Fröken Moraltant

Idag känner jag mig inte lustig och rolig alls.

Idag känner jag mig moraltantig.

Idag ska jag göra skäl för mitt bloggnamn och verkligen vara Fröken Eko, ända ut i de tangentbordsknapprande fingerspetsarna.

Läste ett blogginlägg förra veckan där man funderade kring ett uttalande som en man vid namn Jonathon Porritt lär ha gjort. Mannen ifråga var, enligt denhär bloggen, den brittiska regeringens miljörådgivare.

Nu skulle det ju vara enkel sak för mig att kolla upp mannen + hans uttalanden, men grejen är den att det är egentligen inte så väsentligt (för mig) huruvida han har sagt detta eller ej. Det var tanken som jag lämnade att fundera på, och den finns kvar oberoende vad gubben sagt eller inte. Därför orkar jag inte lägga in några direktcitat etc.

Hursomhelst, för att återgå till det som då verkligen är väsentligt. Det som herr Porritt ska ha sagt är det att det är oansvarigt, med tanke på miljön, att skaffa mer än två barn.

Bloggförfattaren tyckte att dethär var hemskt och fick många medhåll. Man tyckte att det var förskräckligt och att människovärdet glöms bort osv. osv.

På ett sätt kan jag förstå att folk blir chockade över en sådan tanke. Att någon ska komma och berätta till en hur många barn man får skaffa, det är ju att blanda sig i privatlivet. Det känns liksom att det går över gränserna på vad andra får bestämma om/över en.

Jag kan förstå att det känns rätt... magstarkt.

Men tyvärr så tror jag att det skulle vara en rätt bra, om än, drastisk åtgärd.

Saken är den, att min uppfattning om miljö, befolkningsmängd, naturresurser etc. är den att vi helt enkelt är för många människor.

För tillfället lever det närmare 7 miljarder männsikor på jorden. Läste nånstans att det är mer än det sammanlagda antalet männsikor som NÅGONSIN levt på jorden. Kan man ens föreställa sig så stora siffror? Sju miljarder.... och det är inte bara den största befokningsmängden någonsin, utan faktiskt mer människor än det någonsin tidigare har levt, över huvud taget!

Exakt hur man räknat ut dethär vet jag inte, men det ger ju ändå en lite fingervisning om hur många människor vi faktiskt är.

Samtidigt så har man i västvärlden säkert bättre levnadsstandard än man någonsin tidigare haft.

Då börjar man ju fundera... hur går dethär ihop?

Hur kan vi vara så många människor som lever så bra, använder så mycket resurser, och ändå räcker det till till allihopa?

Det är där ekvationen inte riktigt bli +-noll.

Största delen av världens människor lever inte som vi gör här i väst. Jag har inga exakta siffror, inga siffror alls egentligen, men om vi säger att jag kör med en halv-kvalificerad gissning och tippar på att mindre än hälften av jordens befolkning bor i västvärlden så har vi nåt att utgå ifrån.

Så... det är alltså mindre än hälften av jordens alla männsikor som lever så flådigt som vi. Det är därför jordens resurser räcker till vårt lyxliv. Men vad händer då när alla andra, de som lever utanför, u-länderna, kineserna etc, också vill ha samma välstånd som vi? Räcker våra tillgångar till då? När jag gör ett enkelt ekologiskt fotavtrycks-test, så kommer jag upp i det hisnande svaret att om alla levde som jag, skulle vi behöva 3,3 planeter för att få resurserna att räcka till!

Nu är ju allting relativt, t.ex. så fick jag räkna med att vi värmer vårt hus med olja + att vi köpt massa nya möbler och verktyg, eftersom vi just köpt hus. Dethär är ju värden/siffror som kommer att sjunka drastiskt under dethär året, eftersom vi inte behöver köpa mer möbler och verktyg samt att vi ska byta ut oljepannan mot bergsvärmepump etc. Samtidigt är det ju en massa olika faktorer som man inte tar med i beräkningarna i sånahär enkla test, t.ex. kunde vi ju ha köpt alla våra möbler på loppis, och nåt sånt alternativ fanns inte att välja. Det är ju alltså rätt osäkra svar man får, men än en gång, så ger det ju åtminstone en fingervisning...

