Gästtvålar, vad i h*lvete?

Kan nån förklara vitsen med s.k. "gästtvålar" för mig?

Har lagt märke till fenomenet gästtvålar på flertalet ställen. För dom som inte hört talas om det märkliga påfundet så kan jag förklara att det är små, små tvålar förpackade (oftast) i väldigt lyxiga förpackningar. Idén är väl att man ska ha tvållådan framme på gäst-toaletten (och vem fan har en gästtoalett? "Nej HE-Man, du får inte gå bajsa på den WC:n, den är endast till för gäster!") eller på den mer allmänna WC:n (för oss av lägre stånd som förärats med endast en inrättning för hygienbehoven) för att man, högst antagligen, ska använda dom till handtvätt.

Det kan jag förstå, att man ska använda tvålen till att tvätta händerna med. Men... "gästtvål", vadå???

Är det bara gäster som får använda tvålen? Varför kan dom inte använda samma tvål som jag?

Eller är det äckligt på nåt sätt? Herregud! Om dom sitter med sin nakna rumpa på samma ring som nån annan suttit så kan det knappast vara äckligare att använda samma tvål som nån annan när man tvättar händerna. Okej.. iofs så lär ju wc-ringen vara rätt ren i jämförelse med många andra kontaktytor runtom i hemmet, men iaf. Vi kan ju jämföra med handtaget då... hur ska dom våga röra i samma handtag påväg ut ur toaletten, som alla andra rört i, om man inte vågat använda samma tvål?

Då ska man väl förstås här räkna med att man antagligen borde ha en gästtoalett, om man vill vara en proper värdinna. Då ska ju inte jag ha varit inne där och besudlat nåt tidigare, men mina andra gäster har kanske varit där med sina lortiga små rumpor och händer och fingrat lite här som där...

Vad ska man göra då, när gästen har använt tvålen en gång? Tidigare har vi ju redan kunnat konstatera att en gemensam tvål är allt för ofräsch, en gäst per tvål alltså. Då kan ju gästen knappast lämna tvålen i tvålkoppen efter uträttade behov. Eller ska alla gäster ha en egen tvålkopp också?

Kanske man som tillbehör till gästtvålen kan köpa gästtvålkopp-set, med fyra matchande små skålar i olika färger, eller med numrering.

"Ja just det, jag hade ju tvålkopp nr 2, dethär är den tvålen jag använde förra gången jag bajsade här. Då kan jag använda den pånytt nu! Tihi!"

Eller ska gästen sätta tvålen i fickan, som en liten souvenir, efter att man löddrat upp lite skum till att skrubba de små händerna med? Blir inte det klottigt i fickan? Lite blött och så..?

För knappast är de små tvålarna så små att de bara räcker till en tvätt, "engångstvål" hade ju varit ett mer passande namn då.

Jag anar en Martha Stewart i badlakanen här! (ugglor i mossen var helt enkelt inte riktigt passande)

Den enda logiska förklaring jag kan komma fram till är att gästtvålarnas huvudsakliga uppgift inte är att användas. Meningen med gästtvålar är att de ska synas.

"Titta hur mycket tid, pengar och möda jag lagt ner på Dig, ärade gäst. Jag har t.o.m. köpt onödiga lyx-tvålar åt dig, som du inte ens vågar använda! (Våga inte använda dom! Dom var dyra! Du kan ju förstöra min noggranna stajling i tvålkoppen! *fräääs*)"

Man ska alltså inte använda tvålarna, dom ligger framme som prydnad. Det ska se nätt ut. Det ska se omtänksamt ut. Men allt är en bluff!

Tänk, det är tvålar, de är gjorda för att man ska tvätta saker med dom. Men dessa stackars gästtvålars öde är och kommer att förbli att ligga ensamma, torra och olöddrade i en fin presentask med naturfärgad sisal i bottnet och mjuka satinband i pastellfärger på locket.

Nä, har man bacillskräck o.dyl. kan man ju köpa tvål på pumpflaska istället. De kan också vara fina och dekorativa.

I-landsproblem, hemmafru-syndrom och jäkla Martha Stewart i en enda salig blanding.

Jag kommer aldrig att köpa gästtvål!

(och om jag hittar en hemma hos DIG så sätter jag den i fickan, blöt eller ej!)

***

Jag kan bara inte med saker som inte går att använda till det de egentligen är gjorda för. Jäkla paradox-konsumtions-pryttlar. Som t.ex. ljus som ser ut som små figurer.

Vad sjutton ska man göra med ett ljus som ser ut som, exempelvis, en gullig kattunge? Det är ju gjort för att i första hand brinna och i andra hand för att vara fint, tycker jag. Men om jag eldar det jävla ljuset så smälter ju kissens huvud. En huvudlös kattunge, hur fint är det???

***

Igår jobbade jag och HE-Man lite, lite, liiite på vinden. Fick upp låtsas takbjälken i brist på annat att göra.

Grejen är den att HE-Man alltid velat ha mörka takbjälkar tvärs över snedtaket. Tyvärr fanns det inga sådana i vårt hus, utan bara såna som gick längs med och som helt kommer att döljas i isoleringen. Därför köpte HE-Man en gammal stock från en nerriven ria från 1600-talet (typ) att hänga upp istället.

Den fyller ju egentligen ingen funktion, men tror den blir väldigt dekorativ. Vi svängde den urgröpta delen uppåt, så att vi kan fälla in en ljus-slinga där sen.

***

Klart slut!