YouTube

Jag skulle bara kolla min mail.
En timme senare sitter jag och tittar på fullständigt fantastiska videon, som denna:

Vems?

Alla bara påpekar hur mycket Räkan liknar HE-Man, men ingen tycker att han ser ut som mig. Så ibland börjar man ju nästan fundera, är han verkligen min? Tänk om HE-Man varit otrogen?

Fortsättning på samma tema

I mitt förra inlägg skrev jag ju om tämligen fullvuxna män. Någon kanske funderade över mitt något ovanliga ordval där, vad är en "tämligen" vuxen man?
Tja, jag vet inte hur jag ska beskriva en i ord, men jag kan säga att jag har en här hemma. Nedan ser ni ett litet bildbevis som kanske förklarar något.

HE-Mans avskrivna kakrecept

Ska äta nu och sen betala räkningar för den ynka summan av 590 €. Efter det ska jag bege mig till butiken för att inhandla fnöffligt socker, mjölbagge och klimpig mjölk (eftersom vi har slut på sånt) så att jag kan baka en Rågmoskaka idag. *nam nam*

(Klicka på bilden så ser ni en större version av den)

God, j*vla morgon på dig med, älskling!

Alltså, jag trodde att bortbytingsbranschen enbart sysslade med barn, inte (tämligen) fullvuxna män? Men någon annan förklaring har jag ju inte till varför helgens snälla och trevliga HE-Man förvandlats till en surpuppesk*t över natten.

Jag vaknade, som vanligt den senaste tiden, kl 6 på morgonen och kunde inte somna om. Tidigare har jag tvingat mig själv att ligga kvar och sova vidare, så att jag inte ska vara så trött på dagen, med resultatet att jag vaknat först runt kl 12. Vara trött hela dagen vs. sova bort halva dagen, som att välja mellan pest och kolera. Så eftersom jag blivit något uttråkad av kolera så valde jag pest denna morgon istället, och steg således upp kvart över sex.
HE-Man snusade gott vidare och jag gick ner för att inte störa honom.
Då jag hörde att hans väckarklocka ringt så väntade jag en stund och gick sen upp i syrummet för att sy. Tänkte att jag äntligen skulle lappa HE-Mans fiskebyxor, som legat som ett UFO på sybordet alldeles för länge. Men först måste jag ta itu med det fruktansvärda kantbandet.

Så där satt jag och sydde fruktansvärt kantband i allsköns ro, hörde att HE-Man steg upp ur sängen och ropade "God morgon" åt honom då han började trava runt i sovrummet. Inget svar.
En stund senare brakar han förbi syrumsdörren och halvryter argt åt mig, lite sådär i förbifarten ni vet, "Det är bäst att du syr klart mina byxor idag!".
Jo, god morgon på dig med, älskling...

Vilken underbar start på min morgon.
Men här har du dina *piip* *piip*iga byxor HE-Man. Lappade både på hålet på benet och, extra, extra special, only for you, också i grenen (du hade inte lagt märke till det hålet va?). Inte för att du lär bry dig i ifall kronjuvelerna faller ut till allmän åskådan under fiskeresan, jag antar att du och ditt sällskap hade tyckt att det varit utflyktens höjdpunkt. Men någon måste ju bevara familjestoltheten, så jag passade på att lappa dom även där.

Och ett litet tips till dig älskling, nästa gång du lämnar in nåt för reparation, var snäll och tvätta det först.
Den härligt ångande doften av nystrukna byxor, impregnerade med bensin, olja och fiskflott, är inte direkt den bästa jag vet kl. 7 på morgonen...

Hemska små kräk

Man ska INTE behöva vakna halv sju en ledig lördagsmorgon! Men så går det när man har fyra hemska, små kräk som sängkamrater. Och nu pratar jag inte om fyra stycken löss eller kvalster, de hade jag kunnat leva med tror jag. Nä, detta är nåt mycket värre.

Ett gnällo till Korvhund, två bök-katter och en snarkande HE-Man. Då kan man inte sova.

Klockan kan väl ha varit runt tre-fyra när jag fick stiga upp för mitt, nuförtiden, nattliga besök på wc. Efter det har jag blivit väckt ungefär en gång var 20:e minut. Gnällhunden vet inte var han vill sova (i sängen, under mitt täcke, under HE-Mans täcke, på golvet, i sin korg) och hoppar således fram och tillbaka mellan sovplatserna. Det i sig är inte så farligt, men varenda gång han hoppat ner ur sängen och följaktligen skall upp tillbaka, så tycker den trötta lilla korvhunden så synd om sig själv att varenda upphopp kräver minst 3 minuters tyck-synd-om-mig-gnäll innan han orkar uppmana krafter att hoppa upp i sängen tillbaka. Helst så ska jag visa nåt slags livstecken också (t.ex. lyfta på täcket för att underlätta hans hopp) så att han vågar sig på kraftprövningen. Sen ska det bökas och stökas lite och helst ska han lotsas in på en trevlig sovplats i mitt knäveck också.

Sen börjar katterna böka. Lillkissen kommer och knådar min dyna alt. mitt täcke för att väcka mig. Detta gör hon så att jag i min tur kan väcka HE-Man (som inte vaknar av bullknådning bredvid örat) så att han sen i sin tur kan lyfta på sitt täcke och släppa in kissen som vill gosas. Där gosar hon med honom, tryckt mot hans bröst under täcket, i ca 15 minuter. Då får hon för varmt och måste gå ut, varefter hela proceduren upprepas ca 30 minuter senare.
Storkissen kan också. Hon brukar placera sig på de mest konstiga ställen på min trötta och sovande(?) kropp, där tronar hon då sedan på Räkan i magen, min höft eller på mitt bröst (så jag får andningssvårigheter av den tjocka kissens tyngd) och biter mig i händerna ifall jag försöker flytta på henne.

