Trött

Bläää..... jag är sjuuuuk.

Eller egentligen är jag väl snart frisk. Men jag har varit förkyld i över en vecka nu och det börjar faktiskt vara tröttsamt. Speciellt med allt hostande, jag har så sjuka magmuskler av att ha hostat i flera dagar i sträck. Och att försöka låta bli att hosta går ju bara inte. Det värsta är att jag märker att jag fått sammandragningar av hostandet, vilket jag förstått att inte är farligt i sig men man ska gärna undvika att sätta igång dom liksom. Jamen hur 17 gör jag det? Slutar andas så att jag inte kan hosta?

Nå, jag ska väl inte börja gnälla nu, när jag nästan är frisk.
Men lite slö är jag nog allt ändå. Orkar inte göra så mycket. Men idag måste jag. Ska få gäster (förhoppningsvis!) till kvällen då det ska vara "städparty" här hemma hos mig. Jepp. Ni läste rätt. Folk ska få komma hem till mitt skitiga kök och se på när en försäljare av (miljövänliga, märkväl) städprylar ska skura rent.
Så nu borde jag ju passa på att baka, eftersom jag inte behöver städa upp efter mig själv.... Hmmm... inte så tokigt egentligen. Frågan är ju bara hur skitigt jag täcks ha det.

Men jag tror ändå jag ska försöka mig på att baka karelska piroger idag. Det verkar inte vara så svårt. Och jag behöver ju, som sagt var, inte städa efteråt!

Fascinerande!

Den som känner mig vet att jag tycker att Martha Stewart är något av en antikrist. Ja, så nu när det är sagt, vad mer kan man tillägga? Vad kan vara värre än antikrist?

Kanske någon som vill bli som antikrist?
Eller någon som försöker sitt bästa, men inte lyckas?
Eller någon som inte ens försöker särskilt bra, men hoppas att ingen ska märka, men alla gör det ändå, så man har liksom misslyckats dubbelt?

Jag har hittat den personen: Sandra Lee. Hon har tydligen ett matprogram på en amerikansk mat-tv-kanal. Råkade "ramla över" henne via diverse underhållande nätsidor (Regretsy -> Cake Wrecks -> Sandra Lee på YouTube)
Åååhh..... en ny hatkärlek är född. Sandra Lee, I love to hate you!
Sådär kort kan jag väl förklara att hennes koncept verkar gå ut på att "laga" mat utan att egentligen behöva göra nåt alls. Man bara öppnar burken med färdiggjord glasyr, inköpt i affär, och breder ut det på kakan man köpt på Lidl, typ. Och titta, vilken fin födelsedagstårta man bakat! Voila!

Titta bara på denhär videon, det måste vara en blivande klassiker.
Sandra Lee - No-Bake Love Cake
Vem vill inte ha en bröllopstårta dekorerad med kex som föreställer bröllopstårtor?

Denhär är ju också bra:
Sandra Lee - Baked Potato Ice Cream
Alla förstår väl varför man nödvändigtvis vill att glassn ska se ut som bakad potatis, eller hur?

Nä, nu tror jag bestämt att jag ska spendera de sista två minuterna av min kaffepaus att titta på ett sista klipp. Min systerson ska ju döpas imorgon, kanske jag kan hitta nåt bra tips på nåt riktigt fint lillasyster kan bjuda på till dopkaffet!
(Vet ni vad som också är fascinerande? Att jag först tänkte skriva "faschinerande", det ni...)

Roligt = Dåligt

Varför är allting som är roligt också dåligt?

Jag vet ju inte hur det är för er, men det mesta som jag tycker att är kul är ju också dåligt. Varför är det så? Är det jag som inte har allting på rätt plats mellan öronen och därför tenderar att tycka att bara dåliga saker är kul, eller är världen ett hemskt ställe att leva på?

Varför dessa dystra funderingar, kan man ju fråga sig. Jo, jag och HE-Man har påbörjat våran årliga bantingskur. Årlig och årlig... vi har ju bara gjort det en gång tidigare. Men tanken förra året var att vi skulle göra det typ en gång i året. Hellre bantar jag 3-6 kg en gång i året än 15 kg vart tredje år. Varken jag eller HE-man är ju tjocka, det kan jag ju inte påstå, men nog har vi ett litet, otrevligt överflöd av det ack så hälsofarliga bukfettet. Tyvärr. Så eftersom vi vet att vi tenderar att lägga på oss lite, främst kanske p.g.a. dåliga matanor som godis 6 gånger i veckan och gräddsås varje dag, så är det väl bäst att man försöker göra nåt åt det nu som då. Annars kommer man ju bara att sitta där på soffan, chipsskålen i ena handen, godispåsen i knät, limsaglaset i andra handen och fjärrkontrollen i käften (eftersom alla händer var upptagna).

