Lyckat

Ja, jag skulle ta och inmundiga en något sen och hälsosam(?) lunch idag, bestående av smörgås, chokladkex och kladdkaka med vispgrädde. Kakan och kexen var det som lämnat kvar efter att vi haft besök i lördagst, men jag trodde mig veta att det ändå fanns en stor it kaka och rätt så mycket vispgrädde kvar. Detta eftersom det ju bara är jag och HE-Man som kan öppna kylskåpsdörren i detta hushåll (varefter jag kanske felaktigt drar slutsatsen att ingen annan är där och rotar) och eftersom HE-Man högt och tydligt meddelat hur äcklig kakan var på lördagen, samt lämnat över hälften av sin bit, så antog jag att det bara lämnade kvar mig som en potentiell kak-ätare.

Jag hade ju kikat på kakbitan igår kväll också och tyckt mig se att den minskat lite, men jag antog bara att jag kanske ätit lite mer av den än jag först trorr (det skulle ju inte vara första gången, märkväl). Men då jag idag skulle sälla chokladkakan till min hälsosamma lunch, i sällskap med lite lika hälsosam vispgrädde, blev jag något snopen då det bara fanns en liten skrapa grädde kvar i burken.

Vem har varit där och smaskat i sig? Kan det kanske vara HE-Man? Knappast. Han "bantar" ju. Han tyckte ju kakan var äcklig.

Ett olöst mysterium alltså.

Nå, tack och lov så fanns det lite ovispad grädde kvar i kylen, så jag hällde upp den i ett plastglas, försedde glaset med lock och började skaka. Det är ju mycket behändigare att vispa grädde så, om man bara har en liten mängd. Jo... Jag måste ju kika på innehållet lite nu som då, så att det inte blev vare sig för löst, eller smör. Så satte jag på locket pånytt... och började skaka.
Ojdå!

Nu var inte min rena tröja ren längre, kan jag ju bara säga. Men, det är i såna stunder som jag är väldigt glad och tacksam över att ha en liten Korvhund. Han kom glatt till min undsättning och städade både golvet och mattan åt mig. Tack snälla Korv!

Over and out.