Kom å ta mig!

I tidsfördrivets anda har jag slösmurfat en stund nu. Varit inne på olika sidor och klickat mig fram här och där.
Kom in på en webaffär där dom säljer kläder och accessoarer till kvinnor. Ids inte lägga ut adressen här, men det finns flera i samma stil, så ni har säkert stött på någon själv nån gång.

Kläderna i affären var väl helt OK om än lite "för mycket" ibland för min smak. Men å andra sidan är ju smaken som baken osv. och allt beror väl på hur man kombinerar och så (ska jag börja komma här och påstå nu, jag som är så insatt när det kommer till mode och sånt) fast ibland är nog too much too much helt enkelt.

Så på tal om lagom så ska vi nog inte helt förkasta det uttrycket ännu.

Men tillbaka till just denhär webaffären. Jag hann inte vara där länge innan jag började bli lite småirriterad på alltihopa. Kläderna var det, som sagt var, inte så mycket fel på. Det som störde mig mest var modellerna.

Jag kan förstå att alla har olika mål i livet och att många kanske inte har förstått att den enda rätta vägen att följa är min, men.... Dessutom har jag ju en tendens till att vara lite fördomsfull ibland också...
Fast ärligt talat så måste jag ändå säga att folk som har "glamourmodell" som sitt drömyrke inte klassas särskilt högt av mig. Och varenda en av modellerna på denhär sidan bara skrek det "glamourmodell-wannabee" om.

Man blev översköljd av rump-put, bröst-put, mun-put och put på ställen man inte ens visste att kunde putas med. Frisyrerna var upptupperade till max, urringningarna minskade till ett minimum, ingen hade slösat på spray-tanningen och av kajalpennan återstod endast en lite hög med flisor efter timmar av hårt vässande.

Och på varenda bild återkom samma poséer och miner, ni vet "luktar jag svett under armarna nu?" kombinerat med högklassiga sängkammarblickar (kan man få lite variation också, tack!?).
De små plirande ögonen som försökte kika fram under ögonlock tyngda av svart klet och lager med lösögonfransar förmedlade budskapet klart och tydligt; "Kom och ta mig. Ta mig HÅRT!"

Hmm... var det kläderna eller modellerna som skulle synas egentligen?

Å andra sidan så kanske dom tror att vi tror att bara man köper en sån tröja, eller en sån kjol (eller dedär byxorna som max skulle gå mig till knäna, på ett ben) så kommer jag att se lika hot och sexig ut som modellerna.

Men jag tycker ju det är en viss skillnad på att vara sexig och att vara slampig.

Vill folk faktiskt se ut sådär? På riktigt???
Tycker gubbzen där ute faktiskt att dethär är snyggt?

De ser ju mer ut som en vandrade reklampelare än riktiga människor. Ni vet sånadär som är så täckta i affischer och klott att man inte riktigt ser nånting alls mer. Det blir för rörigt.
Men kanske det bara är jag som är lite för "out" här ute på landsbygden.

*suck*

Jag tycker om kläder som det är nåt lite extra med (även om jag är för lat och snål för att nån gång orka bry mig i kläder ÖHT) och väljer nog bort sånt som är för enkelt eller trist (tror det kallas "stilrent" på ren svenska). Det får inte bli för tråkigt. Men, det får inte bli för mycket heller, det måste ju faktiskt få vara lite lagom ibland.

Och gränsen för lagom är nog passerad för länge sedan när man börjar se ut som en parodi på sig själv, tycker jag.

Äh, kanske jag skulle bjuda nätshoppen på lite gratis ekonomi-tips:
Köp en uppblåsbar kn*lldocka istället och klä på henne kläderna. Hon kan redan poserna och har verkligen det rätta suget i blicken. Så räcker det med en docka som ni kan plocka fram ur skrivbordslådan efter behov, istället för att betala en massa löner åt hårdspacklade modeller som dessutom kräver lunchpauser och annat sånt onödigt tjafs!

Veckans bästa spartips alltså!