Ingen vill leka med mig!!!!

Det har ju varit sk*tväder hela veckan så HE-Man och jag började ha tråkometern i topp igår. Nå, det klarnade ju upp till kvällen, så man blev ju på lite bättre humör. Jag hade tänkt att vi kunde åka och handla och laga lite roligare mat den kvällen, eller hitta på nåt annat än att bara sitta och slöglo framför tv:n.

Ja, då kom HE-Man på att han skulle åka iväg till skären och fiska.
Kul för honom, skittrist för mig som lämnar ensam hemma *piss & skit*

Nog kunde jag ju åka med till skären, men vad gör man av hunden då?
Det har just blivit byggt bilväg *morr* till skären, så nu kan man inte ha hunden lös längre, ifall han springer ut på vägen och hälsar på hos grannarna och stör alt. blir pannkaka av en bil. Och med en hund som är van att få vara lös på skären, är det inte det lättaste att nu börja försöka vänja om honom att vara bunden eller inne. Gnäll, gnäll + rymningsförsök är resultatet av de experimenten. Så eftersom vi ännu inte har nån hage eller liknande åt honom på skären så är det nog mer jobbigt än kul för mig att åka till dit i nuläget.

Bara att stanna hemma då.

Och ingen vill leka med mig!!!!!

Syster nr 1 ska tillbringa hela dagen hos sina svärisar, syster nr 2 ska åka till mammas skäre och hälsa på där hela dan, mamma sitter på sin skäre, lillebror ligger i krapula (baksmälla, för er som inte kan finlandssvenska) och lär INTE vilja gå på loppis med mig hursomhelst och HE-Man häckar fortsättningsvis på skären.
Kompis nr 1 ska på 40 årskalas 100 km bort, kompis nr 2 ska på kombinerat födelsedagskalas och inflyttningsfest och är inte heller tillgänglig, kompis nr.... ja just det. Så ledsam är man ju också att man bara har två kompisar, så där var den listan slut (HE-Man hävdar absolut att syskon inte räknas som kompisar och retar mig för att jag inte har några vänner, fastän han har bara typ 2½ kompis själv ändå (och bara ett syskon, så jag vinner iaf!)).

I min desperation funderade jag på att ringa svågern och fråga om han vill komma till stan med mig då, så att jag inte måste sitta här hemma och uggla ännu en dag.
Då fick jag höra att han också (såklart) är påväg till skären och att han ska på 30-års kalas efter det. Funderar nästan på att våldsinbjuda mig själv till 30-årskalaset, även om jag inte vet vem som fyller (hoppas det är nån som man inte avskyr) och gå med svågern på fest ikväll. Men jag vet inte om:
...a) det är en så bra idé
...b) han ens vill ha med mig

Kontentan av det hela är att den här fina dagen hade en jävligt pissig start.

Tyck synd om miiiiiig!!!!!!

*bajs, bajs, bajs*