Jobb

Jaha, då har jag sökt jobb. Får se hur det går. Det skulle vara ett rätt intressant jobb, men jag misstänker nästan att om jag tar mig så långt som till en intervju så kommer Räkan att sätta stopp för vidare framsteg. Men! Man ska inte måla fan på väggen. Speciellt inte då det finns så många andra trevligare motiv....

Men ni kan ju gärna hålla tummarna åt mig!

Mycket att tänka på

För nån vecka sen fick jag reda på att jag inte kommer att få fortsätta på mitt nuvarande jobb efter årsskiftet. Visst känns det lite, tja... ledsamt? Nog har jag ju själv haft lite tankar på ombyte under en tid. Men att få det svart på vitt är ju lite annorlunda.
Samtidigt som man nu har möjlighet att göra precis vad man vill, så måste man ju då börja fråga sig "vad vill jag?". Dessutom är ju ekonomiskt trygghet inte nåt som man gärna avsäger sig bara sådär.

Jag har flera idéer och funderingar på vad jag ska satsa på nästa år, men hur ska man veta vilken som är "den rätta"? Det säkra, men tråkiga, valet, eller risktagandet som kan leda till nåt nytt och spännande?

Tänk vad lätt om någon satt med det facit i hand, så man bara kunde fråga.
Det enklaste hade ju varit att ta den säkra vägen, men det som är "säkert" är ju inte det samma som "bäst", kanske speciellt inte då man tänker lite längra fram. Jag hade gärna satsat på risktagandet också, men det säger ju sig självt, det är ett risktagande... hur ska man våga?

Å ena sidan kan man säga att jag är ung, jag hinner göra spännande saker i framtiden. Nu ska jag koncentrera mig på att bygga en stark och säker bas. Skaffa arbetserfarenhet och betala av på huslånet. När jag har det gjort, då kan man chansa.
Å andra sidan så kan man säga att jag är ung, när har man ett bättre tillfälle att våga chansa och ta risker? Så vadå ifall det kanske går åt pipan, jag kan alltid skaffa ett nytt jobb sen. Nu satsar vi, tar risker och jobbar hårt, så kan man luta sig tillbaka och ta det lugnt när man blir äldre.

Vilket är det bästa?

Det vet man väl inte förrän man har prövat.

Effektivitet

Jag har varit effektiv de senaste dagarna, därför har jag inte skrivit nåt på bloggen.

Det låter ju lite paradoxalt, men om jag slöar, ja då sitter jag och bloggar. Om jag har andra saker för mig så då har jag inte tid att hänga framför datorn. Nu tar jag dock en liten effektivitetspaus och kika in här i alla fall.
Vad har jag då varit så effektiv med? Jo, jag fick äntligen upp HE-Man på vinden för att fortsätta renoveringen. Det i sig var ju inte så effektivt från min sida, utan mest hans. Jag HADE tänkt gå upp, men det behövde donas och fixas här nere också. Så HE-Man fick välja; endera så diskade han under tiden jag fixade med tvätten och sen går vi upp och bygger, eller så går han upp och bygger och jag BÅDE diskar och tvättar (väldigt storsint av mig va?). Så igår har jag diskat, tvättat, lagat mat, packat in julpyntetn som jag "städade undan" förra veckan (satte allt i en stor hög på matsalsbordet) osv. Dan före det så lät jag den stackars, lilla, bortglömde hunden Dunnz gå på långpromenad och efter det blev jag så trött att jag måste kompensera min hälsosamhet med dega på soffan med ett wienerbröd. Allting ska vara balanserat, ni vet.

Nå, har varit på skolning idag, fått en massa superbra idéer som jag ska sälja till stora företag och bli snuskigt rik på så jag inte behöver jobba mera utan bara får göra det jag vill (*puh* man måste hämta andan lite emellanåt också, och inte skriva så långt!). Ergo, väldigt effektivt.
Nu efter mitt nyttiga mellanmål på barnlimsa (= barnläsk = bubbelvatten med saft i) och choklad (Fazers blå) så ska jag balansera vågskålarna lite med att gå på en längre promenad med Dunnzen (igen!). Så det så!

Nu går jag, hej då!

Ledig, ledig, ledig....

Har ni hört den låten?
Vet inte vad den heter, men det är väl Mange Schmidt som sjunger den.

"Jag vill vara ledig, ledig, ledig"

Ja, det vill jag.

Jag har tusen och en miljon saker att göra där hemma. Viktiga saker. Roliga saker.
Jag har inte TID att vara på jobbet. Verkligen inte.