Till denna cocktail av störningsmoment kan man sen addera HE-Mans ljuvliga nattserenader vilka består av en blandning av lågmält snarkande, poffande och mardrömsgnäll. Visst har hans snarkande blivit mindre sen vi köpte snarkspray åt honom på apoteket. Han är nuförtiden knäpptyst då han sover på sidan. Problemet är bara det att favoritsovställningen är liggande på rygg, då ingen spray i världen står emot naturkrafterna som erupterar ur hans näsa och mun. Under de ca 40 minuterna av tystnad som krävs för att jag ska kunna somna om kvällarna, brukar jag kunna övertala honom om att sova på sida. Sen brukar jag klara av att blockera de flesta småljud under resten av natten. Men då man ständigt väcks av någon av de tre små grisarna så klarar jag inte av att utestänga snarkandet, poffandet och gnället och väcks således också av detta.

Ja. Allt detta resulterar i ett hopplöst försök till nattvila där jag väcks stup i kvarten. Så, halv sju gav jag upp. Då fick jag byta ut mitt söta sussande mot skittvätt istället. Har sorterat all tvätt och snäll som jag är satt in HE-Mans skitiga kalsonger och strumpor i tvättmaskinen istället för att unna mig välbehövlig vila.

Nog har han det bra dendär HE-Man!

***

Och som grädde på moset! I princip det första jag ser då jag sätter på tv:n är Martha Stewart. Could my day get any better?!

HE-kott

HE-Man tittade alldeles just på dethär, och har nu bestämt sig för att han vill ha en igelkott.

Just så.

Jul, jul, strålande jul...

Från juliga bröstförstoringar, ekologiska julklappar och julgrisar till en jul-tv. Kan slå vad om att ni inte sett en sån tidigare!

Här i helgen bestämde min tv sig för att göra en liten julstädning på sig själv, tydligen. Det var väl dags att putsa upp kretskortet lite, eller nåt sånt. Den började flimra i gulgrönt och var inte bra före man gav den gamla madamen en redig klapp på baken. I flera dagar var hon nöjd med det, men så här om dan så var hon tydligen klar men jul-genomgången och visade upp sitt nya, juliga jag.

Visst klär hon i rött?


Julbelysning på huset, så tråkigt, så kliché, så svennigt.
Det nyaste är en tv med julbelysning, så det så!

Men det gjorde tv-tittandet lite svårare. Det tar liksom ett tag att vänja sig. Så HE-Man öppnade fru TV där bak och putsade lite (hade hon fuskat med städningen i hörnen?) och tog fram sin lilla, portabla lödkolv och lödde fast nåt som var lite smålöst.
Erkännas bör att det inte är lika stämningsfullt här hemma längre, men det går i alla fall att slöglo som vanligt. Och snart kommer Kniven mot strupen, dags att bänka sig framför tv igen då!

Min man har lämnat mig

Ja! Det är sant! Min man har lämnat mig!

Nu är jag alldeles ensam.

Fast det är väl inte riktigt en sanning till hela 100 %...

För det första har jag ju ingen man som sådan. Alltså ingen make. Men jag antar att HE-man kan klassas som en man ändå. Han är ju trots allt of the male persuasion, om man säger så...
Och riktigt ensam är jag ju inte heller. Jag har ju huset fullt av diverse sällskap i form av katter, hund, hundratusen malar och en och annan dammråtta.

Men i det stora hela så stämmer det att HE-man har stuckit.

I dethär sammanhanget kanske det dock löns att ta fasta på det faktum att han högst antagligen kommer att komma tillbaka. Om han inte äter för mycket rå fisk och får mask i magen som växer så mycket att han exploderar, eller nåt...

För om vi ska prata om sanningshalten i mina påståenden så kan jag göra ett försök att få till ett som är 100 % sant denhär gången:
HE-man har åkt på fiskesemester (ja... vad annars??) och kommer hem på söndag. Rätt så länge nu har han pratat om wasabi på rå fiskfile (så rå att den nästan ännu sprattlar alltså) som att det var höjden av gastronomisk läckerhet. Men fan ta honom om han kommer hem och har fått mask på grund av sina äckliga matvanor!
Jag vill inte ha hem en karl som har magen full av äcklig mask *spy*

Så för tillfället är jag gräsänka. Vilket ärligt talat inte känns som en så särskilt stor förändring med tanke på de senaste månadernas fiskefrenesi. Men, men... nästa vecka är det HE-Mans tur att vara ensam ståthållare på godset. Då sticker ju jag nämligen till Ungern *hejdåååå*

Men HE-Man... du är dig inte riktigt lik efter fiske-semestern...

En vinnare är korad!!!

HE-Man fick det enormt svåra uppdraget att utse en vinnare. Länge väntade jag på den slutgiltiga domen (HE-Man är en Viktig Person med fullbokad kalender, så det tog ett tag innan han hade tid (eller så satt han väldigt länge på kaffepaus, antingen eller)) men nu är min väntan äntligen över!

Det rätta svaret av de tre alternativen var, hör och häpna, 2!
HE-Man lekte idiot i största allmänhet!

Nånting han brukar göra rätt ofta... om man ska vara ärlig.

De som gissat/resonerat sig till rätt svar var följande personer:
Jenny, Lilla huset på prärien
Jojo, Rödluvans Vita Vardag
Evamar, evamar - tävlingsblogg

Eftersom det var flera som svarat rätt, så var det upp till HE-Man att utse en vinnare bland de tre lyckliga. Jag mailade tävlingssvaren + motiveringar/smöreri till HE-Man, men lämnade bort namnet på deltagarna så att han skulle välja helt på basen av svaret och inte på person. Kändes extra behövligt eftersom en av de tre som svarat rätt faktiskt är min syster, och annars kunde utöva viss press på stackars HE-Man. Men allting har alltså gått väldigt anonymt och rätt till!!

