Glada Vappen!

Idag är det valborgsmässoafton, jippiii! Synd bara att den inte infaller på en torsdag (vappens bästa dag) för det hade ju inneburit att fredagens, 1 maj, hade varit ledig. Men... man kan ju inte få allt.
Ett faktum som är sorgesamt övertydligt då man kikar ut genom fönstret och ser dimma, regn och kyla. Så ska det ju inte vara! Tänk på alla stackars fjortisar som måste sitta ute i parkerna och frysa.
Nå, om inte annat kan man ju vara glad åt att man inte själv är en fjorttis längre och har nu blivit förpassad från smutsiga, nerkissade parker till en vuxen, stillsam (?) och trevlig grillfest i goda vänners lag. Fast... när man uttrycker det på det viset, så måste jag nästan erkänna att den nerkissade parken låter något mer, tja.... spännande och rolig. Vem vill ha en trivsam, lugn och stilla fest? En fest ska väl inte vara stillsam och trevlig?

Nå, exakt hur grillfesten artar sig återstår ju att se (eller kanske urartar sig?). Roligt ska det i alla fall vara att få göra nåt annat än räfsa löv och skyffla jord, för omväxlingens skull. Det är nämligen det som jag tillbringat min tid med under de senaste veckorna...

Hursomhelst så ska jag nu ta och avsluta och samtidigt önska er glada vappen!
Ät mycket struvor (även om dom inte är så goda) och drick mycket mjöd (mammas är bäst).

Prickiga mänskor

Alla vet ju att det finns mänskor i alla möjliga färger. Ja, inte är vi väl gula, röda och vita heller, som det stod i barnböckerna då man var liten. Men ja, olika nyanser av brunt kanske. Eller 4 nyanser av brunt? Nä, dåligt skämt, ursäkta.
Nå, hursomhelst är vi ju allt från grisrosa till nästan svarta. Men var är alla prickiga mänskor då? Och var finns dom randiga? Jag har alltid tyckt att det är så tråkigt att mänskor inte har nåt mönster på sig, alltså som zebror, tigrar, leoparder osv. Varför kan det inte finnas några kamouflerade mänskor va? Det är ju så tråkigt... Och när filmen Avatar kom och man fick se det häftiga, blåa Na'vi-folket på pandora med alla sina mönster (och svansar hade dom också!) så blev det ju bara värre.

Varför kan inte vi få vara randiga och fläckiga? Det skulle ju vara mycket roligare då.
Förvisso så kan man ju göra sig prickig om man vill.... det är ju bara att gå tatuera in zebraränder då, om man känner för det. Men ja.... jag har då ännu inte sett några snygga, naturtrogna resultat.

Fast denhär var ju rätt häftig va?

Inte för att jag vet om blålila känns så naturtroget heller, men designen var ju rätt OK och tröttnar man så är det bara att låta håret växa tillbaka. Jo... om jag någon gång blir flintis så ska jag nog skaffa en sån.

Nå, när allt kommer omrking så finns det ju faktiskt prickiga mänskor. På riktigt alltså. Och jag är en sån. Ni skulle bara se mina ben just nu, efter en veckas grävande och jordskyfflande på gården har jag benen fulla med gulgröna fläckar och prickar. Så kanske dendär blålila färgen inte var så himla onaturlig i alla fall...

Pyssel

Orkar inte skriva nåt idag. Så jag lägger bara in en bild på lite "pyssel" jag gjorde före påsk.

Snygga va? *skyt, skryt*
Sydda av gamla dukar och dynvar jag hittat på loppis. Tyckte det behövdes nåt lite färggrannare till soffan i varadgsrummet. Ja soffan ja... är det kanske nån som minns det senapsgula monstret? Det är i alla fall det monster som ni ser skymta bakom kuddarna, nu i ny svartvit klädsel. Men som ni också kanske märker så har jag ännu inte hunnit (läs orkat) fixa de nya ryggkuddarna, så de gamla är än så länge bara täckta av ett lakan.

Men, det var mitt pyssel det...

