Korvhundens historier

Jag har faktiskt viktiga saker att göra på helgerna!

Jag kan ju inte hänga här hela tiden!

Jag är ju rätt upptagen!

Eller hur..? ;)

Men ärligt talat så brukar jag faktiskt försöka hitta på annat i helgerna än att sitta fastklistrad framför datorn. Huruvida det var viktiga saker eller inte tänker jag inte spekulera om.

Hursomhelst så har jag tillbringat lördagen med lite hemma-försäljnings-party-demonstration + en lång hundpromenad. Fick se nya delar av min nuvarande hemby, samt lite skog och ett par diken jag inte stött på förut. Det var mycket snö, men roligt.

Min korvhund är ju av a lesser persuasion, om man säger så, så tillsammans med två leonbergers och en grand danois så hade han inte så stor chans. På plant underlag, vägar och sånt, hänger han med rätt bra. Även om de små benen smattrar på som en trumvirvel. När Korvhunden springer bredvid de stora hundarna tror jag hans steg är nåt i stil med 1 grand danois-steg * 10^7. Minst.
Men han har bra ork. Det är huvudsaken.
Fast när promenaden började närma sig sitt slut, och vi hade gått i skogen och längs en oplogad väg i närmare 40 cm tjock snö, ja.... då gav Korvhunden upp.
Jag hade faktiskt försökt "ploga" en liten stig åt honom när jag gick. Tungt var det att släpa fötterna efter sig istället för att gå normalt, men vad gör man inte för en liten Korv? Men det blev för tröttsamt för det. Tur är ju att han inte väger mer än ca 5 kg. Så när jag vände mig om för att kolla att allt var OK och den lilla Korven låg gnyende i snön, 15 meter bakom oss, så var det inget problem att kasta upp honom på ena axeln och traska vidare.

Tror nästan att han somnade där ett varv. Han brukar klara av att hålla i sig själv rätt bra, så jag brukar bara bära honom med en hand. Men plötsligt märkte jag hur han gled ner över armen min och jag fick ta till smärre akrobatiska konster för att fånga upp honom innan han damp i backen. Han måste ju ha somnat.... stackars trötta, lilla Korv.

Men jag och HE-Man fick i alla fall se på film ifred den kvällen. Annars brukar filmskådningen vara ackompanjerad av lite otåligt fotkrafs, "Titta, jag har hämtat en leksak åt dig. Kasta den! Titta då! Titta! Titta! Titta!", samt envetet gnällande.

Korvhunden är rätt lustig. Han fick smeknamnet "Korven" av HE-Mans familj när han var liten, eftersom han faktiskt såg ut lite som en grillkorv med fyra ben. Och svans förstås. Svansen är inte att leka med. På tal om att leka så har jag och HE-Man lekt med tanken på att sätta en liten generator av nåt slag på Korvens svan, så kunde han ha en alldeles egen pannlampa när vi är ute och går i mörkret. Det är MMB om nåt!

Hursomhelst, så måste jag berätta kort om en av Korvens bättre bedrifter. När han var lite så var han, som sagt var, inte så mycket större än en grillkorv. På skären ska det ju alltid grillas korv, så på sommaren när det vankades korvgrillning så skulle ju Korvhunden såklart ha en egen korv. Vi matade väl honom med lite småbitar, men den lilla magen måste ha varit bottelös. Korvbit efter korvbit slank ner utan större problem. När vi ätit våra korvar lämnade det en extra korv. Ingen av oss orkade äta den. Så på skoj kastade vi den åt Korvhunden. Trodde att han skulle gnaga lite på den, kanske gräva ner den nånstans eller annars bara gå sutta på den i ett par dar.
"Nam, nam, nam" sa det om Korvhunden.
Sen var korven ett minne blott.

Max två kilo stor hade han smält i sig ungefär en och en halv korv! Lika mycket som jag ätit! Jamför man så är det som att jag skulle äta typ 8 kilo korv!

Alltså, när man höll en grillkorv bredvid korvhunden så kunde man inte för sitt liv förstå vart han hade satt den korven. För korven var ju nästan hälften så stor som hela Korvhundens kropp.
Vart försvann korven???

Men den fanns faktiskt i Korvhundens mage. Som i det skedet mer liknade en spärrballong än en hundmage. Spänd var den också. Det var nästa så man måste handskas varsamt med Korvhunden, för att undvika explosion.

Korvhunden själv var dock hur glad som helst. Jag tror att han lätt hade ätit en korv till.

Fast... han hade väldigt bråttom att bajsa sen, kan jag säga!