Dethär blir liksom perfekt

*aaaah*

Om två dagar så sticker jag, då sätter jag mig på flyget ner till Helsingfors och därifrån bär det vidare till Budapest.
Jag är absolut döds-slut. Har jobbat som en slav hela veckan med sovrummet och ändå hann jag inte göra allt jag tänkt. Men, det viktigaste blev i alla fall klart i tid. Det är bara "bonusarna" som lämnade ogjorda.

Är så trött att jag bara skulle vilja krypa ihop i en liten boll under arbetsbordet. Kanske ta en mysig och skön mapp som huvudkudde och kasta lite reklampapper över mig som täcke. Bygga ett litet bo helt enkelt under skrivbordet och sova där resten av dan. Det skulle ju vara najs.
Men tänk om nån kom då, och väckte mig just när jag somnat. Då skulle man ju bli lite småsur, för att inte tala om hur sur den som kom på mig hade blivit.
Kanske bäst att lämna sovplanerna i planestadiet och försöka hitta på nåt att göra istället. Bästa sättet att hålla sig vaken är väl att vara aktiv.

Men har man jobbat till kl. 12 på natten på fredag, halv ett på lördag och till 11 igår så får man väl vara trött va?

Jag får vä försöka vila upp mig på semestern istället. Även om jag msstänker att det blir rätt mycket promenerande och sånt. Men vi ska väl också besöka nåt bad av nåt slag, heta källor eller vad det är dom har där. Det ska jag tänka på när allt känns för tröttsamt.
Oj vad skönt att få slappna av och sträcka ut sig i ett hett bad.

Men om man måste trängas med en massa håriga gubbar i övre medelåldern, skrikiga ungar och spacklade tanter så kanske det inte är så kul???
Fast å andra sidan har jag ju aldrig besökt ett sånt bad tidigare, så de kanske är rätt så lugna, får hoppas det i alla fall.

Hursomhelst så är jag verkligen i toppskick för lite bad och blottande av hud.

Är det nån som någonsin hört talas om att det faktiskt finns prickiga/fläckiga människor?
Bruna, gula, vita, röda... det är ju ute det, prickigt är den nya "it" färgen i sommar.

Vi börjar med lite svaga fräknar på näsan som lär träda fram i Ungerns stekande sol, dessa åtföljs smakfullt av en mängd födelsemärken för att stärka prickigheten. Sen kryddar vi med X antal målstänk i varierande kulörer.
Som körsbäret på glassportionen, pricken över i:t osv. så avrundar vi med en handfull härliga blåmärken i en färgskala som spänner över allt från senapsgult till grönt och blålila.

Låter förtjusande va?

Ni kan inte ana hur mycket jag ser fram emot att få visa mig i bikini!

Orsaken

Här är orsaken till min tillfälliga bloggtorka:

Jag har arbetat som en idiot för att hinna måla klart sovrummet tills HE-man kommer hem ikväll. Fattas bara ett sista lager med täckfärg så är det färdigt!

Skulle aldrig ha hunnit om det inte var för lillasyster och kompisen som hjälpt till så mycket!
Tack tack!

Men... bara att fortsätta jobba, jobba nu. Lite kvar innan allt är klart.

Jag är en mogen kvinna

Jag vet inte hur mycket folk tittar på den smått hysteriska högerspalten på bloggen, ni vet... den där alla miljoner tävlingslänkar finns.

Nå, idag var det en av de nyinlagda tävlingslänkarna som väckte lite funderingar hos mig... Jag är nämligen med i en tävling där man kan vinna en parfym av märket Bruno Banani.

Som jag redan nämnt tidigare så är ju HE-man väldigt förtjust i diverse produkter, som han kallar det, så det är väl mest han som står för skvättandet i vår familj. Men jag antar att detdär med lukter och skvätt är nåt som hör hanar till, så han kanske inte kan göra så mycket åt det.
Hursomhelst så är det jag som är den felande länken när det kommer till produkter och stuffz. Jag har inte mycket smink, parfym eller hårklet osv. Det är mer HE-Mans avdelning (inte sminket då förståss), så Bruno Banani är inte något märke jag är sådär himla bekant med från förr.
Men det har sannerligen gjort ett intryck för det.

