Skit också

Igår hade jag inte en så bra dag.

Jag var påväg från jobbet för att hämta HE-Man och sen åka hem. Klockan var lite före fem så det var rätt så mycket trafik på vägarna. Jag vek av från en väg till en annan, och skulle samtidigt korsa ett övergångsställe, när jag mitt i allt hade en cyklist rätt framför bilen!

Jag hade inte alls hunnit se henne. Inte alls.
Tror att hon hade kommit fram bakom en bil i motsatta filen som, samtidigt som jag svängde in på vägen, svängde bort från samma väg, så man hade väl sådär omedvetet antagit att kusten var klar.

Övergånggstället/korsningen ligger rätt efter en backe, så hon kom med väldigt hög fart. Antar att hon hade sett mig lika dåligt som jag hade sett henne då den andra bilen skymde sikten.

Som tur var så körde jag ju rätt sakta och i och med att hon kom i sån fart så tog hörnet på min kofångare bara i bakhjulet på hennes cykel. Men både hon och cykeln flög ju fram en bit i alla fall och hon skrapade upp sig rätt ordentligt.

Det var ju enormt tursamt att det inte hände nåt värre!
Jag pratade med både henne och hennes pappa senare på kvällen, så hon hade inte fått några allvarligare skador. Inga brutna ben eller leder, bara ett riktigt fult skrapsår på foten. Så det var ju verkligen en himla tur.

Så när man väl kommit över värsta chocken och kunde konstatera att hon var OK och att ingen skadat sig värre, så blev jag ju istället arg. Det var så himla onödigt!
Varför hade jag inte sett henne?
Varför hade inte hon sett mig?
Tänk om jag hade kommit bara två sekunder senare till korsningen, så hade hon hunnit förbi och inget hade hänt.

Men nu måste jag börja ringa till försäkringssbolaget, åka och visa upp bilden som fick skråmor på kofångaren, åka till polisstationen på "förhör" osv. osv.
Jag har inte tid med allt det!
Dessutom har jag verkligen ingen lust att betala bötern som jag med ALL säkerhet kommer att få! (roligt sätt att spendera semesterpengarna på...)

Till råga på allt så tror jag dessutom att det, rent tekniskt, var mitt fel. Eftersom jag korsade ett övergånggställe till en cykelväg, så borde jag ha väjt.
Men jag hann ju inte.

Jag såg ju henne inte.
Jag trodde ju att det var fritt fram.

Skit också.

Nå, det viktigaste är ju att inget allvarligt hände. Tänk vad hemskt om hon hade dött!! Eller ännu värre, blivit gravt invalidiserad för resten av livet!

Men det känns så jävla onödigt för det.

Nåja... ingen nytta i att älta dethär längre.