Så om alla som lever sämre än vi skulle höja sin levnadsstandard till vår nivå, då skulle vi helt enkelt få putta ut ca 2/3 av befolkningen i rymden!

"Hej svejs! Ha det kul på Mars, skicka ett vykort när du kommer fram!"

Hmm..?!

Men ärligt talat. Resurserna räcker inte till.

Alla som läst nån form av biologikurs har säkert stött på exempel liknande det med rävar och sorkar, sorkår och populationskurvor etc.

Ska försöka dra det lite kort här.

Säg att vi har ett område där det lever sorkar och rävar. Sorkarna äter... vad det nu är sorkar äter, och rävarna äter sorkar. Det finns massa mat åt sorkarna, som lever och frodas, vilket gör att det finns massa mat åt rävarna med. Så när rävarna äter sorkarna hålls populationsmängden på en rätt jämn nivå.

Ponera då att alla rävar går och blir påkörda/kidnappade av aliens/dör i en sjukdom. Då har sorkarna inga naturliga fiender längre och populationsmängden kommer att explodera. Alla förutsättningar finns ju där då. Det blir fler och fler sorkar och alla är feta och glada.

Sen blir dom lite för många... det fanns ingen som lärde dom nåt om avhållsamhet, inget RFSU som delade ut kondomer etc. Så nu sitter de där, de tidigare så feta och glada sorkarna, med hundrafemtielvatusen barn och barnbarn men maten är slut. De åt för mycket! De *hmm hmm* för mycket. Så nu tog maten och utrymmet slut.

Vad händer då?

Jo, dom svälter ihjäl, de stackars dumma små sorkarna. (Eller flyttar till Mars)

Tyvärr är inte vi så mycket annorlunda än sorkar. Man får tro vad man vill om människans överlägsenhet gentemot djuren etc. Men vi fungerar alla likadant, i grund och botten. Vi har samma basala behov, vi måste få vatten och mat. Finns inte det så dör vi.

Ja.... vad händer då när vi blir för många och äter för mycket?

Jo, endera får vi lov att faktiskt flytta till Mars, eller så måste vi se till att vi helt enkelt inte blir för många. Då hjälper inga argument om männsikovärden och sånt längre. Tyvärr.

För vilka naturliga fiender har vi? Vilka andra saker, än vi själva, finns det som håller vår population på en passlig nivå?

Inget!

När har ni t.ex. senast hört talas om att granntanten blev uppäten av en varg?

Att folk dör i sjukdomar händer ju, förvisso. Men inte i en naturlig utsträckning, om man säger så.

Nå, vart vill jag komma då?

Tycker jag att vi borde ha tigrar i skogen som äter upp hurttiga kvällsjoggare? Tycker jag att vi borde dö i aids hela bunten?

Nä, det gör jag väl inte.

Men på nåt sätt borde vi ju se till att vi inte överkonsumerar och använder upp våra resurser.

Jag påstår inte att vi just nu står inför en stor katastrof, men i den takt vi ynglar av oss och konsumerar så är det nog inte så långt in i framtiden man kan tro.

Och är det verkligen en sådan framtid vi vill ge våra barn?

Vill vi skaffa så många barn att de senare måste slåss sinsemellan om maten (för att dra till med lite liknelser i sann profetisk anda).

Man talar om männsikovärde, men vilket slags värde sätter du på en männsika du föder till en sådan framtid?

Okej, just nu klarar vi oss rätt fint. Mina syskonbarn behöver inte slåss kring matbordet (om dom inte gör det för att det är kul förstås). Men det var ju för att hälften av oss inte har det så bra.

Ska vi då förbjuda alla som har det sämre från att få det lika bra som oss?

Ska vi sitta som några små, feta gödgrisar och leva gott, samtidigt som de aldrig ska ges en chans till att få det bättre?

Hur rättvist är det? Vilket männsikovärde talar vi om då?

Problemet hade ju varit enkelt löst genom att sänka levnadsstandarden här i väst. Men vem kommer att gå med på det? Och framför allt, vem kommer att ta det initiativet?