*brön*

Nä, nu var det nog så länge sen jag skrev nåt här sist att jag får lov att klämma ur mig nåt slags inlägg. Jag har väl kanske inte riktigt haft tid med bloggandet nu då det varit påsk och en massa annat ståhej. Fast det är väl ingen som sagt att man måste blogga x antal gånger per vecka heller?

Nå, vad kan jag tänkas ha för nåt intressant att berätta då? Jag vet inte riktigt... En sak har jag i alla fall tänk på de senaste morgnarna, att det varit ovanligt lätt att stiga vakna och stiga upp! Ja, att åka iväg till jobbet är väl inte precis roligare än vanligt, men själva uppvaknandet och uppstigningen, den allra första biten på dagen, den tycker jag har varit ovanligt trevlig de senaste dagarna. Nåt som spelar in är ju absolut ljuset. Det känns så härligt att vakna på morgonen av att det är ljust ute och inte för att väckarklockan ringer. Ibland på vintern, då det är som allra mörkast, så känns det ju som att man stiger upp mitt i natten och man tycker att man bara borde gå krypa ner under täcket igen. Men nu, ja nu känns det ju faktiskt som att det är dags att stiga upp när klockan ringer på morgonen.

Förvisso så är det ju ändå tungt, jag har aldrig varit så värst morgonpigg. Men det är åtminstone något lättare än vanligt.
Igår så var det lätt att vakna, men ja... det var ändå lite jobbigt att stiga upp ur sängen. Orsaken var att vi hade sovit med sovrumsfönstret öppet vilket gjorde att allt fågelkvitter hördes väldigt bra. Ja, kvitter och kvitter, fågelskrän då kanske. För inte var det några små bofinkar som tjattrade i träden inte. Vår gård måste nog ligga rätt under flyttfåglarnas motorväg eller nåt, för varje vår och höst så både hör och ser man massvis med tranor och svanar. Så igår morse blev jag väckt av en massa tut och brön (jag vet inte om det finns nåt sånt ord, men så låter det i alla fall *bröön*) då morgontrafiken kom igång. Det kanse inte låter så trevligt, men det VAR trevligt. Jag hade bara velat ligga kvar i sängen och höra på tutet och brönet lite till. Men det går ju inte...

Glad påsk i förväg!

Ja, med tanke på min bloggaktivitet denhär veckan så är det väl bäst att jag önskar alla en glad påsk redan nu, ifall jag inte har tid och ork att blogga imorgon.

Jag vet inte hur ni andra har haft det denhär veckan, men här har i alla fall våren bestämt sig för att komma ordentligt till påsk, även om det var full vinter så sent som i förra veckan. Snön har smält bort nåt otroligt snabbt och skillnaden bara från igår kväll och idag är väldigt stora. Så nu då gräsmattan (och allt ris, skräp och alla löv på den...) börjar synas bra, så ska väl jag och Korvhunden gå ut på gården och samla ris till påskbrasan.
Ja, misstolka mig rätt här nu, det är väl ett antal påståenden i den meningen som kan ses som mer eller mindre falska. Jag och Korvhunden må gå ut tillsammans, men ge er inga falska förhoppningar om att Dunnzen kommer att hjälpa till det minsta med risinsamlandet. Han kommer nog mest att springa iväg ner i nåt dike, söka möss, skälla och vara allmänt odräglig. Och även om vi har en försvarbar mängd med brutna kvistar på gräsmattan, så är ju allting relativt och jag tror knappast att de räcker till en påskbrasa. Men jag slipper ju ha dom på gården då i alla fall...

Nå, jag ska gå ut, med Dunnzen som ett flyende sällskap, och städa upp gården från ris och kvistar. Det var kanske mer sanningsenligt.

Sen ser jag att det verkar som att någon f*rbannad hare har varit och ätit upp de stackars, små äppelträdsskotten som kom upp från förra vinters kalasmåltid för harar (dvs. äppelträdet för 38 € som de totalt dödade och åt upp). Så även om jag må pynta skrivbordet på min dator med en bild av påskliljor och söta små kaninungar, så vet jag inte hur upprörd jag sist å slutligen blir ifall Dunnzen åt upp alla fula harar som satte ens en liten framtass på vår gård!