måndag 30 maj 2011

God, j*vla morgon på dig med, älskling!

Alltså, jag trodde att bortbytingsbranschen enbart sysslade med barn, inte (tämligen) fullvuxna män? Men någon annan förklaring har jag ju inte till varför helgens snälla och trevliga HE-Man förvandlats till en surpuppesk*t över natten.

Jag vaknade, som vanligt den senaste tiden, kl 6 på morgonen och kunde inte somna om. Tidigare har jag tvingat mig själv att ligga kvar och sova vidare, så att jag inte ska vara så trött på dagen, med resultatet att jag vaknat först runt kl 12. Vara trött hela dagen vs. sova bort halva dagen, som att välja mellan pest och kolera. Så eftersom jag blivit något uttråkad av kolera så valde jag pest denna morgon istället, och steg således upp kvart över sex.
HE-Man snusade gott vidare och jag gick ner för att inte störa honom.
Då jag hörde att hans väckarklocka ringt så väntade jag en stund och gick sen upp i syrummet för att sy. Tänkte att jag äntligen skulle lappa HE-Mans fiskebyxor, som legat som ett UFO på sybordet alldeles för länge. Men först måste jag ta itu med det fruktansvärda kantbandet.

Så där satt jag och sydde fruktansvärt kantband i allsköns ro, hörde att HE-Man steg upp ur sängen och ropade "God morgon" åt honom då han började trava runt i sovrummet. Inget svar.
En stund senare brakar han förbi syrumsdörren och halvryter argt åt mig, lite sådär i förbifarten ni vet, "Det är bäst att du syr klart mina byxor idag!".
Jo, god morgon på dig med, älskling...

Vilken underbar start på min morgon.
Men här har du dina *piip* *piip*iga byxor HE-Man. Lappade både på hålet på benet och, extra, extra special, only for you, också i grenen (du hade inte lagt märke till det hålet va?). Inte för att du lär bry dig i ifall kronjuvelerna faller ut till allmän åskådan under fiskeresan, jag antar att du och ditt sällskap hade tyckt att det varit utflyktens höjdpunkt. Men någon måste ju bevara familjestoltheten, så jag passade på att lappa dom även där.

Och ett litet tips till dig älskling, nästa gång du lämnar in nåt för reparation, var snäll och tvätta det först.
Den härligt ångande doften av nystrukna byxor, impregnerade med bensin, olja och fiskflott, är inte direkt den bästa jag vet kl. 7 på morgonen...

lördag 28 maj 2011

Tråkigt väder = tråkig dag

Usch vilken tråkig dag det har varit.
Det har varit mulet och grått hela dagen och då känns det, på nåt konstigt sätt, som att dagen aldrig börjar "på riktigt". Det är som att det är kväll hela dagen istället och jag har ingen lust att göra nånting. Och även om jag gör nåt, så känns det efteråt som att jag inte gjort nåt. Very strange...

Idag har jag ju visserligen rensat "trädgårdslandet", sått sallad och morötter med HE-Man, åkt och handlat, lagat mat och ätit. Men det känns som att jag lika bra hade kunnat ligga i sängen och slöa hela dagen.
Nä, jag måste nog gå ut igen. Får ta med Korvhunden och MP#-spelaren på en promenad och se om det avhjälper situationen nåt.

Förresten, nån som känner för att komma hit och sy på ett förskräckligt kantband åt mig? Det är endast EN söm som fattas på överdraget till barnvagnen, och jag har dragit mig för att sy den sömmen i nästan en vecka. Så mycket avskyr jag kantband. Orsak? Jag tycker aldrig att de blir bra. Fula j*vlar, dedär kantbanden... Men ibland så funkar det inte med nåt annat.

lördag 21 maj 2011

Motvilligt gummiband

Jag var ju egentligen påväg ner för att klä på mig, borsta tänderna, laga morgonmål och gå ut i solen för att äta. Jag vet att det är lite väl sent för såna morgonbestyr, då klockan redan är halv ett, men jag har en helt godtagbar förklaring i det att jag var snäll och hämtade hem HE-Man från en fest igår kl. 2 på natten.
Men vad hände? Jo, jag skulle ju bara snabbkolla min mail först.... Och medan datorn körde igång så kunde jag ju påta lite på mitt syprojekt också. Så då mailen var kollad så måste jag ju påta lite till, och då kunde jag ju lika bra kolla bloggen på samma gång... Och här sitter jag nu med ett något motvilligt gummiband som ska in i en ca 1½ m lång kanal, i pyjamas och utan mat i magen.
Varför ska det vara så himla svårt att göra saker i rätt ordning ibland?