Bruno Banani... säg det högt... det låter lite mysko va?

Första gången jag hörde nåt om den märket så var i en reklam på tv och jag kunde inte hjälpa det, men som den mogna kvinna jag är så började jag direkt fnissa. För det första jag kom att tänka på när jag hörde det, Bruno Banani (det börjar snart likna nåt av en besatthet dethär va?), var en "lek" som vi lekte när vi var små.

Eller lek och lek, det var väl mer av en ordvits, som illustrerades med yvigt gestikulerande barnhänder.

Ja... leken/vitsen var väldigt kort, det gick såhär; "banana choklada"

Och så viftade vi, frenetiskt fnissande, först lite fråmåt (banana) och sen väldigt beskrivande bakåt (choklada). Behöver jag ge er mer ingående beskrivningar, eller har ni fattat poängen med min högst intellektuella vits?

Så för det första, vad för slags namn är egentligen Bruno Banani. Jag kan förstå att man kan heta Bruno, även om det är tämligen fult, men Banani? Kan man faktiskt heta Banani? Det låter ju hur dumt som helst. Ska jag kanske byta namn jag då, och heta Apelsini i efternamn istället för *censur*???
Men kanske det inte är ett riktigt namn alls, utan bara ett företagsnamn eller en logo eller nåt sånt?

För det andra, BRUNO BANANI!! Jag menar hör hur det låter, det är ju fult!! Och det är väl inte helt otippat då att bruno blir brun = choklada, och banani säger väl sig självt.
Så det är väl inte mitt fel att det första man kom att tänka på var banana choklada då??

Jag berättade om den fina leken till HE-Man och eftersom han är precis lika mogen som jag, så har nu Bruno Banani blivit något av ett inside-skämt. Ett fint litet inside-skämt som ni nu också är medbjudna i.
Men det är alltid trevligt att dela intellektuella tankar med andra, filosofiera tillsammans lite. Ungefär som Platon och Aristotoles satt i sina togor på vita marmorbänkar under ett olivträd och kom fram till världsomvälvande filosofiska slutsatser, så kan vi tillsammans begrunda djupet av mina tankar kring Bruno Banani.

Ensam, dag nr 2

Jahapp. Idag är det redan dag nummer två som ensamstående trebarnsmamma.

Men direkt efter första meningen kan vi återigen ta och fundera över sanningshalterna i mina påståenden. Räknas verkligen en minimal hund, en tjock katt och en slank katt som tre barn? Nä... kanske mer som 1 och trefjärdedels... Och fastän vi lägger till de hundartusen malarna och en handfull dammråttor tror jag vi kommer upp i större kvantiteter än 1 och sexsjundedelar (malar och dammråttor är ju inte så stora).

Dag nummer ett förflöt utan större problem. Jag fick hjälp av min lillasyster att slipa och spackla på vinden. Idag måste jag kvällsjobba så det blir lite avbrott i renoveringarna, men på torsdag blir det till att jobba, jobba igen. Då ska vi slipa-spackla färdigt, var det tänkt, så att vi kan börja måla på fredag. Då har jag hela helgen på mig (men du har ju hela helgen på dig...) att måla färdigt de täckande färglagrena.

Oj, oj vad jag ska skryta över hur duktig jag varit när HE-man kommer hem på söndag då.

"Ja, vad har du gjort då? lekt i en hel vecka? Jag har slipat, spacklat, målat, bärt hem jäääättetunga hinkar med målfärg..." osv. osv.

Oj vad jag ska må då!

Dag nummer två kommer nog att försvinna i lika snabb fart. Hur har jag egentligen haft tid med HE-man överhuvudtaget? Jag hinner ju just och just med allting jag ska pyssla och syssla med nu, var har man haft plats att klämma in en HE-man i den ekvationen? Kan faktiskt inte riktigt förstå.

En annan sak jag inte riktigt kan förstå är hur jag ska lösa dagens kommande problem. För ett problem är sannerligen på väg.
Efter jobbet får jag svischa hem i racerfart och rasta Dunnzen, byta kläder och kasta i mig lite mat. Sen ska jag iväg och kvällsarbeta och får hoppas att jag kommer hem utan att vare sig ha orsakat eller drabbats av allvarligare personskador. Sen måste jag snabbt släppa ut hunden igen, rusa på toaletten för att slutligen (om jag har tur) hinna kasta mig ner i soffan två sekunder innan Rent hus börjar.