Mitt jobb är inte kul. Tyvärr är min lön rätt trevlig och åtminstone sist jag kollade så sitter lönen och jobbet oundviklgen ihop. Tyvärr.
Men jag funderar lite på att ta ledigt ett par dagar så jag hinner uträtta nåt där hemma. dels vill jag ju bygga på huset, nu när jag äntligen fått tummen ur och börjat göra nåt på vinden igen. Dels så vill jag vara hemma och SY. Dockan fick hår igår, men jag orade inte frisera det. Dessutom är hon ännu naken, så som gud (dvs JAG) skapade henne. Stackarn. Och så ska jag ju på marknad nästa vecka och måste sy lite grejs dit också.

*suck* Jag har verkligen inte tid att jobba. Eller kanske jag ska ta med symaskinen till jobbet och så växlar jag lite mellan symaskinen och datorn. Sätter dom bredvid varandra på skrivbordet och bara rullar mellan dom med kontorsstolen?

Äh, det går ju inte!
Nå, hursomhelst så kan Fröken Eko snart säga att jag blivit liiiite mer MMB i mitt levnadssätt. Igår kom nämligen några gubbz och installerade vår nya värmepump. Idag ska den kopplas ihop med borrhålet på gården och så får vi börja värma huset med MMB-ig bergsvärme.
*jippiii*

Battle of the radios

Inget har ännu hänt med radion i mitt arbetsrum. Men... jag fick en egen bordsradio av HE-Man i helgen, att ta till jobbet. Så nu står den på skrivbordet och försöker överrösta Radio Vega som de spelar i högtalarna.

Än så länge verkar det som att Radio Extrem tar segern över Vega, men Vega kämpar tappert och tyvärr kan jag höra morgongudstjänsten genom skrålet från bordsradion.

Det blir en tuff match för Extrem...

Jag döööööör

Har fått byta rum på jobbet. Det är helt OK och förhoppningsvis måste jag inte flytta igen inom den närmaste tiden.

Det nya rummet är nästan lika stort som det gamla men mysigare, arbetsstolen är inte lika lyxig men utsikten är bättre, jag har inte lika många hyllor men arbetsbordet är bättre. Så överlag är jag nöjd med flytten.

Men! Det finns ett stooooooooort (jag menar oundvikligt, jättebauta, megagigantiskt MASSIVT stort) problem med det nya rummet. Jag kan inte stänga av radion!
De spelar radio i högtalarsystemet här, i hela huset. I normala fall så ska varje rum ha en egen volymknapp där man kan stänga av radion. Tyvärr är jag i avsaknad av en sån knapp, eftersom min knapp, av någon outgrundlig anledning, befinner sig i grannrummet. Har säkert nåt att göra med hur rummen flyttats om och delats upp tidigare.
Nå, lite radio är väl inte så hemskt, kan man väl tycka. Nä, i vanliga fall så är radio helt OK. De spelar väl inte världens bästa musik HELA tiden. Men då kan man ju bara byta kanal. Grejen är den att det inte GÅR att byta kanal, alls. Det enda som strömmar ur högtalarna här är den finlandssvenska radiokanalen Vega.
Största kundgrupp: pannschisar.
Jag: ingen pannschis.

Jag vill inte höra på gudstjänst kl. halv nie varje morgon, jag är inte ens kristen! Jag vill inte höra om när pensiönärs-Berit bröt lårbenshalsen och hur jobbigt det var att ligga på sjukhus, jag vill inte höra "klämkäck" svensk radiomusik. "Klämkäck" måste vara ett ord härstammande ur helvetets djupaste avgrunder. Allting som kan beskrivas som "klämkäckt" (typ Martha Stweart) måste vara djävulens påhitt, på riktigt! Jag dööööööööööör!

"Grannens gräs är alltid grönare *bjungeligbjioong blutti blutt* jag kör omkring i min gamla Renault *lalala*"

Det kan inte finnas värre musik än sånt sk*t! Dethär måste ju klassas som tortyr. Ni vet som när de musiktorterade fångarna på Guantanamo.
Alltså jag trodde bara att jag flyttat från en våning till en annan, inte från mitt relativa fängelse "Jobbet" till en tvättäkta fångstanstalt "Guantanamo".

Tyvärr så tycker min rumsgranne (som har kontrollen över volymknappen att dethär är rena mumman för öronen (är h*n helt sinnes eller vad??) och vill inte stänga av sk*ten. Dessutom kan h*n inte spela på nån OK volym. Nä, har pratar vi om att rocka loss fethårt till Sjögrens "Leende guldbruna ögon" på nästintill maxvolym.

Om inte vaktmästaren snart kommer och klipper av högtalarkabeln så kastar jag telefonen i högtalaren och hoppas på lite elektrisk kortslutningen som ska befria mig från detta helvete.

***

Och för att inte helt smutskasta radio Vega måste jag väl ge dom erkännandet att nyheterna är helt OK, dessutom lär dom ha ett bra program om djur och sånt, men f*n, resten är bara skit!