Så, vinnaren....

Med följande motivering;
Kort och koncist men ändå med en slående känsla för hur det manliga släktet fungerar, och inte att förglömma den precis lagom stora klicken smör. Mitt i prick!

valde HE-Man detta tävlingsbidrag;
*skrattar* Med tanke på vad mycket spån det skulle kommit i den ölen om han hade tappat den så är den nog inte värd att räddas så den tror jag inte på.
Hunden ser jag ju då inte skymten av riktigt på bilden och med tanke på överskriften så tror jag nog att han leker idiot i största allmänhet. :) Det hade nämligen min karl gjort...
Han är himla söt... hunden :)

Och under rungande applåder ber vi att få gratulera Jenny från Lilla huset på prärien!

*wohooooooo* *jippiiiiiiiiii*

Jag kommer att ta kontakt med vinnaren direkt efter att jag postat detta inlägg och efter jobbet blir det av att inhandla nödvändig överraskningsvinst!

Vi ber att få tacka alla som deltagit i tävlingen, ni har förgyllt HE-Mans vardag med den extra stora dos av uppmärksamhet han fått ta del av i och med detta evenmang. Hans manliga ego har solat sig i strålglansen av era väna ord!!

Till alla som inte vann det underbara överraskningspriset (som alltså ännu är en överraskning för även mig), vill jag tilldela följande fräsiga diplom, föreställande en Tuff HE-Man (för det var ju en Tuff Tävling!) på sin cross:

Bär den på era bloggar med stolthet!

Tjolihopp!

Vilken trevlig avslutning på helgen! Såg just att jag vunnit (eller egentligen kommit på tredje plats, men en vinst är en vinst!) i en tävling, jättekul!!! :D
Dessutom ska ju HE-Man ännu utse en vinnare ikväll. Gällande tävlingen måste jag erkänna att det slank med en lite lögn... Jag hade ju lovat en dragning efter sista ölen, men det var inte sant, för det har inte blivit nån öl alls för HE-Man idag. Vilket sannerligen var lika bra.

För förutom att han varit Smutsiga Pojken (*the following text did not pass the HE-Man-filter for explicit content and has been censured*)... nå... nu kom jag av mig igen.
Jo, förutom att HE-Man varit Smutsiga Pojken så har han även varit Olydiga Pojken, eller Dumma Gossen, eller nåt annat styggt. Igår var han var ett elakt fyllo och drack från morgon till kväll i "goda" vänners lag, vilket kändes väldigt trevligt för mig som fått ta hand om spillrorna... Väldigt goda vänner det, som ser till att han får en garanterad uppläxning när han kommer hem..!

Så ni kan förstå att jag tycker att jag tycker att min egen vinst var välförtjänt!

Hursomhelst så har han inte varit på humör att dricka nåt idag, så det blev alltså inte nån vinnar-utnämning efter sista ölen. Men! Det ska utses en vinnare i alla fall!
Eftersom klockan börjar närma sig läggdags så kommer jag att publicera vinnaren först imorgon. Väntan kommer att vara svår, men försök att stå ut go' vänner!

Hoppas ni har haft en trevlig helg å så syns å hörs vi igen imorgon!

Vem vill vinna en mansgris?

Kan förstå att gårdagens inlägg väckte en del funderingar... Vad sysslar egentligen HE-Man med på bilden??

Först lite bakgrundsinformation:

Bilden är tagen på vår gård, förra sommaren. Vi har ju i princip totalrenoverat (tja... vi håller ännu på) hela huset och i.o.m. det så måste vi dra nya elkablar. De gamla kablarna var såna som hängde i luften, dvs. inte särskilt snyggt, bra eller modernt. Så då var det till att dra nya, fina jordkablar istället.

För att kunna dra jordkablar måste vi ju gräva upp ett dike åt dom, så vår gård såg ut som ett mindre slagfält med skyttegravar i dvärgstorlek under några sommarveckor.

Bilden är tagen i det skedet då kablarna redan låg på plats och diket skulle fyllas igen. För att skydda kablarna mot stenar o.dyl. så skulle man helst ha täckt dom med ett lager sand el. likn. Vi slog två flugor i en stor fet smäll och tömde isoleringssågspånet från vinden i diket.

Så på bilden står HE-Man alltså i diket och gräver sågspån.

Frågan är då varför?
Varför står han och gräver i sågspånet?

Det tänker jag inte säga! *he he*
Ni får gissa, helt enkelt. Men, den som gissar rätt blir belönad! Jag sätter alltså igång en liten, liten minitävling nu.


Det gäller alltså att gissa sig till varför HE-Man gräver sågspån så det yr om det. Men för att hjälpa er på traven lite så ger jag er tre alternativ att välja mellan.

1 Han har tappat en ölflaska i sågspånet och gräver febrilt för att få fram den innan all öl rinner ut.

X Han härmar grythunden Korven, som älskar att gräva under ackompanjemanget av sitt eget högljudda frustande och puffande.

2 Han leker idiot i största allmänhet

***

Rätt så knivigt, med andra ord.

Om det är flera som gissar rätt, så får HE-Man avgöra vem som vinner. Så det gäller alltså att smöra lite grann nu...

Dock kan man verkligen INTE få extra poäng genom att länka till tävlingen (tror nästan HE-Man ger minuspoäng för det, att ha sin skitiga bakända florerandes på vörldvajdvebb är kanske inte så smickranade). Men vi hoppas ju naturligtvis på högt deltagarantal för det!