Så. Då bantar man. Ja, jag vet att det bästa hade varit att sluta äta godis och gräddsås varje dag och börja motionera istället för att glo på tv. Men det är ju SVÅRT ju! Och. Dessutom. Ja... jag tror att det verkligen hade varit det bästa alternativet, istället för att proppa i sig under 11 månader av 12 och banta den sista. Men man måste ju börja nånstans. Så, om vi nu bantar, så är det lättare att börja äta häslosamt efter bantningskuren (för då känns ju all som lyx, t.o.m. en matsked dressing på salladen). Därför äter vi som gödsvin i kanske 9 månader, bantar i en och så äter vi relativt häslosamt i två manåder. Det är väl ändå bättre än att frossa året om, va? Och så får man ju känna sig nice åtminstone en fjärdedel av året.... med lite tur.

Nå för att spinna vidare på att allt kul är tråkigt. Titta här bara:

• godis = dåligt för tänderna och bra för bukfettet
• alkohol och festkvällar = dåligt för levern, det sociala anseendet och plånkan
• internet och tv-gloande = dåligt för ryggen (krokig rygg av dålig sittställning), man får fyrkantiga ögon och noll motion
• att ha en städerska = man får mindre motion för att man inte städar själv (ämnet kom upp då jag konstaterade att man kunde spara sina godispengar och lägga dom på en städerska istället, men se det var inte bra det heller)
• god mat = ofta samma som fet och ohälsosam mat då jag är allergisk för sund, vegetarisk kost (jag får sjuk mage. av hunger. och otillfredsstälda smaklökar som ett symptom av brist på fett och KÖTT)
• shopping = dåligt för min ekonomi och inte bra att konsumera en massa (man måste ju tänka på miljön juh!)

Ja, ni ser. Det var nu allt kul jag kunde komma på just nu. Men jag utmanar er! Skriv nåt kul i kommentarsfältet och jag slår vad om att jag kan ge er ett svar på varför just det är dåligt för er!
(Tja... att shoppa på loppis kanske kunde vara okej då. Men man kan ju för 17 inte shoppa på loppis varje dag va? Just det! Det är dåligt att shoppa på loppis för man kommer att drukna i andras gamla prylar. Ha! Allt kul är dåligt!)
((Eller kanske allt kul int är dåligt, om man gör det med måtta. Men vem fan gör nåt med måtta? Det är ju inte speciellt roligt...))

En gris

Jag tittade på flera miljö-/klimatprogram på tv igår. Började igen att fundera på en gammal idé som jag hade med en kompis. Så jag tror att jag, helt allvarligt, ska ta och skaffa mig en gårdsgris. När det blir vet jag inte. Vi måste nog fixa upp "föise" (dvs. fähuset) på gården först. Just nu är det rätt fullt med flyttsaker + att det är rätt förfallet.
När vi köpte gården så hade jag tankar på att ha hästar där i nåt skede. Den tänken finns nog ännu kvar, men just nu känns det som att jag inte skulle ha tid med att mata, städa upp efter och framförallt motionera en häst. Men en par grisar kunde jag väl städa upp efter och mata med matrester (man får göra så om det är en hushållsgris har jag för mig).

Tanken var att jag och min kompis skulle ha varsin gris. Då har de sällskap av varandra och så kan man hjälpas åt med skötseln, ifall man t.ex. vill åka på semester. Sen när min kompis själv skaffar hus å gård så kan vi turas om och ha grisarna hemma hos mig vartannat år och hos henne vartannat. Men, det får man ju se sen hur och OM det blir nåt.

Det skulle nog vara hemskt att äta upp Nasse. Det erkänner jag. Jag skulle säkert gråta som en, ja, som en gris den dagen Nasse åker iväg till slakt. Men bara för att jag inte ser att grisarna åker till slakt så betyder det ju inte att min påläggsskinka ändå inte varit en lite Nasse den också, som åkt iväg till en säker död.
Om jag vill äta kött så får jag väl själv ta ansvar för att min mat har det bra så länge den lever. För vegetarian lär jag aldrig bli, tyvärr. Julskinka är för gott.

Närproducerat och garanterat ekologiskt kött av glada grisar. Kan det bli bättre?

En glad gris och en ful gris

Pumpapaj är blaj

I helgen har vi firat lite. Dels firade vi HE-man som fyllde år och tog ett steg närmare livet som medelåldring med begynnande flint och väletablerad ölmage.
Nå, flintig tror jag inte HE-Man lär bli, fast... det beror ju på också. Han är ju i princip halvflintig redan, men det är ju ett medvetet val då han rakat största delen av skallen. Ölmagen ja, den är ju en annan femma. Den är väl inte direkt väletablerad, men nog ligger den där och lurar och väntar på att HE-Man ska ta och förevigt bli bästis med soffan, fjärrkontrollen och ölburken.

Ja, nu kom jag av mig igen. Så, dels har vi firat HE-Mans födelsedag men vi hade lite Halloween-funderingar på gång också. På fredagen, påväg hem från jobbet, åkte vi via ett par begravningsplaner och lämnade några ljus vid gravar. Sen gjorde jag faktiskt några pumpalyktor också. Råkade köra förbi ett växthus där de sålde pumpor så då svängde vi in och köpte tre stycken. Det blev två mindre och en större. De två mindre lade jag ut framför trappan och den större bar jag utt till vägen. Den överlevde inte natten dock.
Nån j*vla snorungeidi*t hade varit och slagit sönder den *morr*

Vänta bara... om jag får reda på vem det var så ska jag tamef*n slå sönder snorungens moped som hämnd!