Tillbaka. Mot min vilja.

Jahapp...

Då var det slut på påskledigheten. Väntar redan på nästa långhelg.

Jag ville verkligen inte stiga upp imorse. Ni vet väl hur det är, när man vaknar då väckarklockan börjar pipa sitt äckliga pip, men man tror ännu att man drömmer.
Man har vaknat såpass mycket att man är sådär halvt vid medvetande, men inte riktigt så klar i knoppen att man precis exakt vet var man befinner sig och vad det är som händer. Så var det imorse.

Väckarklockan ringde och jag vaknade, lite iaf. Jag tänkte att jag måste stiga upp och åka till jobbet, men så kom jag på hur absurdt det var. "Åka till jobbet? Neej... jag är väl ledig..."
Inte hade ju jag tid att åka till jobbet. Jag höll ju på att rädda Victoria och Daniel från nån knipa på slottet, eller vad jag nu höll på med. Det var bara så mycket roligare, viktigare och i största allmänhet mer spännande. Det kunde ju bara inte vara så att jag måste avsluta det och stiga upp och åka till jobbet?! Det kan ju bara inte vara sant!!!

Tyvärr var det sant.

Så här är jag nu. Hitsläpad. Mot min vilja.
Usch.

Ååååååhhhh.!

Men fy fan alltså vad jag känner att jag hatar mitt jobb just nu!

Jävla surgubbar som tror att allt är mitt fel, när det enda jag gör är att försöka hjälpa folk. Men då man inte ens har lust att försöka förstå, utan tydligen vill missförstå så att man ska ha nånting att gnälla på.

Gå dö gubbjävel!

***

Återkommer förhoppningsvis med roligare inlägg senare idag.

Flitig som en myra

Idag har jag varit flitig som en myra. Och ännu flitigare lär jag vara eftersom jag också ska kvällsjobba idag.

Vet inte vad som flugit i mig, men jag misstänker starkt att det har nåt att göra med att jag var sjuk på torsdag och fredag och att jag spenderade hela gårdagen på seminarium. Arbetet har samlats lite på hög, så jag har ju faktiskt nåt att göra för en gångs skull!
Så... när jag en gång börjat med flitigheten, och bara hittar fler och fler saker att göra, då är det liksom inget stopp på en.

Men det är bara bra att jag speed-jobbar lite ibland. De dagar då jag inte gör nånting så ska jag nostalgiskt tänka tillbaka på denhär dagen och motivera min slöhet med att jag garanterat arbetade så flitigt idag att det räcker för fem veckors slöande framöver.

Fast, vad har jag att ha dåligt samvete för ifall det är slött? Har man inget att göra så har man inte.

***

Har funderat lite på dethär med tävlingar på sistone...
Tro nu inte bara att jag kommer att meddela att jag tänker sluta med mitt hysteriska tävlande! Det gör jag aldrig!!! Det var ju en av de huvudsakliga orsakerna till att jag skaffade blogg från början. Mina funderingar om tävlandet har mest rört sig kring när jag ska ordna en egen.
Har lite stuff där hemma som jag tänkt tävla ut, eller hur man ska säga.

Jag tänkte faktiskt knåpa ihop en grej själv också till tävlingen. Och det är där min plan falerar. Har inte orkat göra denhär grejen klar än. Om sanningen ska fram så har jag inte ens börjat, jag har bara tänkt på det.

Men eftersom jag är gräsänka de flesta helger nuförtiden (eller heter det kanske alg-änka med tanke på min situation??) så har jag ju nog tid över. Så om jag känner mig motiverad så kanske jag fixar ihop det till helgen. Då får ni en tävling passligt till påsk i så fall.

Eftersom jag är en elak person så kommer jag dock inte at ha en snäll "lämna en kommentar"-tävling. Nej, nej....
Fröken Eko ska ha en sk*tsvår frågetävling med tema MILJÖ. Så det så... men priset kommer att vara supernajs (eftersom jag gjort en del av det själv!!! förståss...) så it's going to be worth it!
Håll ögonen öppna alltså!

***

Nu ska jag leta boende i Ungern. Tänkte ev. bo på vandrarhem i Budapest. Går säkert att hitta nåt som är tillräckligt najs för att passa mina hygienkrav och min kräsna smak. Men i den andra staden vi ska besöka tror jag det blir svårare att hitta billigt boende.

Budapest fins iaf med på hostelworld.com, så där är det ju betydligt enklare att hitta och jämföra hostel. Men det andra stället finns inte med där och de verkar vara rätt sparsamma med engelskan i Ungern.

Nå... om inte annat får jag sova i lillebrors strumplåda eller nåt.

Upp å ner, upp å ner...

