Mammaledighetens sofistikerade nöjen

När jag och HE-Man tog detta foto,
så trodde vi väl att Räkan nog skulle gå i sin pappas fotspår och bli en mekaniker av nåt slag. Men ack så fel vi hade. Jag vet nämligen med all säkerhet vilket Räkans framtida yrkesval kommer att bli.
Sprutmålare.

Ja, där stod jag i godan ro och spolade av en bajsig tygblöja i lavoaren i badrummet. Räkisen låg nöjt och sprattlade på skötbordet bredvid. Eftersom han haft lite blöjeksem så hade jag inte satt på honom nån ny blöja (Lufta rumpan, lufta rumpaa-aan, till melodi av Sean Banan). Men, det borde ju vara safe ändå, för jag hade faktiskt väntat tills han bajsat klart innan vi bytte blöja och vis av erfarenhet hade jag en trasa över eruptionsområdena. Låt mig dock bara säga att inget mindre än en full rustning hade kunnat stå emot trycket av den dödsprojektil Räkan avfyrade två sekunder senare... Det lät bara *splätt* en gång.

Dagens fråga: Hur långt kan en 12-veckors bebis bajsa?
Svar: Säkert 2 meter. Om det inte står nåt i vägen...

Jo... vi har lite krukväxter och sånt i badrummet... Så, då jag spolat av bajsblöjan fick jag spola av ungen (igen) och sen ta itu med att torka av torktumlaren som står under skötbordet, torka golvet, spola av en krukväxt med tillhörande kruka och sedan torka av ett piedestalbord. Ett fåfängt försök som slutade att med att hela piedestalbordet lyftes i badkaret och sköljdes av.

Så sprutmålare känns rätt givet. Speciellt eftersom HE-Man strängt hävdar att Räkans bajs är starkt jämförbart med rödmyllefärg vad gäller avfärgningsförmåga (om ej kulör). Man sparar alltså in på materialkostnaderna också. Det vill säga, om man gillar senapsgult.