Priset kommer inte att vara en mansgris, så där lurade jag er lite med min rubrik *he he* Istället vinner man en liten mini-överraskning. Exakt vad det blir har jag inte bestämt mig för ännu, men jag lovar att se till att HE-Man är med i beslutet om vinsten. Så än en gång vill jag poängtera vikten av smöreri.

För att återgå till det förväntat höga deltagarantalet så vill jag bara berätta att HE-Man har skvallrat!!! Jag fick höra igår om ett antal smygisar som smyger omkring här och inte hälsat!!! Så nu har ni er chans, delta i tävlingen och avslöja er själva.


Tävlingsreglerna i korthet:

• För att delta behöver man bara lämna svaret (+ frivilligt smörande) i en kommentar till dethär inlägget.
• Alla får delta, man behöver varken ha blogg, e-mail eller nånting! Helst ska man dock vara nåbar på ett eller annat sätt. Så se till att lämna nåt slags kontaktuppgifter i kommentaren (blogg, e-mail, hemadress, telefonnummer, din mammas telefonnummer etc.).
• Vill man få extra stor chans att vinna så ska man såklart inte berätta om tävlingen för NÅGON! Ju mera deltagare, destu större konkurrans. Rätt så logiskt va? Men om jag inte får ihop minst 5 deltagare så skiter jag i tävlingen och behåller vinsten för mig själv!
• Den lilla, lilla minitävlingen kommer att hålla på till och med söndag (15.3). Så innan sista söndagsölen så får HE-Man utse en vinnare.

Lycka till!!!

Hemmafru De Luxe

Idag har jag varit hemmafru så det smäller om det!

HE-Man åkte iväg på pilktävling och jag låg kvar hemma i vår sovskrubb och "mornade" mig lite.
Men det blev tråkigt efter ett tag, så då steg jag och Korven upp.
Vi slöade omkring lite i största allänhet först. Men jag hade ju tänkt baka semlor idag (finlandssvenska semlor alltså... dvs. "småfranska") så det gick inte att slöa hur mycket som helst.

Men köket såg ju ut som ett bombnedslag, så där gick det ju inte att baka nånting. Jag måste alltså städa, igen... Nå, först måste jag ju smurfa lite på datorn. Så jag spenderade ca 1½ timme att slösmurfa och snarvla i telefonen.

Sen orkade jag inte hitta på mer undanförklaringar till varför jag inte skulle städa köket. Så då började jag städa. He-Man hade varit en duktig pojke och plockat ur diskmaskinen, så det gick rätt snabbt.

Då stod jag inför problem nummer 2. jag hade tappat bort receptet.
Jag hittade det tidigare i veckan i en tidning, som jag misstänker att vi kastat bort. Så efter lite halvhjärtat sökande här som där, så ringde jag till lillebror. Som tur var så var han hemma och inte ute på vift med diverse bruttor, och han hittade samma tidning hemma hos dom (han bor hos mamma ännu) och kunde läsa upp receptet åt mig.

Japp, problem 2 avklarat. Då kom vi till dagens tredje utmaning; baka semlorna. Till saken hör att jag är väldigt dålig på att baka. Eller nja.... kakor och annat smetigt kan jag baka, men jästdegar har aldrig hört till min starka sida. Men förra året då jag bakade fastlagssbullar (dvs. "semlor" på rikssvenska) så hade jag tagit hjälp av kompis Bakexpert. Så nu visste jag ju lite hur degen skulle se ut när den var klar.

Mina tidigare försök med bullbak har resulterat i:
a) bullar av som i storlek och koncistens mest påmint om golfbollar, eller
b) bullar som runnit ut på plåten och mest sett ut som fluffiga hamburgerbröd

Så det var sannerligen ingen självklarhet att semlorna skulle bli ätbara.

Men, modig som jag är, så kastade jag mig helhjärtat in i allt vad semlebaket innebar. Plockade fram pytsor och koppar, mjöl och torrjäst, micrade mjölken och skred till verket.
Allt flöt på bra, men jag måste erkänna att det blev lite kritiskt när det började bli dags att avsluta degvispandet. Grundproblemet när det kommer till mig och brödbak är att jag inte vet när degen är mätt på mjöl. Endera kastar jag i för mycket mjöl och får golfbollar, eller så fegar jag ur och sätter för lite med hamburgerbröd som resultat.
Eftersom jag hade berättat till HE-Man att jag skulle baka (som svarat med ett tvivlelsosande "Jaha") så var det bara att se till att semlorna blev ätbara. Så jag tog till fusk- och fegismetoden, ringde till kompis Bakexperten och förklarade noggrannt koncistensen på min deg. Och efter lite försiktga duttanden med träsleven på bänken (orkade inte stjälpa ut hela degen för att se om den fortfarande var klibbig (vilket var tipset jag fått) så jag fuskade och tog en klick på en träslev istället) med godkänt resultat så satte jag degen på jäsning.

För att göra en lång historia kort kan jag säga att semlorna faktiskt blev alldeles lyckade!

Eftersom jag misstänker att det kan finnas tvivlare därute så har HE-Man storsint hjälpt mig att ta bildbevis av det hela. (Ser ni hur noggrannt han undvikit att få med fläcken-på-köksduken-som-inte-gick-bort-i-tvätten på bild!)

Fröken Ekos supergoda morotssemlor!

Men tro inte jag var färdig redan! Efter det städade jag noggrannt bort allt stök efter mig och satte igång med att baka pizza!

HE-Man, den manliga jägaren som han är, hade fått hela 1 abborre under tävlingen. Han hade dock fiskat lite extra i "allmosebyttan" och plockat med sig en kasse småfisk till katterna. Ingen matfisk dock...
Hursomhelst så belönades han med hemgjord pizza då han kom hem.

