska fula tyger tycker jag. Men, smaken är som baken, de går ju att sy av i alla fall och det är ju huvudsaken. jag tycker ju att syendet är roligast, slutprodukterna behåller jag sällan själv så då är det ju inte så stor skillnad ifall jag själv inte tycker om färgen på tyget så värst mycket.

Men retro är nog fult. När jag var liten så använde väl nog inte jag själv några fula brun-murriga kläder. De var då redan så pass gamla att de blivit förpassade till docklådan och så tyckte man alltid de var lite läskigt roliga på nåt sätt, men inte alls lika fina som de rosa My Little Pony collegedräkterna jag själv hade. Det var stil det, rosa My Little Pony, Care Bears, Popples, Sandybell och Rainbow Brite.

När ska college-dräkter, rosa och regnbågar bli pop igen?

En liten påminnare för er som inte riktigt kommer ihåg vad 17 Popples är för nåt.

Ledig, ledig, ledig....

Har ni hört den låten?
Vet inte vad den heter, men det är väl Mange Schmidt som sjunger den.

"Jag vill vara ledig, ledig, ledig"

Ja, det vill jag.

Jag har tusen och en miljon saker att göra där hemma. Viktiga saker. Roliga saker.
Jag har inte TID att vara på jobbet. Verkligen inte.

Mitt jobb är inte kul. Tyvärr är min lön rätt trevlig och åtminstone sist jag kollade så sitter lönen och jobbet oundviklgen ihop. Tyvärr.
Men jag funderar lite på att ta ledigt ett par dagar så jag hinner uträtta nåt där hemma. dels vill jag ju bygga på huset, nu när jag äntligen fått tummen ur och börjat göra nåt på vinden igen. Dels så vill jag vara hemma och SY. Dockan fick hår igår, men jag orade inte frisera det. Dessutom är hon ännu naken, så som gud (dvs JAG) skapade henne. Stackarn. Och så ska jag ju på marknad nästa vecka och måste sy lite grejs dit också.

*suck* Jag har verkligen inte tid att jobba. Eller kanske jag ska ta med symaskinen till jobbet och så växlar jag lite mellan symaskinen och datorn. Sätter dom bredvid varandra på skrivbordet och bara rullar mellan dom med kontorsstolen?

Äh, det går ju inte!
Nå, hursomhelst så kan Fröken Eko snart säga att jag blivit liiiite mer MMB i mitt levnadssätt. Igår kom nämligen några gubbz och installerade vår nya värmepump. Idag ska den kopplas ihop med borrhålet på gården och så får vi börja värma huset med MMB-ig bergsvärme.
*jippiii*

Titta vad jag har gjort!

Denhär helgen har jag varit lite motsägelsefull, typ...
Jag har både varit väldigt produktiv, men samtidigt inte åstadkommit nånting. Fast det beror ju på hur man ser på saken också. Hursomhelst så har jag haft hela helgen ledig, men inte spikat en enda spik eller sågat en enda planka. Total åstadskomslöshet, men så kan man ju inte säga.

Istället har jag bara lekt hela helgen. Det vills säga jag har lekt med symaskinen och sytt. Planen var att jag skulle sy en julklappsdocka till min systerdotter. Hittade ett snyggt mönster på nätet, som visserligen såg väldigt litet ut, men jag trodde det skulle vara OK.
Nå, på lördagen sydde jag docka nr 1, som blev ungefär lika stor som en Barbie. Inte direkt det jag var ute efter då det är en flicka på ~1½ år som ska få den. Så då hade jag mig en "trevlig" stund framför daton på söndags-förmiddan då jag kämpade lite med Paint och (skitsatansbajsiga) Open Office. Jag kunde konstatera att Open Office suger och att Paint är dåligt men åtminstone funkar någotsånär okej.

Här ser ni i alla fall en bild av resultaten hittills. Dockan till vänster är (surpirse, surprise) den mindre dockan jag sydde på lördagen. Hon är ju klar sånär som på lite snören som måste klippas av.
Den stora dockan (till höger, ifall ni inte förstod det själva) var söndagens projekt. Jag kortade av benen och armarna lite också, förutom att förstora mönstret, så att dockan skulle få lite mer "bebisproportioner", vilket lyckades ganska bra. Stora Dockan ser ju ännu lite scary ut, tycker jag själv. Kanske det beror på att endast ett öga är klart? Så nu har den liksom ett bra öga och ett "scary eye" *hu*
Skallig är den ju också. Men det hinner jag säkert fixa till jul.

Jo, om nån undrar så är den lilla dockan ca 20 cm hög och den stora dockan ~35 cm hög.

Tecken på välstånd...

Kom på en sak, när jag sitter och försöker att mentalt fly radioterrorn på jobbet med att sk*ta i kaffepausen och istället äta godis och slösmurfa på skvallersidor. Där hittade jag ett bildspel med kändisbrudar med sixpacks. Ja... alltså inte såna som HE-Man brukar köpa i matbutiken på fredagarna, utan såna man har på magen.

