lördag 12 mars 2011

Hemska små kräk

Man ska INTE behöva vakna halv sju en ledig lördagsmorgon! Men så går det när man har fyra hemska, små kräk som sängkamrater. Och nu pratar jag inte om fyra stycken löss eller kvalster, de hade jag kunnat leva med tror jag. Nä, detta är nåt mycket värre.

Ett gnällo till Korvhund, två bök-katter och en snarkande HE-Man. Då kan man inte sova.

Klockan kan väl ha varit runt tre-fyra när jag fick stiga upp för mitt, nuförtiden, nattliga besök på wc. Efter det har jag blivit väckt ungefär en gång var 20:e minut. Gnällhunden vet inte var han vill sova (i sängen, under mitt täcke, under HE-Mans täcke, på golvet, i sin korg) och hoppar således fram och tillbaka mellan sovplatserna. Det i sig är inte så farligt, men varenda gång han hoppat ner ur sängen och följaktligen skall upp tillbaka, så tycker den trötta lilla korvhunden så synd om sig själv att varenda upphopp kräver minst 3 minuters tyck-synd-om-mig-gnäll innan han orkar uppmana krafter att hoppa upp i sängen tillbaka. Helst så ska jag visa nåt slags livstecken också (t.ex. lyfta på täcket för att underlätta hans hopp) så att han vågar sig på kraftprövningen. Sen ska det bökas och stökas lite och helst ska han lotsas in på en trevlig sovplats i mitt knäveck också.

Sen börjar katterna böka. Lillkissen kommer och knådar min dyna alt. mitt täcke för att väcka mig. Detta gör hon så att jag i min tur kan väcka HE-Man (som inte vaknar av bullknådning bredvid örat) så att han sen i sin tur kan lyfta på sitt täcke och släppa in kissen som vill gosas. Där gosar hon med honom, tryckt mot hans bröst under täcket, i ca 15 minuter. Då får hon för varmt och måste gå ut, varefter hela proceduren upprepas ca 30 minuter senare.
Storkissen kan också. Hon brukar placera sig på de mest konstiga ställen på min trötta och sovande(?) kropp, där tronar hon då sedan på Räkan i magen, min höft eller på mitt bröst (så jag får andningssvårigheter av den tjocka kissens tyngd) och biter mig i händerna ifall jag försöker flytta på henne.

Till denna cocktail av störningsmoment kan man sen addera HE-Mans ljuvliga nattserenader vilka består av en blandning av lågmält snarkande, poffande och mardrömsgnäll. Visst har hans snarkande blivit mindre sen vi köpte snarkspray åt honom på apoteket. Han är nuförtiden knäpptyst då han sover på sidan. Problemet är bara det att favoritsovställningen är liggande på rygg, då ingen spray i världen står emot naturkrafterna som erupterar ur hans näsa och mun. Under de ca 40 minuterna av tystnad som krävs för att jag ska kunna somna om kvällarna, brukar jag kunna övertala honom om att sova på sida. Sen brukar jag klara av att blockera de flesta småljud under resten av natten. Men då man ständigt väcks av någon av de tre små grisarna så klarar jag inte av att utestänga snarkandet, poffandet och gnället och väcks således också av detta.

Ja. Allt detta resulterar i ett hopplöst försök till nattvila där jag väcks stup i kvarten. Så, halv sju gav jag upp. Då fick jag byta ut mitt söta sussande mot skittvätt istället. Har sorterat all tvätt och snäll som jag är satt in HE-Mans skitiga kalsonger och strumpor i tvättmaskinen istället för att unna mig välbehövlig vila.

Nog har han det bra dendär HE-Man!

***

Och som grädde på moset! I princip det första jag ser då jag sätter på tv:n är Martha Stewart. Could my day get any better?!

2 kommentarer:

Hedvig sa...

Ha ha! Känner igen det där korvhundssyndromet! :)

Hedvig sa...

Ta en titt inne hos mig, du har någonting att hämta där! :)