Nå, hursomhelst så kom det ju rätt mycket frön och fruktkött ur tre pumpor av rätt ansenlig storlek. Så jag testade på att rosta pumpafröna (blev rätt gott med 2 av 3 satser blev inte tillräckligt rostade) och så bakade jag söt pumpapaj av fruktköttet. Fröna blev rätt goda (de som var ordentligt rostade) men pajen var lite, njaa...
Inte var den äcklig inte, men jag vet inte om jag kan säga att den var direkt god heller. Tror att det beror på att man helt enkelt är så ovan med smaken av pumpan att det blev för "konstigt" på nåt sätt. Men ja... den var väl egentligen rätt god, man måste bara vänja sig vid den ovana smaken. Receptet tog jag härifrån, om nån vill testa på att baka en egen paj.

Bildkavalkad av en relativt god pumpapaj.

Har inte tid

Jag har inte så mycket tid och ork att blogga för tillfället. Grejen är den att jag haft rätt så mycket annat att göra just nu.
Det har varit städpartyn och ljuspartyn, jag och korvhunden var på hundutställning i lördagst, jag och korvhunden tog en fyra timmars "tupplur" då vi kom hem från utställningen (väldigt viktigt!), jag har sprungit på stan och letat skor etc.
Sen så har det varit rätt så mycket med min och HE-mans stundande fest också.

Grejen är ju den att HE-Man och jag gjorde en liten smygis och gick och gifte oss i största hemlighet i slutet på juni. Nu ska vi ha fest i oktober så det har varit det ena och det andra med att skicka ut inbjudningar och ta emot telefonsamtal (av alla de olika sorter!) osv. Så jag känner mig rätt upptagen med det just nu.

Ber om ursäkt för icke hängivet bloggande, alltså.

Och nu sitter jag på tråk-jobbet och svälter ihjäl dessutom!
Det var äckligt dillkött i matsalen idag, vilket jag absolut inte ville äta. Så jag bestämde mig för att köpa egen lunch. Men just när jag skulle ta lunchpaus kom det en kund som stannade rätt länge. Under tiden den kunden var här så var det dessutom en annan kund som försökte få tag på mig via telefon. Så jag måste ju ringa upp då, när kund nr 1 gått.

Ja... det hela tog ju en god stund. Nå, när jag äntligen skulle gå köpa mat så hittade jag inte min plånbok! Jag hade glömt den hemma *skit, skit, skit*
Och eftersom allt kund-flams hade tagit så länge så hade matsalen stängt vilket resulterade i att stackars jag fick sitta här utan lunch.

Jag svälter ihjäl!

Och ingen vill hjälp mig. HE-Man var ute på jobbrelaterade äventyr och hade lämnat plånboken på kontoret. Min lillebror hade inga pengar, utan skulle tvärtemot ha behövt låna v mig, och lillasyster glömde bort att ringa upp igen och lämnade mig ensam åt mitt svält-öde på tråk-kontoret.

Så nu är jag sur.

Tänker smita iväg tidigare och åka via HE-Mans kontor, knycka hans plånbok och köpa pizza eller göra nåt annat dumt. Bara jag får slösa en massa pengar och får MAAAAAT!

Mysteriet med morgonmålet

Imorse när jag och HE-Man vaknat och, efter en stunds telefonterapi med en kompis och småmys med korvhunden, konstaterade att vi nog borde stiga upp nu, så säger HE-Man:

"Men hur ska vi göra nu? Vem ska laga morgonmål åt oss?"

Så går det när man bott på hotell i en vecka.
Kanske det var den egentliga orsaken till att jag inte kom mig för att äta nåt imorse. Kanske jag hade glömt bort hur man gör frukost?


Fast ärligt talat, om detdär var vad man blivit serverad på sängen förra måndagen, hur lockad blir man då av en halvtråkig yoghurt och gammalt bröd?

Hemmafru De Luxe

Idag har jag varit hemmafru så det smäller om det!

HE-Man åkte iväg på pilktävling och jag låg kvar hemma i vår sovskrubb och "mornade" mig lite.
Men det blev tråkigt efter ett tag, så då steg jag och Korven upp.
Vi slöade omkring lite i största allänhet först. Men jag hade ju tänkt baka semlor idag (finlandssvenska semlor alltså... dvs. "småfranska") så det gick inte att slöa hur mycket som helst.

Men köket såg ju ut som ett bombnedslag, så där gick det ju inte att baka nånting. Jag måste alltså städa, igen... Nå, först måste jag ju smurfa lite på datorn. Så jag spenderade ca 1½ timme att slösmurfa och snarvla i telefonen.

Sen orkade jag inte hitta på mer undanförklaringar till varför jag inte skulle städa köket. Så då började jag städa. He-Man hade varit en duktig pojke och plockat ur diskmaskinen, så det gick rätt snabbt.

Då stod jag inför problem nummer 2. jag hade tappat bort receptet.
Jag hittade det tidigare i veckan i en tidning, som jag misstänker att vi kastat bort. Så efter lite halvhjärtat sökande här som där, så ringde jag till lillebror. Som tur var så var han hemma och inte ute på vift med diverse bruttor, och han hittade samma tidning hemma hos dom (han bor hos mamma ännu) och kunde läsa upp receptet åt mig.