Jag är världens bästa hemmafru! (men salladen fick han göra själv)

"Fyll i valfri rubrik här"

Har ingenting att skriva, men jag börjar lite i alla fall. Får se var det slutar idag...

Största orsaken till dagens inlägg är väl egentligen tidsfördriv. Jag måste hitta på nåt bra att göra i en halvtimme, nåt som får tiden att gå så att halvtimmen känns som en halv minut.

Min mage knorrar och är hungrig, jag är kissnödig men känner mig för slö för att stiga upp och gå på wc, har läst alldeles för många underfundiga bloggar så mitt huvud känns som potatismos, har sökt efter roliga inredningsbloggar men hittar bara vita, endera är det lantligt vitt eller skandinaviskt trend-vitt, jag blir snöblind... Snart ser jag inte tangentknapparna mer. Tur att dom åtminstone är svarta (med vita bokstäver) så att jag ser nånting i alla fall.

Är det vekligen meningen att det är dethär det ska gå ut på? Sitta och underhålla sig själv tills klockan blir passligt mycket? Hoppas inte det.

Man blir så otroligt apatisk och slö. Tanken på ännu mera innehållslös tid gör att allt känns blä, men tanken på att göra nånting känns också lika blä. Så är det ibland.

***

HE-Man är sjukledig, av någon outgrundlig anledning. Han har varit en slökorv i två dagar, men idag har han utnyttjat sin lediga tid till att göra lite nytta. Han har varit och handlat nitar till nitpistolen, specialbergull till skorstenshålet och varit allmänt nyttig (i dubbel bemärkelse, eftersom han har vit månad dessutom, tänk vad bra det kan bli ibland!).

Vill komma hem direkt så att jag kan fortsätta gårdagens arbete, vi började pappra in väggarna i sovrummet. Blir många papperslager det. Först tjärpapper längst ut mot ytterväggarna, sen skålades väggarna upp med "tvågångertvåor" och nu lägger vi på ett sista lager papper; armerat vindpapper. Eftersom jag känner mig duktig idag så tror jag vi blir färdiga med det ikväll, så imorgon får vi börja såga plankor. Då ska väggarna förstärkar sytterligare, så farbror hantverkare kan komma och blåsa in lite ekovilla i dom nästa vecka.
Börjar alltså hända nåt på vinden nu.

Snart kan jag ladda upp bilder och fixa inredningsblogg själv.

Då är det slut på det vita, min vänner!

Eldigt rött, gräsligt grönt och guldblänkande gult ska jag ha!

I städskrubben har jag en stooor Hemtex-påse fylld med diversre rea-fynds-kuddar i gult, rött och grönt som jag ska ha i sängen. Tror mamma kallade stilen nånting med "bordell" en gång. Men nej, jag vill inte ha en bordell (även om jag kunde tänka mig en röd lampa/ljuslykta i fönstret), jag vill ha tusen och en natt!

Indiska, here I come!

Nä... jag är för snål att handla på Indiska. När jag ser ett dynvar som kostar ca 30 € slås snålhets-regulatorn på och jag tänker det gamla vanliga "Detdär kan jag ju göra själv!", gnider mina händer som en gammal skinntorr gubbe och smyger iväg till en symaskin som får stå orörd i en låda på svärmors vind.
Hur många gånger gör man faktiskt alla dedär sakerna "som man kan göra själv"???

Å andra sidan, om jag inte kommer mig för att faktiskt göra dedär sakerna själv då, fastän jag faktiskt kan, så kanske jag inte ville ha dom så mycket till att börja med heller. Lika bra att det lämnar oköpt då.

Bättre att spara pengarna tills jag ska tappa bort mig i Ungern istället.

***

Nä, nu måste jag faktiskt gå på wc.

Hejdåååååå!



P.S. Idag har jag fått Access, nu kan jag fixa databas-stuff. Jippiii!

128

Oj, gårdagens inlägg var 128 cm långt.

Fatta det!

En meter och 28 cm.

Förstår om inte en endaste person orkar läsa igenom det. Fast några verkar ju att ha orkat iaf :) Om ingen läser är det ju inte så stor vits med moralpredikningar... Fast, det är väl så det brukar gå med såna. In genom ena och ut genom andra. Men jag försökte ju piffa upp den med lite bildz i alla fall.

Kan visa lite mera bildz, för dom som känner inte känner sig upplagda för en-och-en-halv-meters inlägg om Allvarliga Saker. Dessa är från lördagen

***

På HE-Mans begäran blir det en bild av den tjusiga ljuskronan
han gjort åt mig i alla hjärtans dag present.

***

Påväg till skären över isen

***

Skuttiga Dunnz-spår i snön. Svårt att gå på skaren.

***

En trött Dunnz i svågerns stuga.
Favoritplats bredvid en varm kamin och med mysig(?) huvudkudde.

***

HE-Man fotade frostig vass åt mig.

Hur HE-Mans frisyr blir en miljökatastrof + muffins

HE-Man har tänkt spara sitt hår långt.

Behöver jag egentligen säga mer?

Ja... beror väl lite på. Som jag redan tidigare har funderat så kanske det bara är en-ett par återkommande läsare här, det vill säga en syster + en kompis. Till syster + kompis behöver jag nog inte säga nåt mer. Men... på sista tiden har jag ju fått rätt mycket kommentarer, så eftersom det kanske förekommer besök av något mer okända personer så är det kanske bäst att jag spinner vidare på ämnet...

HE-Man vill ha hårdrocksfrisyr. Han har en dröm om att ha en frisyr värdig mäktiga män såsom Axl Rose, James Hetfield etc. Märkväl att nu pratar vi om mäktiga män i sin bästa ålder, det vill säga för sisådär 15 år sen, när riktiga hårdrockare fortfarande hade långt hår.