Ska man då från regeringsnivå komma och säga hur mycket el du får använda? Bestämma att du inte får äta importerad mat? Säga att du aldrig mer kommer att få åka på semester utomlands?

Är inte det ett lika stort intrång, om inte större, som att säga att man helst inte bör skaffa mer än två barn?

Eller kommer DU att frivilligt ge upp din choklad, din stora villa, din bil, din utlandssemester..?

Man kan prata om att handla återanvänt, köpa grön el, inte åka mycket på utlandssemester. I det tidigare nämnda blogginlägget så menade man att familjer med många barn nog lever mer sprasamt ändå, så det går ut på ett.

Tvåbarnsfamiljer kanske åker oftare på utlandssemester, köper mer nya kläder, handlar mindre begagnat etc.

Det kanske kan stämma. Men jag har ändå väldigt svårt att tro att flerbarnsfamiljer i slutändan ändå inte konsumerar mera än familjer med bara ett eller två barn. Flera människor = större konsumtion. Man behöver ju t.ex. mer mat när man är fler, eller hur? Dessutom är det kanske också, tyvärr, så att större familjer som måste leva mer sparsamt oftare handlar lågprisprodukter som till största delen är importvaror. Har stora familjer råd att handla närproducerad grönsaker, istället för billiga tomater importerade från Spanien? Har de i samma utsträckning råd att handla ekologiskt? Och åker verkligen alla tvåbarnsfamiljer till Mallorca varje år (jag har aldrig varit på Mallorca)? Allt sånt gör också stor skillnad.

I skolan hade vi en gång en diskussion om mänskliga rättigheter. Det kom upp att det är en mänsklig rättighet att få skaffa barn. Men då förstår jag inte hur det inte kan vara en mänsklig skyldighet att inte skaffa för många barn! Både för oss i i-länderna och för de i u-länderna.

Har du inte råd att ge mat åt de barn du redan har, då ska du inte skaffa flera! Om vi redan konsumerar mer än vi egentligen borde, då ska vi inte klämma fram ännu mer storkonsumenter.

Jag tror inte att det finns en mirakellösning på problemet.

Man måste ge sig på det från flera håll. Göra lite kulturrevolt och lära våra barn att inte konsumera så mycket. Få fram mer energisnåla teknologier. Hitta alternativa energikällor. Inte bli för många.

Nästan alla miljöproblem bottnar i att vi är för mycket. Det finns många exempel. Vi dödar för många djur, för mat, för att de hotar oss då vi kommit in på deras områden etc. Vi släpper ut för mycket koldioxid. Vi överexploaterar jorden, hugger ner regnskog för att ge plats till odlings- och betesmarker.

Den allra enklaste lösningen på dethär problemet är väl helt enkelt att se till att vi då inte blir för många.

Det får var som det vill med klimathot, växthuseffekt och vad som helst. Man får ta det på allvar eller tro att det är en bluff. Problemen kvarstår ändå.

Jag tycker inte att det är en så drastiskt åtgärd att be folk att inte skaffa mer än två barn.

De flesta kanske ändå inte vill ha mer än två barn heller.

Sen tycker jag ju inte att folk med större familjer ska ha dåligt samvete för det, jag kommer själv från en familj med många barn.

Men ändå tycker jag inte att befolkningsmängden ska öka mer. Tvärtemot så tror jag att det vore väldigt bra om den sjönk lite. Och jag kan inte förstå hur man ka argumentera mot det.

Kommer inte själv att skaffa er än två barn, när den dagen kommer.

***

Eftersom dethär inte är en doktorsvhandling utan bara ett blogginlägg bland miljarder andra, här ute i sajberspejs, så tänker inte jag kolla upp fakta destu mer. Så ni får ta allt med en nypa salt förstås, ändå tror jag att jag har en viktig poäng och att det finns tillräckligt med sanning i mina påståenden för att göra dom intressanta.

Samtidigt ber jag om ursäkt ifall inlägget kanske är lite svamligt. Men det är ändå bara ett blogginlägg. Hade det varit t.ex. en skoluppsats hade det fått sig en genomläsning till, men nu får det vara bra som det är ;)

***

Ge gärna era åsikter och synpunkter på saken!!!!!

Vad är ditt ekologiska fotavtryck?