Har lite tråkigt, som vanligt, och bestämde mig för att ta en sväng via
storasysters blog. Klickade in mig på de bloggar hon senast läst vilka, enligt min kategorisering, hamnar under rubriken "
Lantfjant".
Ni vet.... inredningsbloggar som heter saker i stil med "Jag vill måla hela världen vit" eller "Shabby chic på landet" eller annat dö-puttenuttigt, där man skriver om sina senaste loppisfynd som man bara ska "shabba" till lite för den rätta looken och där alla (både författare och läsare) hyser hemliga drömmar om att springa runt på sommarängar i sina spetsnattsärkar och fladdra med håret, typ...
Nå, ni kanske vet vilken typ av bloggar jag pratar om nu?
Hursomhelst så var pointen med funderingen följande:
Vem använder ordet "bedårande"? På riktigt alltså.
Det är en av de "facktermer" som florerar på dessa vita bloggar. Andra exempel är ordet "
ting" (varför inte säga
saker som vanligt folk???), det redan nämnda "
shabba" (det betyder att man förstör en sak genom att måla den vit, precis som alla andra grejor man har, och sen sandpappra sönder den så den ser "lagom" nött ut) och förståss klassikern "
lantlig" (ofta kombinerad med ordet
stil).
Ja, ja, ja... nu kom jag av mig i min iver igen.
Grejen var alltså den, att på dessa bloggar ser man relativt ofta ord som, enligt mig, normalt folk inte använder. Ordet "bedårande" är ett av dom.
Finns det faktiskt vettigt folk, som inte ännu fyllt 76, som i vardagstal använder det ordet?
- Nej men HE-Man, se vilken
bedårande liten tekopp. Den bara måste jag köpa!
Tror ni det låter så när jag lyckats dra med HE-man till stan?
Verkligen
inte...
Eller är det ett ord som folk drar till med i skrivandets hetta, för att liksom ge texten dendär extra, gammeldags kryddan?
Jag gissar på det senare alternativet, helt klart!
Alltså, var och en med sitt... alla får ju göra som dom vill och jag behöver ju inte läsa alla bloggar. Men ibland börjar jag fundera om det är nån slags konspiration på gång.
Lantfjantarna ska erövra världen och klä oss alla i
Emil i Lönneberga-kläder och tänker tvinga oss att konstant leende koka sylt, lägga korkskruvslockar i håret med hjälp av en rostig spik vi värmt på spisen och sjunga glada visor (märkväl,
visor, inte sånger)...
Visst kan jag tycka att vissa lant-stuffz är fina. Men det finns ju gränser för allt.
När man använder ordet "bedårande" har man överträtt den gränsen... för länge sen....
***
Uppdatering:Till alla "lantliga"; såhär ser det ut på det riktiga landet
Lite hästskit på vägen. Bedårande, eller hur?
(Reds. anm. Bilden är inte min egen, men det ligger faktiskt hästskit på vägen hos oss. Går förbi den varje dag jag ska till postlådan och väntar på att nån annan ska orka sparka den i diket så jag slipper)