Hemmafru De Luxe

Idag har jag varit hemmafru så det smäller om det!

HE-Man åkte iväg på pilktävling och jag låg kvar hemma i vår sovskrubb och "mornade" mig lite.
Men det blev tråkigt efter ett tag, så då steg jag och Korven upp.
Vi slöade omkring lite i största allänhet först. Men jag hade ju tänkt baka semlor idag (finlandssvenska semlor alltså... dvs. "småfranska") så det gick inte att slöa hur mycket som helst.

Men köket såg ju ut som ett bombnedslag, så där gick det ju inte att baka nånting. Jag måste alltså städa, igen... Nå, först måste jag ju smurfa lite på datorn. Så jag spenderade ca 1½ timme att slösmurfa och snarvla i telefonen.

Sen orkade jag inte hitta på mer undanförklaringar till varför jag inte skulle städa köket. Så då började jag städa. He-Man hade varit en duktig pojke och plockat ur diskmaskinen, så det gick rätt snabbt.

Då stod jag inför problem nummer 2. jag hade tappat bort receptet.
Jag hittade det tidigare i veckan i en tidning, som jag misstänker att vi kastat bort. Så efter lite halvhjärtat sökande här som där, så ringde jag till lillebror. Som tur var så var han hemma och inte ute på vift med diverse bruttor, och han hittade samma tidning hemma hos dom (han bor hos mamma ännu) och kunde läsa upp receptet åt mig.

Japp, problem 2 avklarat. Då kom vi till dagens tredje utmaning; baka semlorna. Till saken hör att jag är väldigt dålig på att baka. Eller nja.... kakor och annat smetigt kan jag baka, men jästdegar har aldrig hört till min starka sida. Men förra året då jag bakade fastlagssbullar (dvs. "semlor" på rikssvenska) så hade jag tagit hjälp av kompis Bakexpert. Så nu visste jag ju lite hur degen skulle se ut när den var klar.

Mina tidigare försök med bullbak har resulterat i:
a) bullar av som i storlek och koncistens mest påmint om golfbollar, eller
b) bullar som runnit ut på plåten och mest sett ut som fluffiga hamburgerbröd

Så det var sannerligen ingen självklarhet att semlorna skulle bli ätbara.

Men, modig som jag är, så kastade jag mig helhjärtat in i allt vad semlebaket innebar. Plockade fram pytsor och koppar, mjöl och torrjäst, micrade mjölken och skred till verket.
Allt flöt på bra, men jag måste erkänna att det blev lite kritiskt när det började bli dags att avsluta degvispandet. Grundproblemet när det kommer till mig och brödbak är att jag inte vet när degen är mätt på mjöl. Endera kastar jag i för mycket mjöl och får golfbollar, eller så fegar jag ur och sätter för lite med hamburgerbröd som resultat.
Eftersom jag hade berättat till HE-Man att jag skulle baka (som svarat med ett tvivlelsosande "Jaha") så var det bara att se till att semlorna blev ätbara. Så jag tog till fusk- och fegismetoden, ringde till kompis Bakexperten och förklarade noggrannt koncistensen på min deg. Och efter lite försiktga duttanden med träsleven på bänken (orkade inte stjälpa ut hela degen för att se om den fortfarande var klibbig (vilket var tipset jag fått) så jag fuskade och tog en klick på en träslev istället) med godkänt resultat så satte jag degen på jäsning.

För att göra en lång historia kort kan jag säga att semlorna faktiskt blev alldeles lyckade!

Eftersom jag misstänker att det kan finnas tvivlare därute så har HE-Man storsint hjälpt mig att ta bildbevis av det hela. (Ser ni hur noggrannt han undvikit att få med fläcken-på-köksduken-som-inte-gick-bort-i-tvätten på bild!)

Fröken Ekos supergoda morotssemlor!

Men tro inte jag var färdig redan! Efter det städade jag noggrannt bort allt stök efter mig och satte igång med att baka pizza!

HE-Man, den manliga jägaren som han är, hade fått hela 1 abborre under tävlingen. Han hade dock fiskat lite extra i "allmosebyttan" och plockat med sig en kasse småfisk till katterna. Ingen matfisk dock...
Hursomhelst så belönades han med hemgjord pizza då han kom hem.

Jag är världens bästa hemmafru! (men salladen fick han göra själv)