Japp, problem 2 avklarat. Då kom vi till dagens tredje utmaning; baka semlorna. Till saken hör att jag är väldigt dålig på att baka. Eller nja.... kakor och annat smetigt kan jag baka, men jästdegar har aldrig hört till min starka sida. Men förra året då jag bakade fastlagssbullar (dvs. "semlor" på rikssvenska) så hade jag tagit hjälp av kompis Bakexpert. Så nu visste jag ju lite hur degen skulle se ut när den var klar.

Mina tidigare försök med bullbak har resulterat i:
a) bullar av som i storlek och koncistens mest påmint om golfbollar, eller
b) bullar som runnit ut på plåten och mest sett ut som fluffiga hamburgerbröd

Så det var sannerligen ingen självklarhet att semlorna skulle bli ätbara.

Men, modig som jag är, så kastade jag mig helhjärtat in i allt vad semlebaket innebar. Plockade fram pytsor och koppar, mjöl och torrjäst, micrade mjölken och skred till verket.
Allt flöt på bra, men jag måste erkänna att det blev lite kritiskt när det började bli dags att avsluta degvispandet. Grundproblemet när det kommer till mig och brödbak är att jag inte vet när degen är mätt på mjöl. Endera kastar jag i för mycket mjöl och får golfbollar, eller så fegar jag ur och sätter för lite med hamburgerbröd som resultat.
Eftersom jag hade berättat till HE-Man att jag skulle baka (som svarat med ett tvivlelsosande "Jaha") så var det bara att se till att semlorna blev ätbara. Så jag tog till fusk- och fegismetoden, ringde till kompis Bakexperten och förklarade noggrannt koncistensen på min deg. Och efter lite försiktga duttanden med träsleven på bänken (orkade inte stjälpa ut hela degen för att se om den fortfarande var klibbig (vilket var tipset jag fått) så jag fuskade och tog en klick på en träslev istället) med godkänt resultat så satte jag degen på jäsning.

För att göra en lång historia kort kan jag säga att semlorna faktiskt blev alldeles lyckade!

Eftersom jag misstänker att det kan finnas tvivlare därute så har HE-Man storsint hjälpt mig att ta bildbevis av det hela. (Ser ni hur noggrannt han undvikit att få med fläcken-på-köksduken-som-inte-gick-bort-i-tvätten på bild!)

Fröken Ekos supergoda morotssemlor!

Men tro inte jag var färdig redan! Efter det städade jag noggrannt bort allt stök efter mig och satte igång med att baka pizza!

HE-Man, den manliga jägaren som han är, hade fått hela 1 abborre under tävlingen. Han hade dock fiskat lite extra i "allmosebyttan" och plockat med sig en kasse småfisk till katterna. Ingen matfisk dock...
Hursomhelst så belönades han med hemgjord pizza då han kom hem.

Jag är världens bästa hemmafru! (men salladen fick han göra själv)

Varför man inte ska äta på skribordet

I och med min och HE-Mans dietätande (lätt att läsa det ordet, va?) så har jag nästan helt och hållet slutat äta i cafeterian på jobbet. Det är ju så svårt att veta hur mycket kallisar (vår egen tuffa slang för kalorier, inte att förväxlas med kaliser (kalsonger)) det är i maten de serverar där.

Jag kan ju inte riktigt be kökspersonalen väga min mat heller, det skulle lät bli lite pinsamt. Jag och HE-Man hade väl lite småfunderingar på att trixa ihop nån slags portabel våg att hänga på pekfingret, men av en eller annan konstig anledning utevcklades aldrig den idén vidare.

Så, jag har tagit med egen mat istället. Det finns väl nåt slags lunchrum här någonstans, brukar gå dit och låna micron ibland. Men eftersom 90 % av all personal äter i cafeterian så är ju lunchrummet bara till för allmänna looser och utstötta (samt trådsmala kontorsdamer som äter en halv banan till lunch), så där vill man ju hursomhelst inte sitta.
Bättre då att sitta i mitt eget rum, var jag kan stänga (och låsa) dörren om mig själv. Brukar förgylla matstunden med nån tidning ibland, eller lite allmän slösmurfing på nätet. Veckans NU, en högklassig tidning, får ofta äran att följa med mig hem från mataffären, den brukar åtnjutas tillsammans med de mumsiga riskexen (torra och goda, nästan lika goda som dust!) på lunchpausen.

När jag leker på datorn under lunchpausen brukar jag skuffa fram laptopen (ja! jag har inte ens en riktig dator :( ) lite så att mina matbyttor också ska rymmas. Är väldigt nöjd över att jag inte lyckats spilla fem liter mat på tangentbordet... än... Lite smulor har väl dock letat sig ner mellan knapparna, men det kan jag leva med.

Idag var jag på den säkra sidan. Det blev ingen smurfning idag utan lunchapusen tillbringades tillsammans med underbara människor som Mickey Rourke, Paris Hilton och Daphne Leone. Ingen risk att förstöra dyrbar, teknisk utrustning, med andra ord.

