Mitt jobb igen

I en blogg jag var inne på så hade blåggisen själv beskrivit sig som en "arbetsnarkoman".

Jag kom på att jag nog själv kan klassas som en sådan, med vissa smärre justeringar dock.

Lägg till ett "s" bara.

För jag är nog en arbetssnarkoman.

*Ahaahahaaaaaahaaaaaa*

Men gud vad rolig jag är! Wow liksom!
Fast ärligt talat så stämmer det väl. Jag är verkligen inte en arbets-narkoman, men om det fanns nåt som hette arbets-snarkoman så skulle jag direkt sälla mig till den skaran. Tänk om man kunde sova igenom hela arbetsdagen bara. Då kunde jag vara uppe hela nätterna och klippa gräsmattan och glo på tv, sticka, hänga upp gardiner och allt annat tjafs som man inte hinner med på kvällarna.
Sen skulle jag krypa ihop i detdär boet under skrivbordet, som jag ännu inte fått iordningsställt, och sova hela arbetsdagen. Där hade vi haft en hälsosam 8 timmar lång sömn!

Konstigt detdär hur man kan bli så himla trött av att praktiskt taget göra ingenting. Fast det är ju så det funkar...
Men bra hade det ju varit ifall, om man har ett tråkigt jobb som jag, kunde se till att verkligen slappna av när man satt här och slöglodde mellan varven, så att man skulle vara riktigt utvilad och braig när man kom hem.

Tänk vad mycket jag skulle orka och hinna med på kvällarna och eftermiddagarna då!

Men istället vill man bara gå sova.

Fast mitt problem är väl kanske egentligen att jag har så dåligt med mellanväxlar...
Endera arbetar jag som ett svin (eller ett åsne-bi som hos Permanent Formsvacka) eller så gör jag ingenting. Detdär med mittemellan verkar inte existera. Jag kan inte göra bara lite. För det blir alltid lite till... årminstone är det så just nu.

Men kanske det är för att jag inte är en rikssvensk?
Vi har inte riktigt lärt oss detdär med lagom här i Finland verkar det som.

***

Kom ihåg att börja uppmuntra era konstnärliga talanger nu också, för jag sitter ivrigt och väntar på tävlingsbidrag!!!