HE-Man är en tönt. Award.

Igår samåkte jag och HE-Man hem som vanligt (han klippte sitt hår förra veckan, så det blev ingen miljökatastrof, därför samåker vi fortfarande). Vi talade lite om allt möjligt, som vi alltid gör. Vår svältdiet var ju förstås ett hett samtalsämne, eftersom vi båda två går omkring och är småhungriga hela tiden (men det ska jag inte gå in närmare på, eftersom jag för tillfället är mätt och belåten tack vare en lite o-dietlig smörgås med ost å prickigkorv på (Det var inte mitt fel! Vi hade jobbmöte, jag måste ju äta det som bjöds!!)). Hursomhelst så har ju jag beställt en ny laptop som jag fick förra veckan. Då återstod ju bara att skaffa ett internet-abonnemang också, eftersom vi inte skaffat nåt än efter att vi flyttat in i vårt hus.

HE-Man som är den tekniska i familjen, eller nja... vi har väl egentligen teknisk utbildning båda två, men det är han som brukar fixa sånt... strunt samma... HE-Man tog på sig en överväldigande uppgiften att skaffa abonnemang.
Han hade två kandidater som han kollade upp lite och bestämde sig sedan för den ena av dom. För enkelhetens skull tänkte han fixa abonnemanget via operatörens hemsida.

Sagt och gjort, HE-Man tog på sig sina surf-gears och surfade ut på world wide web i jakt på ett abonnemang (allt på arbetstid förstås, eftersom vi inte har nåt internet hemma (don't tell anyone!)(men han gjorde det säkert på kaffepausen, jo, så måste det vara)).
Efter otaliga strapatser och händelserika äventyr surfade han iland på tele-operatörens cyber-strand för att, liksom Robinson Crusoe, bygga sig en liten hydda i sladd-djungeln och få en egen IP-adress.
Dock stötte han på lite problem eftersom operatörens hemsida krånglade, så hans abonnemangs-beställning gick inte fram. Som en lite kompensationslösning från operatörens sida kunde han lämna ut sina kontaktuppgifter så att någon från deras kundtjänst kunde kontakta honom så att han kunde beställa nät därifrån istället. Sagt och gjort. Kontaktuppgifterna gled iväg på en cybervåg av sprakande elektricitet och landade tryggt och säkert i operatörens postlåda.

He-Man gnällde lite på telebolaget som inte hade kontaktat honom än, fastän det var runt fyra dagar sedan han hade försökt skaffa oss ett abonnemang. Sen snarvlade vi vidare om dittan och dattan, när HE-Mans telefon plötsligt börjar surra och skak och avge konstiga ljud. Som tur var visade den sig inte ha några värre problem, det var endast hans konstiga ringsignal (death-metal monstervrål) i kombination med vibrationsfunktionen som ville visa att han hade ett samtal som väntade.

HE-Man tog fram telefonen för att svara, men stannade mitt i rörelsen, med telefonen halvvägs till örat.

"Titta vilken konstig nummer som ringer mig! Den har hållit på ringa hela dan, jag har ingen aning om vem det är." Sa HE-Man lite surt.
Han tycker inte om då det ringer konstiga och okända nummer till honom eftersom det nästan alltid är telefonförsäljare (och på grund av tidigare olycksaliga händelser efter direktkontakt med försäljare så tycker HE-Man inte om sådana).

"Jag tänker inte svara!" Sa han bestämt, nöjd över att han utlistat deras hemska planer och snuvat dom på en potentiell kund.

Men eftersom jag är en Modig Kvinna greppade jag raskt luren för att rädda HE-Man från De Luriga Försäljarna. Min plan var att snabbt och smidigt avspisa dom samt samtidigt avskräcka dom från vidare kontaktförsök. Man måste vara obarmhärtig när det kommer till telefonförsäljare, visa ingen nåd!
Oftast hjälper det med ett kort "Pratar ni svenska?" för att avskräcka även den mest enträgna telefonförsäljaren, men jag hade på känn att jag måste ta till det tunga artilleriet idag!

"Hålla!" Svarade jag sakligt, efter att modigt ha tryckt på den "gröna telefonen"-knappen.

"Hejsan!?" Svarade en kvinnorörst, smått förvirrad över att påträffa en annan hona i andra ändan av luren, då det tilltänkta offret var av manligt kön. Smart taktik att köra med kvinnlig list gentemot det svagare könet! Men jag var smartare!
"Träffas herr HE-Man?" frågade hon efter en kort stunds tvekan.

"Nej, han är tyvärr inte anträffbar för tillfället!" Sa jag med min bästa business-woman-röst.

"Aha, jo det är från telebolaget och han hade lämnat in sina kontaktuppgifter så att vi kunde ringa honom!"

*plonk*

Poletten föll ner.
Det var tele-operatören som försökt ringa honom hela dagen, på hans egen begäran!
Jag kunde ju inte erkänna att han satt bredvid mig i bilen, till den stackars kvinnan som enbart försökt betjäna HE-Man allra vänligast. Så jag fick ljuga lite till och säga att han tyvärr inte kunda tala i telefonen just nu, men om hon ringde pånytt om 5-10 minuter så skulle han vara på plats igen.

Oj vad jag skrattade åt HE-Man som var så dum och paranoid att han inte vågat svara i telefonen på hela dagen, samtidigt som han satt och gnällde över att ingen från telebolaget kontaktat honom än!
Ett typsikt exempel på lite HE-Man tönterier. Han kan vara rätt lustig med sånt ibland.
Fast han kunde faktiskt själv erkänna att just dethär exemplet var ovanligt fånigt ;)

***

För att hoppa från en sak till en helt annan...

Nån som lagt märke till mina tjusiga Award?
*pekar åt vänster*

Fick den häromdagen av min syster Rödluvan. Men... det framkom ju att jag fick den enbart för att hon inte hade nån annan att ge den till, alla hennes andra blåggisar hade redan fått den. Högstatus-award alltså.

Tack för den, syrran!

Nä... skämt åsido så är det jättekul att ha en egen prispokal att stoltsera med ån dö blågg! (färgmatchar bra med sidan också)
Men är det meningen jag ska skicka den vidare också???

***

P.S. Jag kom mig till butiken igår utan större vedermödor. Inhandlade lite varma koppen och riskakor. Ingen supermättande måltid, men riskakorna var förvånansvärt goda (Friggs med ostsmak), tror jag ska fortsätta äta dom också efter dieten.
Jo... så har jag fått pencillin mot UVI:n också, så det är på bättringsvägen!