Försjunken i den höglitterära texten sträckte jag min hand mot limsaflaskan (limsa = läsk, för de som inte vet bättre), självklart var det light-limsa med nästintill 0-kalorier, och missade!

SPLASH!

*SCCCHMMMMMMSSSSSSSS*

Limsaflaskan blev som en smärre bomb och skummade så in i *fula ord*. Limsan rann ut över min dyrbara tidning, skrivbordet, ner över batteriet (elementet...), plaskade ner printern, elkablarna och stänkte lite på min bordstelefon.

Naaaaaajs!

Då fick jag alltså spendera tio minuter av min lunchpaus springandes mellan wc och arbetsrum för att hämta pappershanddukar och knäliggandes på golvet för att torka upp den skummande, svarta pölen. Torkade självklart noggrannt av tidningen och gav skrivbordet, elkablarna, batteriet, printern och telefonen en hastig omgång med de våta papprena också.

Skönt med klibb under skorna!

Men det blev faktiskt rätt så rent. Men längst in i hörnet under skrivbordet är det nog rätt klibbigt än, men det kanske städerskan kan fixa på måndag.

Därför ska man inte äta vid skrivbordet.

Jag vill ha saker

Känner mig (som vanligt) uttråkad. På en skala som går från lätt uttråkad till döende av tristess så ligger jag väl ungefär på små-apatisk.

När jag får tråkigt så börjar jag ofta titta runt på en massa webshoppar, läsa kataloger, kolla annonssidor och bläddra igenom Ikeas hemsida.
Det känns som att jag måste köpa nåt. Hur konstigt det än kan verka. Varför skulle allting mitt i allt bli roligare bara för att jag köper nåt? Men jag antar att bläddrandet och sökandet efter nåt ger en ett slags mål att sträva mot, lite mening i den gråa och trista vardagen.

Och om det inte är onödiga prylar jag vill köpa (vilket jag, tur är, oftast inte har råd att göra) så börjar jag tänka på mat. Jag är jättesnål på pizza, till exempel. Det var nästan en månad sen jag sist åt pizza. Om jag just nu kunde få göra precis, exakt vad jag vill så skulle jag springa ut från jobbet, in till första bästa affär och köpa massa choklad. Sen skulle jag hoppa i bilen och köra de ca 400 km ner till Ikea. Där skulle jag köpa en massa strunt och till sist avsluta dagen med en stor, fet pizza med peperoni på!

Vilken dag! Vilket äventyr!

Men det kan jag ju inte göra.
Tror inte heller att jag skulle känna mig särskilt nöjd efteråt. Vad är vitsen med ett sånt plånboksmord? Ingen vits alls. Bara tidsfördriv.

Jag tror mitt problem skulle vara rätt enkelt löst om jag fick ett roligt jobb. Där har vi det!
Nån som vill erbjuda mig ett roligt, välbetalt jobb som jag helst kan sköta hemifrån?

***

På tal om att köpa saker så är jag nog väldigt lättlurad när det kommer till att pracka på folk onödigt strunt.

Varenda gång jag går på ett s.k. "home party" så skulle jag vilja köpa ungefär 3/4 av alla saker de visar. Samma sak gäller när jag tittar på TV-shop (förutom när de visar fula träningsredskap!).
De är ju så bra! Och tänk vad förmånliga de är, med tanke på kvaliteten! Snygga dessutom! Hur har man kunnat klara sig utan dessa produkter tidigare?

Känslan sitter i länge efteråt också.
Jag bara VET att om jag fick köpa en sån sak så skulle mitt liv bli sååå mycket roligare.

Tur i oturen så är jag medveten om mitt problem, så jag brukar kunna gardera mig rätt bra. Dessutom blir ju saken inte mer okontrollerbar av att jag väldigt sällan skulle ha råd att köpa ens 1/4 av deras grejor.
Men när jag kommer in i en tråk-period så nog är det sånt som jag sitter och letar efter på autkions- och annons-sajter!

Senaste hemförsäljningspartyt jag var på så var det PartyLite ljusprodukter de sålde. Skulle ha kunnat köpa massa ljus, om jag bara haft pengar. Även om jag egentligen hellre köper handgjorda ljus från SisslaVissla. De kostar samma sak, men de är handgjorda och ekologiska. Men bara för att jag fått en katalog att bläddra i så blir jag alldeles begeistrad och vill ha ALLT.

I tonåren brukade jag och en kompis ligga och bläddra i diverse kataloger och drömma om vad vi skulle köpa när vi blev miljonärer. Vi hade en lek då som gick ut på att man fick välja en sak per sida/uppslag, för om man skulle ha fått köpa precis allt i hela katalogen var det ju inte lika kul.
Så vi låg och bläddrade fram och tillbaka i katalogerna och berättade vilka saker vi skulle köpa och varför.

Jag brukar fortfarande leka den leken.
HE-Man är dock inte så intresserad av PartyLite och div. annat strunt, så jag brukar leka själv.

Varför blir man så köptokig bra för att nån kommer och visar lite stuff? Jag har väl sett ljus förr!
Dessutom är ju både ljusen och ljusstakarna så in i helvetes dyra!
Men jag vill så gärna tro att just dehär produkterna är så himla kvalitativa! De är så bra! De är så vackra! Man får absolut valuta för pengarna!