Okej, HE-Man är väl mer inne för metal-musik än hårdrock, liksom jag själv, men även inom den genrén så ska man ha flygande hår som passar väl till headbanging i moshpiten.

Tack vare tidigare publicerade test (rulla ner till slutet av inlägget) så borde jag inte ha några tant-besökare kvar, därför ger jag inga vidare förklaringar på dom svåra ligist-uttrycken. Men jag länkar till wikipedia för de ev. lantliga-läsare jag har, som kanske inte riktigt hänger med i mina facktermer nu...

... Japp, nu har jag länkat!

HE-Mans pappa, som är en "cool kille" i 55-års åldern med hockeyfrilla, ölmage och biker-mustach, har ju tydligt satt exempel på hur en riktig man ska frisera lurvet. Dock tror jag inte att HE-Man kommer att odla hockeyfrilla (över min döda kropp!) och nån mustach lär det inte bli, om han då inte kör stilen "fjortis-fjun".

Hursomhelst... tror att HE-Man kunde passa rätt bra i långt hår. Det som jag dock INTE tror är att han kommer se vidare snygg ut i "Nick Carter-frisyr". Ni vet... den som alla hade i början på 90-talet.

Nä fy fan...

Hans hår börjar var en par centimeter långt. Eftersom HE-Mans hår är rätt lockigt så har det redan börjat fnurra iväg lite. Man ser inga lockar, men han har ett rätt mysko vågmönster på knoppen. Ser lite allmänt nyvaknat ut, på ett inte-super-sexigt-utan-väldigt-vanligt sätt.

Inom max 3 veckor kommer det att var länger än jag någonsin sett det förr. Jag fasar för den dagen. Han kommer inte att se klok ut. En massa lockigt lurv på huvudet. *ryser* Det värsta är att HE-Man tycker att brats-slick-frisyr är coolt. Inte på brats då, men på farliga män, som mördare, våldsamma pokerspelare och allmänna gangsters. Jag tycker bara det ser bratsigt och flottigt ut.

Den dagen HE-Man kör brats-slick kommer jag inte att visa mig utanför dörren tillsammans med honom. Inte förrän hans hår är så långt att han kan ha det i en hästsvans. I och med detta kan jag därför också hoppa över Nick Carter-fasen och diverse andra fasansväckande frisyrer.

Jag tycker att HE-Man inte borde få spara sitt hår långt. Det är en stor miljökatastrof, mätt i små mått (allt är ju relativt). Vanligtvis samåker vi till jobbet, men eftersom jag inte kan visa mig utanför dörren tillsammans med HE-Man under en period på ca 1½ år så kommer ju samåkningen inte att lyckas. Tänk hur mycket mer bensin vi kommer att konsumera! Hemskt!

Någon borde stoppa HE-Mans fåfänga försök till frimodiga frisyrer!

Kanske jag i sann ninja-stil ska ta mig en nattsmygare, välbeväpnad med nyputsad rakapparat och skarvsladd?

Nä, jag får hoppas att hans frisyr-funderingar inte är allvarliga och att han bara lämnar håret oklippt för att retas med mig. Annars behöver jag nog säkert inte vänta längre än max 3 månader innan han rakar sig flintig igen, för jag tror nämligen inte att han kommer att ha nåt vidare tålamod med hår som hänger i ögonen och ser lockigt och dumt ut (när han hade tuppkam övervägde han allvarligt att köpa en platt-tång för att få bukt på håret..!).

Det värsta är ju då förståss att jag (OCH miljön!) har fått lida helt i onödan i flera månader.

Nå, vi får se hur det går...

***

Jag var (alldeles för) snäll och bakade muffins till HE-Mans pilk-utflykter i fredagst. Såhär fiiiiint var det i köket då:

Sen lägger jag upp en till bild, speciellt och alldeles enkom till Syster nr 3. Visst är det fina muffins? Väldigt effektfullt upplagda på tjusigt fat! (Min lillasyster hade div. utläggningar över folks sätt att visa upp sina bakverk (och kokosbollar) på bloggarna...).

Vägsniglar... och HE-Man pratar porr

Jag håller på att bli tokig och det är INTE mitt fel.

Det är den dumma bloggens fel. Jag har inte ens hållit på i en vecka ännu, va? Men hela tiden när jag är hemma så tänker jag "Å, dethär ska jag skriva om i bloggen", eller "Var är kameran...var är kameran!"

Ja.... patetiskt. Jag hade ju aldrig tänkt börja blogga. Det var ju töntigt. Men... jag har väl aldrig påstått att jag inte är lite töntig själv heller så... eller barnslig... Tvärtemot så har jag o HE-Man många gånger konstaterat att vi faktistk är väldigt barnsliga. Båda två.

HE-Man är nästan så barnslig att han är som ett barn ibland. Som den gången när han skulle koka mannagrynsgröt.

Jag hade väldigt noggrannt instruerat honom i mannagryns-kokets ädla konst.

"Man måste röra om i bottnen hela tiden!" sa jag.

"Ja, ja" säger HE-Man.

Jag går i (o)trygg förvissning ut ur köket och bänkar mej på vardagsrumssoffan för att slöglo på tv medans gubbskrället fixar mat.

Efter en väääldigt liten stund kommer någon in i vardagsrummet, vem kan det vara?? Ja, eftersom ingen annan förutom jag och HE-Man uppehöll oss i lägenheten var det ju förståss HE-Man, som ställer sig och dansar en lite ful-dans framför tv:n bara för att retas.

"Vem rör om i gröten" frågar jag.

"Jag!" Svarar han glatt, dansar lite till och skuttar sen (ta det bokstavligt, han skuttar ofta!) iväg till köket igen.

