torsdag 29 oktober 2009

Men nu tror jag tamefan att jag är det.

Men herrejesstanesåsånt vad trött man kan bli bara för att man går ut med hunden en stund.

Jag fick en otrevlig uppenbarelse idag då jag stod i en provhytt i stan och prövade kläder. Var dendär degiga fläskhögen faktiskt jag???
Ja, direkt fläskig är jag ju nog inte, men nog fan såg jag degig ut för det. Urk å blä.
Så jag bestämde mig för att börja med ett sundare leverne, snabbstart med att köpa middag på McDonalds. Very hälsosamt indeed.

Nå, när jag kom hem så behövde ju Korven rastas, så jag passade på att rasta mig själv på samma gång. Jag visste ju att jag borde ha ett par träningsbyxor nånstans på vinden så jag gick upp och grävde igenom klädkorgen med byxor.
Längst in i ett hörn hittade jag de (nästan) bortglömda byxorna, som tyvärr var lite för fula och omoderna för att jag skulle vilja ha dom. Jag hade ju fått en bild av ett par tjusiga löparbyxor i huvudet och tyvärr så levde inte dethär paret upp till mina höga förväntningar.
Men! Jag vägrade erkänna mig besegrad så jag löste problemet med en lite knep-å-knåpig idé. Först klädde jag på mig ett par svarta långkalsonger med hål i grenen, å det kan man ju inte gå ut med, så då klädde jag på mig ett par svarta lånkalsonger till. Dessa med hål på knät. Problemet löst. Två par håliga kalsonger (observera att hålen ej får vara på samma ställe) blir ett par snygga löparbyxor. Speciellt när det är kolsvart ute och knapert med vägbelysning.

Nå, imunderad mina "nya" träningsbyxor, mp3-spelaren och ett par relativt nya joggingskor så gav jag mig ut med Korven. Tänkte jag skulle jogga lite, istället för att bara gå. Det är ju som att gå typ, fast lite snabbare bara. Lätt som en plätt.

Jag orkade springa i typ 100 m innan jag inte orkade längre. Need I say more?
Nå, jag vägrade än en gång att ge upp, så jag och Korvhunden fortsatte tappert framåt, ibland joggande, ibland gående och väldigt ofta flåsande. Men framåt gick det. Och vi har faktiskt jogg-promener-flåsat oss framåt i hela 3,2 km, typ. Äsch, jag kollade just upp det på Eniro och jag trodde nog att det skulle vara längre än så, äsch...

Nå, jag har ju inte suttit i soffan hela dan iaf.

Men... det är inte klokt hur försoffad och degig man blivit. Då jag var en 14-15 så brukade jag springa hela vägen hem från min kompis, som bodde typ 1½ km bort, för det var mörkt och läskigt och jag ville komma hem så snabbt som möjligt. Tungt var det ju, men det gick. Nu hade jag säkert rasat ihop i en svärande, flåsande deghög inom 300 m. Max.

Ålderdomen gör sig påmind.

onsdag 14 oktober 2009

Neeeeeeeej, jag är inte dööööööd...

...bara lite frånvarande.

Jag och HE-Man ska ju ha "bröllop" i helgen, så jag har haft lite fullt upp. Och på tal om puckon, pucko jag som bokat in alldeles för mycket saker till denhär veckan. Men... det hjälps inte, gjort är gjort och nu får jag bara stressa med inte en utan tre olika saker, typ.

Nå, jag vill ju inte ha någon fjantig "bröllopsblogg" så därför besparar jag er från mina festbestyr.

Men nu är jag här igen. Dock la jag märke till att det löns lite att vara borta ett tag. Jag har ju så himla många kommentarer på senaste inlägget. Som att jag var nån kändis, Blondin-Bella watch out! Here I come.
Jo... säkert.
Och vill man ha många kommentarer så finns det säkert bättre taktiker att använda sig av än att vara borta en vecka i gången.

Ja, ja vi skiter i det nu, tråkigt samtalsämne.

Först ska jag iaf lämna en hälsning till min svåger (you know who you are (förhoppningsvis!)). Jag fick ditt textmeddelandet du skickad i förrgår. Men jag låg redan och sov när jag fick det, så jag såg det först igår morse och då hade jag ju inget recept med mig till jobbet ju... Och så glömde jag ringa dig igår.
Men du ska få limpreceptet, it's on the way. Du kan fast ringa mig ikväll så jag itne glömmer bort dig igen.

För er som inte fattar vad detdär var frågan om så kan jag säga att jag är sk*tdålig på att svara på textmeddelanden, speciellt såna där folk vill ha limprecept av mig. Speciellt.
Men, det är på kommande....

Jo, kanske jag borde lämna en hälsning till HE-Man också?

"Hej, hej" *vink vink*

Han undrade varför jag inte skriver nåt här längre. Men HE-Man! Det är ju för att jag varit fullt upptagen med att baka tårtor till vår fest juh! Men igår, då jag måste jobba, var HE-Man faktiskt en väldigt duktig pojke och städade köket, lagade mat OCH bakade en tårta! Tänk det!