Jag borde ju först ha gått ner och borstat tänderna och klätt på mig, sen kanske jag kunde börja kolla mail etc. För jag vet ju hur det går, om jag går in här i syrummet (var datorn också residerar för tillfället) så fastnar jag. Och ändå gör jag det vid dom mest opassliga tillfällen, gång på gång.
T.ex. det att jag "måste" springa in it och snabbkolla nåt 5 minuter innan jag borde åka hemifrån, och 20 minuter senare märker jag att jag "bara måste sy en söm klart först".
Det är ett farligt ställe, mitt syrum...

tisdag 17 maj 2011

Hipp, hipp hurra för 9 år och en da'!

Glömde bort mig lite igår och missade mitt och HE-Mans nioårs-"jubiléum".
Fråga mig inte varför, men vi räknar med att vi har varit ett par sedan 16 maj 2002. Så idag har vi varit tillsammans i nio år och en dag.

Det är ju värt att fira!

Och hur firar vi då? Jo, HE-Man får ett telefonsamtal av mig där jag gratulerar honom till att ha en så förträfflig flickvän som han lyckats behålla så länge. Han tackar snällt och meddelar att han inte kommer hem efter jobbet.
Så där en halv tio kommer han hem och vi fortsätter vårt jubiléumsfirande med att jag sitter instängd i syrummet och syr, samtidigt som jag tittar på lyxfällan på datorn och han tittar på youtube-klipp på en annan dator i köket. Mysigt! Man blir ju så romantisk med åren vet ni.

Men, under dom årens lopp har vi ju hunnit förlova oss, gifta oss och flytta till ett såhär vackert ställe. Så nåt har vi ju fått till stånd i alla fall, även om årets firande inte var så värst speciellt.

fredag 13 maj 2011

Orsaken till min tystnad

Börjar sådär smått återhämta mig från min förkylning, även om jag måste säga att den varit i envisaste laget! Är ännu inte fullt frisk, men har den senaste tiden ändå varit såpass pigg att jag orkat göra annat än ligga på soffan hela dagarna.
Börjar nu vara 99% hostfri också, det ni!

Men, jag har en annan orsak till varför det varit så tyst här och denna ser ni här nedanför.

Jag har handarbetat lite. Och nu är äntligen den svåraste delen (hoppas och tror jag!) i mitt barnvagnsprojekt avklarad: sufletten!

Är ju otroooligt nöjd över att jag fick den klar, även om allt inte känns som att det är riktigt 100. Men var den känslan kommer ifrån vet jag inte riktigt, för innan den var påmonterad och fastsatt så tänkte jag, att sålänge den ser OK ut så är jag MER än nöjd. Varför blev jag plötsligt så kräsen nu, då jag fick precis som jag ville?

Men, men... det måste jag väl nog ändå säga, att jag varit löjligt nöjd med mig själv här tidigare. Även om jag nu sitter och petar på de operfekta detaljerna. Måste sluta med det!

onsdag 4 maj 2011

Vad göra?

Usch så slö jag är.
Jag skulle ju egentligen vilja ha lust att sitta i syrummet och vara lite kreativ, sy och fixa på barnvagnen som såsmåningom kommer att behövas och helt enkelt producera nåt! Men jag orkar inte. Jag är så otroligt slööööööö...

Vet inte om det beror på Räkan, förkylningen (som ännu inte riktigt gett med sig) eller det underbart härliga faktumet att jag drog ut en visdomstand i fredagst och ännu är sjuk av det.
Sidospår om visdomstanden: Tandläkaren sa att under hennes 35 år i arbetet har hon kanske stött på runt 10 fall av tänder som min visdomstand. Det vill säga ett härligt praktexemplar med hela 4 rötter istället för de sedvanliga 3. Kan ju säga att den satt rätt hårt åt...
Eller kanske det är en kombination av alla tre saker?

Hursomhelst så känns det som att det enda jag vill och orkar göra är att ligga i soffan, läsa en bra bok och äta onyttigheter (godis, ostbågar, saft, glass...). Tyvärr har jag ingen bra bok just nu. Eller ska vi säga, jag har ingen bra bok som jag inte redan läst X antal gånger. Glass, ostbågar och godis, det har jag. Men.... då borde man ju vara duktig och inte äta en massa onyttigheter och bli tjock-fet.

Jag VILL äta godis och slöa, för jag orkar inte annat. Men jag vill också att jag skulle vilja sy, för det känns liksom lite roligare ändå. Men tungt.

Vilket dilemma. (och i-landsproblem)