Det de säljer är ju verkligen inte saker. De säljer känslan av lyx.
Det känns så himla lyxigt att få köpa dedär dyra grejorna som nån stått och talat sig så varm över.

Men att det är rena, rama lurendrejeriet vet man ju. Inte från försäljarnas sida, utan från the great, big mothership. De lurar nog både kunder och sina egna försäljare, tror jag.
Har själv varit hemmaparty-försäljare så jag vet lite grann hur det funkar. Åtminstone den firma jag jobbade åt hade verkligen konstiga leverans- och betalningsvillkor för försäljarna och priserna var ju ibland löjligt höga.

Min annars så lugna och sansade mamma (???!!!!?) fick sin beskärda del av katalogbläddring redan innan det senaste partyt. Hon var inne på PartyLites hemsida för att kolla in erbjudanden.
Döm om hennes förvåning när hon la märke till att en väggljusstake kostar 319 kr (motvsarande 28 €) i Sverige och i Finland kostar samma sak 47,90 €! Det är en skillnad på 20 €, en ökning på ca 70 %!
Vilken fräckhet! Då blev lugna mamma arg.

Finns ingen chans att dom kan förklara det med valutakurser, finanskriser eller vilken annan skit som helst! För alla de andra sakerna hade relativt samma priser (även om precis allt var billigare i Sverige, som vanligt...).

Tycker synd om försäljarna som måste försöka sälja sånt. Det är ju de som sköter all kundkontakt och tvingas ta emot klagomål och får stå till svars för huvudkontorets dumheter!

***

Dethär var ju egentligen rätt oväsentligt när det kommer till mitt uttråknings-köpbehov. Men å andra sidan så kunde jag inte låta bli att nämna det. Det är så fuskigt!

Fast nu har jag ju i alla fall kommit över habegäret lite. Vem vill köpa saker från en sån ful-firma? Så egentligen får jag väl tacka PartyLite för att de minskade på mitt köpbegär.


Men jag är fortfarande snål på pizza och choklad...



P.S. Jag tror nog att jag vet hur jag får in en bloglovin-knapp. Har bara inte orkat fundera ut huruvida det finns nåt behov för en eller inte.

Lätt som en plätt, men inte lika gott!

Plockade upp en utmaning, som faktiskt verkade rätt kul, hos Shabbig men chic.

Den går ut på att man ska komma på fem maträtter som man inte tycker om, hur lätt som helst!

Mald leverbiff
Det är döööö-äckligt! Hjälper inte hur mycket lingonsylt och brunsås du sätter på, det smakar ändå BLÄ! Äter hellre stekt lever (som kan varar rätt gott) än mald leverbiff. Urk.

Svartkorv
En typ av finsk blodkorv med gryn i. Denhär serverade dom ett antal gånger åt oss i lågstadiet. Tror inte det var nån som tyckte om den, smakar pyton. Min farfar, som var uppväxt under krigstiden och fått åka som krigsbarn till Sverige, sa att allt går att äta. Han var på besök hos oss en gång och mamma köpte svartkorv åt honom.
Efter det sa han att allt går att äta, föruom svartkorv.

Lutfisk
Luktar blä, ser ut som snor och smakar inte mer än kokt äggvita. Varför vill man äta dethär?
Då måste nog till och med dust smaka bättre.

Fläsk
Slemmigt, äckligt, vitt fläsk... usch! Jag äter ju nog fläskkött, men alla de äckliga, fläskiga slembitarna petar jag noggrant bort.
HE-Man tycker att fläsk är festmat och brukar köpa ett paket skivat sidfläsk att ha i frysen. När jag sen är borta nångång så festar han hejvilt med fläskstekning, frysta ärtor och soffliggande. Inte riktigt my cup of tea, om man säger så.

Kokt korv
Varför förstöra korv på det sättet?

***

Det var faktiskt lite svårare än jag först trott att hitta på äckliga maträtter. Kommer säkert att komma på massvis av ännu bättre ful-mat under dagens lopp. Måste bero på att nu när man blivit "stor" så får man ju själv välja vilken mat man lagar och äter, så då faller ju alla äckligheter bort per automatik.
Hade jag fortfarande bott hemma, eller gått i grundskolan, så hade jag antagligen kommit på minst 20 äckel-päckel-rätter till.

Men jag fick ju ihop det till fem i alla fall.
Andra saker jag inte kan förstå hur folk stoppar i sig (men som jag aldrig smakat på själv, för att jag inte vågor och för att det verkar så ÄCKLIGT) är råbiff med rått ägg, musslor och annan slemmig seafood, sushi, sniglar, sill och annan mat som i levande (eller kokt) stadie är slemmigt alt. äts i princip rått. *Blörk*

Mitt jävla pulver

Har ju suttit och väntat på våra Nutrilett diet-paket i ca en vecka. Det var ju tänkt att vi skulle börja med dieten förra veckan måndag. Paketena blev beställda veckan före det, på onsdag, så vi räknade med att vi borde ha fått dom senast i början på förra veckan.