Nå, ni märker väl att jag känner mig lite allmänt flummig, så nu ska jag sluta flumma och tävla lite istället. Sen kanske jag ska jobba lite också. Kanske.

tisdag 6 oktober 2009

Pucko Lulu, eller?

Försöker sy lite samtidigt som jag har på tv:n i bakgrunden (bättre sällskap än inget alls).
Det som erbjuds är bl.a. Äntligen Hemma.

Tycker inte programmet är särskilt bra längre, men tittar på det iaf idag. Det är ju mest bakgrundsunderhållning så...
Så kom hatfavoriten Lulu Carter i rutan. Det är nåt med henne liksom... kan inte riktigt med henne. Nå, hursomhelst så tyckte jag hon kläckte ur sig nåt riktigt puckat idag.

Hon inredde ett rum i New England stil och förklarade samtidigt lite bakgrunden bakom uttrycket "New England", då det kommer till inredning alltså.
Hon sa nåt i stil med att man i USA vill härma engelsmännens inredningsstil, som består av mycket antikviteter och bjafs, men att man gör det på ett nytt, fräscht sätt. Därav namnet "New England".

Frågan är då denna, vem är mest puckad? Jag eller Lulu?

Jag har alltid trott att inredningsstilen och -namnet "New England" kommer från det geografiska området New England på USA's östkust. Dvs. lite marint, nött, men ändå ljust och fräscht. Det är helt enkelt en inredningsstil som är väldigt typisk där och så har stilen fått sitt namn från geografin, typ. Ungefär som man säger att man kan ha "orientalisk" inredning.

Please, where's the experts? Nån som kan komma med lite riktigt fakta och rätta svar?

Who wins the title "dagens pucko"????

söndag 4 oktober 2009

Handarbetsmässa i Seinäjoki

Igår var jag och mamma på mässa till Seinäjoki. Handarbetsmässa då alltså. Fast egentligen så tycker jag nästan att den borde byta namn.
Nog finns det ju handarbetsgrejs där nog, även om jag kanske tycker att det blivit mer försäljning av färdiga handarbeten/hantverk än försäljning av material och produkter att handarbeta med (som jag minns att det var förr). Nå... det må nu vara som det vill med det. Poängen jag försöker få fram är den, att jag tycker att det inte riktigt är en handarbetsmässa. Hantverksmässa hade kanske varit ett mer passande namn. Eller så mitt förslag: tantmässa.
Vart du än vänder dig så är det fullt med tanter, tanter, tanter. Man ser väldigt få män där. De flesta är försäljare. Fast en och annan manlig besökare ser man ju nog skymta fram mellan tantpermanenterna och handväskorna. De ser dock ofta lite smått olyckliga och vilsekomna ut.

Nå, där var då jag och mamma, två tanter till. Det var kanske 10:e gången vi besökte mässan, så flera av försäljarna och produkterna har man ju sett många gånger tidigare. Men alltid hittar man nåt nytt och roligt. Igår hittade jag dock inte så mycket som jag absolut ville ha. Lite tråkigt, när man för en gångs skull skulle ha råd att köpa lite saker, men å andra sidan så sparar man ju pengar då också så. Plus och minus med allt.
Men... hittade en riktigt pärla på mässan, tyckte jag. Marikoru hette företaget som sålde smycken. Montern var nog nåt av det finaste jag sett på en mässa. Smyckena föreställde hjortron, lingon och jordgubbar och låg utplacerade på en matta av mossa. Precis som i naturen. Det såg så himla fint ut med de lysande, orangea hjortronen mot mossan, så jag måste ta ett foto (frågade naturligtvis först). Tyvärr blev ju fotot sk*t (helt och hållet mitt fel) eftersom jag var lite småstressad och hade bråttom. Man måste ju hinna fota innan det kom en massa folk och skymde sikten för en, samtidigt som jag märkte att vissa backade för att låta mig få en bättre bild, och man ville ju inte ha dom att vänta onödigt länge.
Nå, här är iaf min halvdåliga bild:

Ser ni mossan??
Väldigt najs, måste jag säga.

Köpte ett par örhängen och en pins. Tyckte hjortronen var absolut finast, men jag passar nog inte så bra i orange, så jag köpte lingon istället.
Här har ni en bild på dom (som är lite bättre, eftersom jag fick fota i min proffsiga studio (köket/köksbänken) och inte hade suddiga händer som störde sikten):

Om ni vill gå in och kika på Marikorus hemsida, så är det bara att klicka på nån av bilderna, eller så går ni in här. Sidan är bara på finska, men om man inte förstår finska så kan man ju alltid titta på bilderna förstås. (De är ju lite snyggare än mina så...)
Sen ska jag vara snäll och göra en liten gratisöversättning åt er; om nån vill beställa smycken så ska ni gå in under Tuotteet (Produkter) och kika under rubriken "Tilaukset", där hittar ni en mail-adress via vilken man kan göra beställningar. Går säkert bra att skriva på engelska.

Men nu märker jag att jag inte kan skriva nåt alls. Det går inte att koncentrera sig då min lillebror är på besök. Måste ju erkänna att avloppet som stockat och gör så att skitvattnet från tvättmaskinen flödar över på badrumsgolvet också gör att min koncentrationsförmåga inte riktigt är på topp.