Är det jag som är kortsiktigt manodepressiv? (eller kanske det heter nanodepressiv då???)

Eller är jag bara en hysterisk kärring?

Eller är det faktiskt så att det är snabba växlingar här, hela tiden?

Igår var jag jättesur på eftermiddagen. Det var nån (inte jag, på riktigt, det var inte jag!) som klantade till det så jag slapp hem från jobbet väldigt sent och bara hann hem och ta en snabbrunda på wc innan jag måste åka till kvällsjobbet.

Då var jag sur.

Men kvällsjobbet gick ovanligt smidigt, då blev jag glad.

Nu på eftermiddagen fick jag ett jobbsamtal som slutade med en väldigt glad och nöjd telefonist i andra ändan.

2 minuter efter att jag satt på luren får jag besök av två arga och upprörda gubbz.

Upp och ner.

Nu, för en minut sen, knackade någon på min dörr. Det var samma person som, ofrivilligt, orsakat gårdagens försening. H*n kom in och bad om ursäkt, fast jag (väldigt snällt och rart!) bedyrade att det inte behövdes ("det var ju inte ditt fel!"). Men, men..!

"Tycker du bättre om choklad eller salmiak?" frågar personen då plötsligt.

"..." var typ allt jag fick ur mig... "Ööööhh, choklad tror jag" (det är inte precis sånt folk brukar fråga av mig på jobbet) och så fiskar h*n fram två chokladplattor ur innerfickan som jag får "som plåster på såren" :D

Nu tycker jag HE-Man ska komma och hämta mig genast, så arbetsdagen kan avslutas medans jag ännu är glad!

(Problem: Ska jag lämna chokladen i jobbet för inmundigande under svårt prövande perioder (SPP) eller ska jag ta hem den och äta den då jag ligger i badkaret omgiven av badskum??)

***

P.S. Eeehh.... det var väl ingen som tog lilla gossen-storyn på blodigt allvar va? Det var ju meningen att den skulle vara små-humoristisk, inte dödsallvarlig. Misslyckades jag totalt i mina förehavanden?????

Allt känns fortfarande skit!

Jag trodde att min surpuppighet skulle gå över tills idag. Men den hänger fortfarande envist kvar.

Jag vill inte jobba idag, jag vill vara hemma och ligga på madrassen på vardagsrumsgolvet och slöa med alla mina små lurviga bebisar. Sen kunde jag gå upp på vinden, efter att ungefär halva dagen slöats borts i "sängen", och börja tejpa fast alla hål. Stackars korvhunden är ju förkyld också och bara nyser hela tiden. Eländes, elände.

Imorse låg jag på madrassen och upprepade ett relativt ofta förekommande morgonmantra för alla som ville höra (dvs ingen).
Jag vill inte åka till jobbet. Jag vill inte åka till jobbet. Jag vill inte åka till jobbet.

HE-Man tyckte att jag skulle stanna hemma med sjukt barn, men tyvärr tror jag inte att en snuvig hund räknas som sjukt barn, hur ynklig han än må vara. Väldigt synd.

Om jag fortfrande hade gått i skolan så hade idag definitivt varit en sån dag som jag hade hoppat över och stannat hemma under täcket.
Igår tillbringade jag hela arbetsdagen med att bara vänta på att få komma hem och sätta igång med arbetet, så när man då väl kommer hem och inte kan göra nånting så känns det så otroligt frustrerande. När jag kom mig upp på vinden så hann jag vara där i max en timme (att missa Simon och Thomas är ju otänkbart) så jag fick ju nästan ingenting uträttat. Tv-tittandet var en liten tröst, men eftersom jag inte hade gjort nästan nånting alls så kändes det som att jag inte gjort mig förtjänt av att slöa framför tv:n. Hursomhelst så kändes det som att jag kom hem efter en lång och tråkig arbetsdag, tittade på tv en timme och gick och la mig för att direkt stiga upp till en ny lång och tråkig arbetsdag.

De långa och tråkiga arbetsdagarna sträcker ut sig i en oändlighet framför mig. Sova, vakna jobba, sova vakna, jobba, sova, vakna, jobba. Så kändes det igår. Och lite idag med.

Varför måste allt kännas så SKIT ibland?

Kanske för att det ska kunna vara jätteroligt ibland också. Lite balans... Men när det är skit så är det verkligen... ja... SKIT!

*suck*

Och ännu har jag inte lyckats klura ut ur man får dendär "klicka-i-rutan-kommentarsfunktionen" att fungera.

***

Vad ska man göra då ens arbetskamrat "stjäl" ens arbetsuppgifter?

***

Bra att få "skriva av sig" lite...

Haiku

Jag kom till mitt jobb,
märkte att jag hatar det.
Kan jag få ett nytt?