Men inga paket kom... I väntan på dom "tjuvstartade" vi bantningskuren och började själv äta kalorisnålt. När vi inte hört nånting alls om vår beställning i fredagst, mer än en vecka efter att vi skickat in den, så mailade jag företaget vi beställt från.

Igår fick jag svar.

De påstod att de skickat iväg paketet dagen efter beställning och att det kommit till vårt postkontor på fredagen (dvs. fredagen innan vi hade tänkt börja med dieten, dvs. i väldigt god tid). Från företagets sida menade man alltså att det var posten som slarvar bort lite papper och lappar och därför inte meddelat oss att vårt paket stått där på hyllan i en hel vecka! Jävla typiskt!

Orsaken till att vi tänkte köra med lågkalori-diet var ju enbart det att det verkade så enkelt. Du får ett paket med en veckoranson med mat, ät det och inget annat. Man behöver inte räkna kalorier/fett (eller nåt annat heller, för den delen), behöver inte väga maten osv. Atkins och GI verkar ha mycket godare mat (och större mängder), men eftersom det inte finns färdiga diet-paket enligt de metoderna så körde vi på Nutriletts lågkalori-diet.

Men... tror ni inte vi har vägt, räknat kalorier och kämpat oss igenom en hel vecka med alla matproblem i alla fall? Vad var vitsen med lågkalori-dieten då, när vi inte kunde göra det enkelt?

Ingen vits alls! Hade säkert varit trevligare att äta GI-mat eller liknande, med massa biffar och annat gott.

Dumma paket! Dumma post! Dumma allting!

Så nu har vi dietat i en hel vecka, ja då passar paketen på att dyka upp. När vi inte längre vill ha dom! Lagen om alltings JÄVLIGHET, heter det... just så...

Meen... vi ska väl fortsätta med bantandet också denhär veckan, men med lite högre kalori-intag, för att liksom plana ut lite innan vi börjar vräka i oss som vanligt igen. Ändra vanor lite på samma gång, förhoppningsvis. Kanske man kan smyga in en och annan Nutrilett-shake under veckans gång då, så att pengarna inte blir bortkastade.

Annars får jag väl spara paketena till nästa år. Vi lär väl behöva varsin omgång då igen, efter julens frosserier.

***

Ja, jag vet mamma... jag kan inte sluta tänka på, och prata om, mat... sorgligt.

I want to eat you...

Där fick du dig! (känsliga läsare varnas)

Livet är nog bra rättvist ibland.

Så satt jag och slösade bort ett helt blogginlägg och en hel dags vedermödor på att skriva dumma och tråkiga saker om bantning.
Just så...

Min belöning:
Nu tänker jag inte på mat alls. Eller jo... jag gör det, men tanken på mat får mig att må illa.
Lagen om alltings rättvisa jävlighet har slagit tillbaka på stort, så när jag gnällde om mat har jag misst aptiten för att underlätta bantningen lite. All fine då va?
Nja... om aptitlösheten beror på urinvägsinfektion så är jag hellre hungrig!

Jävla UVI. Har inte haft det på flera, flera år. Igår var det som att nån tryckte på en knapp och BANG, sjukt i ryggen, svider när jag kissar och känner mig konstant kissnödig. Verkligen inte trevligt.

Men jag har lämnat in urinprov till företagshälsovården nu.
Skynda er med testenra, jag vill ha medicin!!!!!!
Vet inte om jag ska vara sjukledig idag eller inte. Känner mig allmänt plågad och obekväm faktiskt. Urk. Men jag är inte hungrig i alla fall....

Jag är hungrig + uppdatering

Idag har jag officiellt börjat banta. Jag är hungrig.

Nå... än har jag inte ätit mindre än vad jag brukar göra en vanlig dag, så det är säkert bara lite mentala störningar från min sida...
Beställde ett "bantnings-kit" från Nutrilett förra veckan, men det har inte kommit ännu. Så jag får utöva lite självdisciplin tills det kommer och försöka banta på egen hand. Beställde ju paketet för att det troligtvis är sååå mycket enklare att hålla sig till en diet när jag vet att jag bara får äta av det som finns i paketet och inget annat. Ska man försöka hålla reda på saker och ting själv så är det nog lätt hänt att man fuskar (känner mig själv).

Egentligen så kan jag ju bara säga att jag börjar med dieten den dagen jag får paketet på posten, men lika bra att börja direkt (oj gud vad jag blir hungrig bara för att jag skriver dethär!).
Nå, har iaf ätit en joghurt imorse (precis som vanligt), blev rätt förvånad när jag såg att den innehöll hela 160 kalorier! Om jag ska hålla mig till samma kalorimängd som i bantnings-kitet så får jag bara äta 830 kalorier om dagen! Det är ju ungefär fem joghurtar om dan! Vem överlever på sån svältdiet??

Nå, vill man vara fin... För att motivera mig själv lite så har jag skrivit upp vad jag ätit idag på en lapp. Ska fortsätta med det tills jag får mitt "mat"-paket (pulver räknas inte riktigt som ordentlig mat...).
Hittills är det 1 joghurt (160 kalorier) och en te-kopp (inget socker, 0 kalorier?).
Ska gå handla till butiken idag och se vad jag hittar för smaskigt (yeah, sure...) att äta till lunch.

