En gris

Jag tittade på flera miljö-/klimatprogram på tv igår. Började igen att fundera på en gammal idé som jag hade med en kompis. Så jag tror att jag, helt allvarligt, ska ta och skaffa mig en gårdsgris. När det blir vet jag inte. Vi måste nog fixa upp "föise" (dvs. fähuset) på gården först. Just nu är det rätt fullt med flyttsaker + att det är rätt förfallet.
När vi köpte gården så hade jag tankar på att ha hästar där i nåt skede. Den tänken finns nog ännu kvar, men just nu känns det som att jag inte skulle ha tid med att mata, städa upp efter och framförallt motionera en häst. Men en par grisar kunde jag väl städa upp efter och mata med matrester (man får göra så om det är en hushållsgris har jag för mig).

Tanken var att jag och min kompis skulle ha varsin gris. Då har de sällskap av varandra och så kan man hjälpas åt med skötseln, ifall man t.ex. vill åka på semester. Sen när min kompis själv skaffar hus å gård så kan vi turas om och ha grisarna hemma hos mig vartannat år och hos henne vartannat. Men, det får man ju se sen hur och OM det blir nåt.

Det skulle nog vara hemskt att äta upp Nasse. Det erkänner jag. Jag skulle säkert gråta som en, ja, som en gris den dagen Nasse åker iväg till slakt. Men bara för att jag inte ser att grisarna åker till slakt så betyder det ju inte att min påläggsskinka ändå inte varit en lite Nasse den också, som åkt iväg till en säker död.
Om jag vill äta kött så får jag väl själv ta ansvar för att min mat har det bra så länge den lever. För vegetarian lär jag aldrig bli, tyvärr. Julskinka är för gott.

Närproducerat och garanterat ekologiskt kött av glada grisar. Kan det bli bättre?

En glad gris och en ful gris