Gröten blev bränd. Kastrullen blev förstörd (det var en gammal emaljkastrull som blev ful-brun iställt för vit i bottnen). Ingen god mat den dagen...

Så går det när jag och HE-Man ska försöka att inte vara barnsliga.

***

Jag blir lätt arg. Eller kanske inte arg. Men IRRITERAD. Senast för en liten stund sen var jag väldigt irriterad på saker i största allmänhet. Tror dagens irritation bottnar i a) en vägsnigel imorse och b) en person som jag inte kan få tag på eftersom denna inte svarar på mail och har telefonen kopplad till sin fax (att döma av de konstiga pipen i luren!).

Jag HATAR vägsniglar. Jag hatar mycket saker. Ofta, om jag blir väldigt arg, så ropar jag "Jag hatar allting!" Så nuförtiden om jag säger att jag hatar nåt så svarar HE-Man alltid kolungt "Ja, men du hatar ju allt du". (Men det är faktiskt inte bara jag som gör det, hade en kompis som berättade en lite dråplig mitt-husdjur-rymde-historia, som hon avslutade med "Och så stod jag där ute och ropade "Jag hatar allting!"" (får man sätta två " efter varandra sådär?)).

Men för att fortsätta med vägsniglarna...

Jag hatar vägsniglar. En vägsnigel är en dum-bilist som kör alldeles för sakta och inte låter folk köra förbi. Vägsnigel efterföljs ofta av en vägmask. Det är fenomenet som uppstår bakom vägsnigeln, då första bilen efter snigeln inte vågar köra om. Varefter följande bil har två bilar den måste köra om samtidigt och inte heller vågar köra om. Sen blir det tre, och fyra osv.

Imorse hamnade vi bakom en vägsnigel. Den körde 60-65 på en 80-väg. Och det var verkligen inte så halt. Dom gör ju så att man blir försenad till jobbet!

Jag sa till HE-Man att om jag kunde så skulle jag gå ut och slå vägsnigel-bilisten på käften. Bara sådär. Pang bom. För jag blev stööörd av den. Och sen skulle jag göra samma sak till chauffören i bilen direkt efter snigeln, som gjorde så att det blev en hel mask.

Inget snack, bara en knytnäve på näsan. Inte ta sig tid att fråga varför dom sölar, då kan man ju börja tycka synd om dom och ångra sig. PANG BOM, istället bara...

"Vad du är aggressiv" sa HE-Man då.

Men HE-Man var också stöörd.

***

Igår hade jag och HE-Man en annan bildiskussion, det var på väg hem från jobbet. Efter lite allmänt om-och-men prat så kom vi in på porr.

"Porr är som när man är snål (sugen, alltså) på en hamburgare, men istället för att få en hamburgare får man titta på en video där en gris slaktas" sa jag. Väldigt klokt.

"Mmmm" höll HE-Man med "Så är det"

Men... han är ju en karl trots allt.

***

Vad folk kan vara svåra att få tag på. Ännu en sak som irriterar mig idag!

Att man efter 10 dagar inte har orkat svara på ett mail! Och när man försöker ringa så är telefonen kopplad till faxen. Så hittar man en annan nummer där signalerna går fram och nån äntligen svarar. Ja... då visar det sig att det var hemnummern och det var ett av barnen som svarade, "H*n är inte hemma ännu, slutar arbeta efter fyra".

Ja, efter många om och men kommer man äntligen fram på en annan telefonnummer, men inte då heller nappar det. "Nä, h*n är inte här. H*n har slutat redan och åkt hem".

Lämnade ringbud. Hoppas personen orkar dra sig till telefonen och ringa upp då, innan nästa månad!

***

Nu ska jag surfa vidare och se om jag hittar nåt som muntrar upp mig lite. Fick ju i alla fall tag i någon, efter alla vedermödor. Kanske jag hittar nån rolig tävling att vara med i..? :D

Alltså! + The Rise of HE-Man

Ibland vill jag bara spyyyyy! (fick jag rätt färg på spyttet nu?)

Dethär kanske blir ett lite "alltså"-inlägg, har jag på känn. Får se vart det barkar av...
Ett varningens ord! Om du tar illa upp av inlägget, läs det klart innan du börjar gråta/svära/skriva elaka (och välförtjänta) kommentarer åt mig! Det blir bättre mot slutet. Lovar.

Alltså, jag blir så trött på allt vitt! Varför måste det vara vitt, vitt, vitt, vitt.... i evigheters evighet? Syster nr 1 kör in hårt för den vita stilen när det kommer till inredning. Syster nr 3 (jag placerar in mig själv som god tvåa) brukar irritera sig på dethär. "Varför måste allt vara vitt?" Jag vet inte! Jag fattar det inte heller. Det är ju så tråkigt.
Och alla bloggar då, som bloggar om samma sak, "vitt", "ljuvt", "sött", "romantiskt" *bluääärgh*
Jag kallar det "lant-fjant". Vill dom inte bara spyyyyy efter ett tag? Hur orkar man vara så gullig och puttenuttig hela tiden? Och kära (inbillade?) vänner, missförstå mig rätt nu! Jag tycker faktiskt den vita, lantliga stilen kan vara väldigt fin! Den kanske inte passar mig, jag vill nog ha det lite mera modernt (jag köpte t.ex. ett svart kylskåp, just det!), men en lite detalj här och där kan ju passa bra in. Men att ha allting vitt, man ser ju inte sakerna då *blir snöblind* Och så är det så ljuvt och vita drömmar och söta kommentarer och spetsar och shabby chic........