Tur är ju i alla fall att man får äta hur mycket DUST man vill...

***

Återkommer....

***

Det är konstigt hur hjärnan kan lura en, och inte bara mentalt då, utan rent kroppsligt.
Idag har jag ätit väldigt normalt... Alltså, jag har varken ätit mer eller mindre, eller annorlunda mot vad jag vanligtsvis äter. Men ändå har jag varit hungrig sedan imorse.

Och igår kväll, innan jag gick och lade mig, var jag proppmätt för jag och HE-Man hade sett på några avsnitt av Carnivale och ätit muffins och druckit Pepsi. Så min hunger kan inte bero på att jag lider av näringsbrist från föregående dag.

Det är alltså bara mitt huvud som vet/tror att jag kommer att få för lite mat under den närmaste veckan och kör med auotomatinställning "Vräk i dig så mycket du bara kan" så att jag inte ska svälta ihjäl eller nåt i den stilen. Men hur kan min mage känna sig hungrig, när den egentligen är mätt? Den är ju full med mat.
Väldigt konstigt.

Måste sluta tänka på det bara, gör ju en sak som egentligen ska vara rätt hälsosam och bra till rena rama plågan.
Var hittar man "av-knappen" på huvudet?
(Om nån vet var den finns, kan ni var snälla och samtidigt berätta var mute-knappen på hunden är?)

Men nu ska jag sluta prata om mat och dieter. Dethär är ingen tråkig bantningsblogg.
Måste försöka hitta på nåt roligare att skriva om nu. Återkommer i ett nytt inlägg...

Förresten... visst ni att ordet "bantning" kommer från en gubbe som levde i 1800-tales England? Han blev berömd för sin viktnedgångs-metod som skapde stora rubriker då (vadå nytt fenomen??), han hetter William Banting.
Kul sak att bli berömd för/få uppkallad efter sig... jo...

Tråkig pulverdator? Eller pulver + tråkigt + dator.

Jag och HE-Man har tänkt ha en lite hälsosammare månad i februari. HE-Man ska väl ha vit månad också (februari var ett mycket medvetet val eftersom den har hela två-tre dagar mindre än övriga månader, han tycker om öl...). Vi tänkte också gemensamt köra pulver-diet i en vecka, för att kanske gå ner några kilo på var och därmed motivera oss själva till att äta lite mer hälsosamt efteråt.

Tror att det absolut är lättare att avstå från godis o.dyl när du en gång nått din "match-vikt", än när man är några kilo för tjock. "Äh, se hur magfläsket väller ut över byxlinningen. Stor skillnad om jag äter lite godis till då", ungefär. Men om man är lite slankare och inte har nåt som ser ut som en död råtta som ligger som en korv över bältet när man sitter, ja... då kanske man är mer motiverad eftersom man inte vill mista det man redan har, eller "inte har" borde jag väl säga...

Nå, till min stora fasa konstaterade jag idag att det faktiskt är nästa vecka som vi borde köra igång med pulvret.

Hur ska jag klara av att inta enbart flytande föda i en vecka? Blev väldigt glad när jag hittade ett "start-kit" från Nutrilett i vilket det fanns måltider med olika smak, för en fem dagars kur. Det bestod av shakes, "bars" och soppor, jag hade trott att det i princip var endast milkshakes i olika smaker som gällde. Dvs. inget salt, inget fast. Då hade jag nog fuskat efter två dagar tror jag. Men dethär kitet innehåller några soppor med grönsakssmak, som antagligen är lite salta. Så lite variation är det ju.

Men om vi klarar av att hålla dieten, och om den funkar, återstår ju att se.

Kanske man borde börja med att inhandla paketet först..?

Nån annan som vill diet-äta nästa vecka? Lite av en utmaning...

Tror att ju fler man är som hejar på varandra, destu bättre.

***

För övrigt så är jag sjuk

Har sandpapper i halsen och kunde inte sova ordentligt i natt. Var jättetrött på morgonen och är ännu riktigt slö. Vill bara soooova.

Har inte lust att göra nånting och orkar knappt skriva blogg. Inspirationen är lika med 0.

Nån som vill pigga upp mig lite?

Men... hittade några roliga tävlingar till, som jag deltog i. Räknade och kunde komma fram till att i helgen så är det dragning av cirkus 25 olika tävlingar som jag deltagit i. Hoppas jag vinner nåt. Lillasyster har redan vunnit namn-tuttar (nappar) till sin lilla bebis-dunnz... jag vill också vinna nåt (men helst inte tuttar, vad ska jag göra med dom?).

Oj, oj, oj, vilken städning jag får göra på bloggen på måndag. Den kommer ju nästan att bli tom efter att jag tagit bort alla ~25 tävlingslänkar... Då får jag börja söka nya :D

På tal om uppstädning av bloggen... finns det nån som kan hjälpa mig att fixa en till sidebar på bloggen? Skulle vilja ha två, en på var sida. Tror det skulle se snyggare ut så.

***

Idag ska jag sticka in via posten och hämta min nya dator!

Compaq, Presario CQ70-118