Jag har ett jättesnyggt sixpack, tyvärr syns det inte p.g.a. allt fläsk som också finns på magen.

Nå, hursomhelst... Jag började fundera på detdär med magrutor och sånt. Det kan ju i princip vem som helst skaffa, men det kräver nog rätt hård träning (och kanske lite hälsosammare kost också?) och hård träning kräver massor av tid. Hur 17 skulle jag ha tid att träna så att jag såg ut som en kändis?
Hur 17 har dom tid? Men, det hör väl till deras arbete att de ska vara snygga och vältränade, så de räknar väl detdär till vanlig arbetstid. Sen är de ju säkert också snuskigt rika och har RÅD att ta sig dendär tiden.

Så då kan man ju alltså dra slutsatsen att magrutor är ett tecken på välstånd. Du har råd att ta dig tiden att träna i femtielva timmar om dagen. Dessutom har du säkert råd att äta en lite hälsosammare kost också, eftersom dom flesta vet att tyvärr så är Euroshoppers halvfabrikat från Armenien billigare än närproducerad mat.

Tänk då på hur det var FÖRR. För var det ju i princip tvärtom. Om du var muskulös och solbränd så måste du ju ha arbetat ute dagarna i ändå och det gjorde ju inte förmögna personer. De satt inne, alternativt ute under ett parasoll, och gjorde så jävla lite som möjligt. Så då var dom vackert bleka och småmulliga.
Men vem är det nu som sitter inne, borta från all sol, och gör så lite som möjligt? Jo, kontorsråttor som jag. Blekfeta, krokryggiga och närsynta av allt datorknapprande. Om jag reste tillbaka en sisådär 300 år i tiden så hade jag säkert varit värsta skönheten med mitt vita fläsk och så.

Kanske man då kan dra slutsatsen att skönhetsidealen egentligen bara är en statussymbol. Du vill inte vara vacker, inte direkt, du vill se ut som dom rika gör. För det är väl i princip det vi vill? De rika ser ut på ett skillt sätt p.g.a. sina pengar. Förr valde de att inte göra nåt, för de betalade (/tvingade) andra att göra arbetet åt dom, nuförtiden så är det dom som har råd att "arbeta", typ... och så vill vi se ut som dom. Skönhetsideal eller statussymbol? Vill vi se vackra ut, eller vill vi se rika ut?

Jag tror jag ska bestämma mig för att allt är en konspiration för att hålla oss fattiga råttor kvar nere i fattigdomsträsket, så att de kan fortsätta gotta sig åt sina cash. Därför ska jag revoltera mot förtrycket och bestämma mig för att blekfeta datanissar är det hottaste som finns!

Pumpapaj är blaj

I helgen har vi firat lite. Dels firade vi HE-man som fyllde år och tog ett steg närmare livet som medelåldring med begynnande flint och väletablerad ölmage.
Nå, flintig tror jag inte HE-Man lär bli, fast... det beror ju på också. Han är ju i princip halvflintig redan, men det är ju ett medvetet val då han rakat största delen av skallen. Ölmagen ja, den är ju en annan femma. Den är väl inte direkt väletablerad, men nog ligger den där och lurar och väntar på att HE-Man ska ta och förevigt bli bästis med soffan, fjärrkontrollen och ölburken.

Ja, nu kom jag av mig igen. Så, dels har vi firat HE-Mans födelsedag men vi hade lite Halloween-funderingar på gång också. På fredagen, påväg hem från jobbet, åkte vi via ett par begravningsplaner och lämnade några ljus vid gravar. Sen gjorde jag faktiskt några pumpalyktor också. Råkade köra förbi ett växthus där de sålde pumpor så då svängde vi in och köpte tre stycken. Det blev två mindre och en större. De två mindre lade jag ut framför trappan och den större bar jag utt till vägen. Den överlevde inte natten dock.
Nån j*vla snorungeidi*t hade varit och slagit sönder den *morr*

Vänta bara... om jag får reda på vem det var så ska jag tamef*n slå sönder snorungens moped som hämnd!

Nå, hursomhelst så kom det ju rätt mycket frön och fruktkött ur tre pumpor av rätt ansenlig storlek. Så jag testade på att rosta pumpafröna (blev rätt gott med 2 av 3 satser blev inte tillräckligt rostade) och så bakade jag söt pumpapaj av fruktköttet. Fröna blev rätt goda (de som var ordentligt rostade) men pajen var lite, njaa...
Inte var den äcklig inte, men jag vet inte om jag kan säga att den var direkt god heller. Tror att det beror på att man helt enkelt är så ovan med smaken av pumpan att det blev för "konstigt" på nåt sätt. Men ja... den var väl egentligen rätt god, man måste bara vänja sig vid den ovana smaken. Receptet tog jag härifrån, om nån vill testa på att baka en egen paj.

Bildkavalkad av en relativt god pumpapaj.