Jag när ett monster vid min barm

Vilken härlig helg det har varit, va?!

Jättevarmt och fint väder, det där får vi räkna som sommarens första dagar, nu har den börjat på riktigt. Vilket alltså betyder att det kommer att vara svinigt kallt imorgon och ösregna... Det är ju en typisk sommar det, eller hur...

Jag och HE-Man tog en slödag igår och åkte in till stan och satt på uteservering och gick på promenad. Idag blev det lite av en slödag också. I alla fall för mig. HE-Man är uppe på vinden och jobbar och jag ska leka hemmafru. Men det går inte så bra. Jag låg och läste på soffan rätt länge och sånt gör väl inte en riktig hemmafru.

Jag borde ju ha bakat "cupcakes" (varför säger man inte muffins, när det ändå finns ett bra svenskt ord för samma sak???) och stryka kalsonger och göra inläggningar och sånt. Men jag hade verkligen inte lust.

Till mitt eget försvar kan jag ju säga att jag faktiskt inte legat på soffan hela kvällen. Lite har jag nog städat och donat också. Men nån perfect housewife lär jag aldrig bli.

Nå, nu har HE-Man kommit ner från vinden, så nu ska vi äta lite efterrätts-äppel-kletimojs med glass och sen blir det sängdags.

***

Jo... höll ju på att glömma Dunnzen lilla äventyr idag!
Vi tog med hela zoo:t till veterinären för vaccineringar och så passade jag på att ha dom att klippa korvhundens klor också. Vilket han hatar.
Han har alltid avskytt kloklippning och skrikit som en stucken gris varenda gång man försökt närma sig hans klor. När vi skaffade honom så bodde vi i höghus, så då var det sannerligen inte tal om nån kloklippning. Hade jag varit enveten i mina manikyreringsförsök så hade säkert grannarna för eller senare ringt och anmält mig för djurmisshandel. För korven skrek som en gris på väg till slakt varenda gång man närmade sig hans klor.

Och så har han gjort från första början, till och med INNAN jag klippte honom för mycket så att han började blöda (vilket var hans eget fel eftersom han sprattlade som en lite mask).

Hursomhelst så fick jag stöd av veterinären som konstaterade att det verkligen INTE skulle gå att klippa klorna ensam på detta vilddjur. Och HE-Man är inte till så värst mycket hjälp heller, när vi ska börja med våra skönhets-våldsamheter här hemma. Han är för blöthjärtad och vågar inte hålla i den lilla djävulshunden utan vill mata honom med godis istället, typ...
Så då har ju alltid monstret fortsatt att monstra sig, för det har liksom varit en lönsam affär.

Men hos veterinären slipper man inte undan. Jag höll monstret i ett järngrepp, HE-Man petade honom på öronen eller nåt annat hjälpsamt och veterinären gav sig i kast med kloklippningen.
Och ni kan inte tro vilka avgtrundsvrål en sån liten sak kan ge ifrån sig!

Det roligaste idag var dock att han faktsikt lyckats utöka sin repertoar när det kommer till hjärtskärande och blodisande skrik. Han brukar gnäll-skrika, morra och gny men idag så ropade han faktiskt också.

Han lät typ som "aaaarrrrggggh", ja... som en pirat kanske?
Men verkligen inte som en liten hund på fem kilo. Hursomhelst så var det väldigt lustigt.

Korvhunden behöver ni dock inte ha nån destuvärre medkänsla för. Under hela proceduren viftade han glatt på svansen, han skriker nog bara för att han vill försöka slippa undan och "vinna", inte för att han verklien är panikslagen och dörädd.

***

Men nu är det verkligen dags för efterrätts-äppel-kletimojs med glass. Godnatt!