Det i sig är inget problem, jag brukar kunna klara av det rätt bra. Svårigheterna tar sin början i första reklampausen. Då måste jag nämligen skynda iväg till köket för att göra nåt att äta. Jag har ju blivit hungrig efter allt jobbande så... Snabbt iväg till vardagsrummet tillbaka för att fortsätta beskådandet av allsköns smuts.

Så sitter jag i soffan med en god (insert valfri matvara här) påväg mot min mun och...

BOOOOOOM!

Så ser jag framför mig hur den smaskiga maten förvandlas till en hög med skit, smuts, pälsängrar, hårbollar etc. och där flög min aptit iväg som en lite sommarmygga.

Hur ska jag hinna med att både äta och titta på tv. För att kombinera dessa aktiviteter när det är programmet Rent hus vi talar om så går ju bara inte.

blä....

Min man har lämnat mig

Ja! Det är sant! Min man har lämnat mig!

Nu är jag alldeles ensam.

Fast det är väl inte riktigt en sanning till hela 100 %...

För det första har jag ju ingen man som sådan. Alltså ingen make. Men jag antar att HE-man kan klassas som en man ändå. Han är ju trots allt of the male persuasion, om man säger så...
Och riktigt ensam är jag ju inte heller. Jag har ju huset fullt av diverse sällskap i form av katter, hund, hundratusen malar och en och annan dammråtta.

Men i det stora hela så stämmer det att HE-man har stuckit.

I dethär sammanhanget kanske det dock löns att ta fasta på det faktum att han högst antagligen kommer att komma tillbaka. Om han inte äter för mycket rå fisk och får mask i magen som växer så mycket att han exploderar, eller nåt...

För om vi ska prata om sanningshalten i mina påståenden så kan jag göra ett försök att få till ett som är 100 % sant denhär gången:
HE-man har åkt på fiskesemester (ja... vad annars??) och kommer hem på söndag. Rätt så länge nu har han pratat om wasabi på rå fiskfile (så rå att den nästan ännu sprattlar alltså) som att det var höjden av gastronomisk läckerhet. Men fan ta honom om han kommer hem och har fått mask på grund av sina äckliga matvanor!
Jag vill inte ha hem en karl som har magen full av äcklig mask *spy*

Så för tillfället är jag gräsänka. Vilket ärligt talat inte känns som en så särskilt stor förändring med tanke på de senaste månadernas fiskefrenesi. Men, men... nästa vecka är det HE-Mans tur att vara ensam ståthållare på godset. Då sticker ju jag nämligen till Ungern *hejdåååå*

Men HE-Man... du är dig inte riktigt lik efter fiske-semestern...

Blooooood...

I helgen har Dunnz-hunden och jag angagerat oss i aktiviteter som varit något bortglömda det senaste året. Vi var nämligen ute i skogen och gjorde blodspår.

Först så var jag och en kompis ute och sonderade terrängen, klottade med lite älgblod, jag tappade det blodiga spår-svampen och fick knyta fast äcklet i snöret igen osv. osv.
Här är iaf lite bilder av helgens spårning.

Påklädning av (den egenhändigt ihopknåpade) spårselen. Dunnzen ser väldigt ledsen ut men är väl mest orolig för att jag ska knipa honom i magen med spännet. Vi klarde dock prövningen utan person- (eller hund-) skador.

En liten Dunnz-rumpa i skogen. Arbete pågår för fullt.

En lycklig och trött storjägare efter avklarade strapatser.

Resultat: Sådär...

Vi klantade lite (läs jag) när vi drog spåret. Sen var väl korven lite för ivrig också. Men vi misstänker lite att nåt annat djur varit där och snokat också vilket gjorde att det ju fanns fler spår att följa... Nå, om det var närmare två år sen vi sist spårade så kan man väl inte förvänta sig mästerverk heller. Nytt försök igen nästa helg.

Måste bara skaffa mera blooooood.