Alltså, shabby chic är nåt av de värsta uttrycken jag vet! Och det försvenskade verbet att "shabba" (dvs. när man köper ett oskyldigt litet loppisfynd, målar det svart, sen vit och slipar det "nött"), det är ett av de fulaste orden som finns. Vet inte varför shabby chic irriterar mig så omåttligt. Det känns bara så löjligt! Lite för Martha Stewart för min smak. På tal om Martha Stewart så måste ju hon vara en av de läbbigaste mänskor som finns! Så har hon sitt lilla program är hon pysslar och påtar, fixar grejor som endast en amerikansk house-wife kan ha tid å ork att pyssla med (dvs. totalt onödigt strunt som finns till bara för att det är "chict" typ...) och tar emot en massa gäster. Men är det nån som nångång märkt hur otroligt överlägsen hon är mot sina gäster, hon verkar vara så falsk? Kan inte förstå hur hon i princip helgonförklartas, människan är ju otäck! (titta bara på henne!!!!)

Men för att återgå till det vita och lantliga. Tror det är två huvudsakliga orsaker till mitt ogillande av den vita trenden...
Den första är en person som jag under min barndom var tvungen att umgås med, kan man säga. Personen ifråga var en sån som gärna satt och pysslade med torkade blommor, spetsar, band, rosetter osv. 90-talets version av dagens lantliga inredningstrender, kan man väl säga. Ung som man var så såg man ju allting i svart och vitt, endera var du en bra människa eller så var du en dålig. Personen ifråga föll (kanske oförtjänt) direkt inom kategorin dålig. P.g.a. ett barns oförmåga att förlåta samt den icke-existerande gråskalan så tog väl sig personen aldrig ur kategorin dålig. Därför har också allting som förknippas till denna person automatisk blivit inprogramerat som "skit" i mitt huvud. (Ni som känner mig vet vem jag menar)
Orsak nummer 2 är nog det att jag är allergisk mot allt som heter "trend". Trender i sig är väl inget farligt, men när nånting blir en bauta-stor trend och man börjar uppmärksamma det i media, "alla" gör det och trenden börjar tas för given, ja.... då blir jag direkt lite "anti" mot saken i fråga. Kan inte riktigt förklara varför. Kanske det beror på en känsla av att folk följer trender bara för att "man ska", inte för att man själv vill. Trenderna tar bort den egna viljan... Jag vill inte göra som mode-/inrednings-/fritids-"experter" säger att man ska, jag vill göra som jag själv vill. Därför avstår jag från allt "trendigt", obotlig princip-grej. Exempel på såna trender (förutom den vita, lantliga trenden) är t.ex. poker, facebook och, up 'til recently, bloggar. (But even a leopard can change his shorts, som herr Pratchett brukar säga)

Och inläggets tredje; Alltså, som jag sa, missförstå mig rätt o inbillade vänner! Jag tycker era bloggar med vita inredningsfoton osv är jättefina. Ofta kan jag spendera flera timmar på att surfa runt på dom, detta tack vara systerns blogg. Jag blir inspirerad av bilderna och känner många gånger att jag själv kunde ha det lite lantligt och romantiskt hemma. Men nä.... det är nog inte min stil egentligen. Det är lite för fint, kanske jag är lite för skitig av mig för det? ;) Dessutom tror jag att jag kanske tillbringar för mycket tid med att titta på såna bloggar (jag får vit-OD), eller så finns det för många av dom?!??! Eller... så kanske jag inte har hittat in i "rätt" blogg-kretsar ännu? Finns det inredningbloggar som inte kör med den lantliga stilen? OBS! Retro är totalförbjudet också! Tål inte retro heller, då vill jag också spyyy! (Finns det nåt fulare i barnkläds-väg än illgröna plych-hängselbyxor med vita och oranga nallar på? Nä!)

Finns det bloggar som passar till mig? Inredningsbloggar som tilltalar en handarbetande eko-tönt/fantasy-geek/datanörd-wannabee/smyg-headbanger som tycker om liiiiite vitt, liiiite goth, en nypa modernt + en skvätt cigarr-rum? Kanske jag får börja läsa min egen blogg *he he* Måste börja lägga in inredningsbilder av mitt eget hus så jag har nåt att titta på *naaajs*

Nå, det var då alltså (nr 4!) dagens moraltante-I hate the World-predikning. Men om det är nån som vet av bloggar som skriver om inredning, men inte i lantlig stil, hör gärna av er! De vita bloggarna hittar jag till själv ;)

***

Så från en sak till en annan.

Gubbskrutten, vi kan kalla honom Herr Eko då, för enkelthetens skull. Ja, jag kan till och med förkorta det till HE, coolt va? HE, passar väl bra till en gubbskrutt. Varför inte ta och svänga ihop ett lite tuffare namn till smutsiga pojken (som han själv benämnde sig med imorse) på samma gång. Vi kallar honom kort och gott för HE-Man! Då blir han nog glad.

Hursomhelst. Jag och HE-Man skulle titta på film. "Jag vill ha nåt gott" sa HE-Man då. "Okej, vi kletar ihop lite gegg-klet då!" sa jag. Sagt och gjort. Efter HE-Mans tobakspaus drog vi fram kastrullerna i sann "mamma-är-borta-jag-har-inget-godis-vi-gör-kokosbollar-istället"-anda och svängde vi ihop domhär:

Tror dom kallas "Myror". Består av 1 dl socker, 1 dl sirap, 1 tsk vaniljsocker, 1 msk kakao och 100 gr smör (*he he* kom ihåg receptet utantill!). Rör ihop i en kastrull och låt koka i två minuter. Sen blandar man i passlig mängd cornflakes och pluttar ut det på en plåt.

Kanske det ät lite MMB det också, att koka sitt eget godis själv? Vet inte.... kan vara. Ohälsosamt är det i alla fall. Mådde illa efteråt *urk*