Hemmet nästa

Jag börjar nog bli gammal nu...

Ålderskrämporna bara hopar sig.

Det som nu börjar ge upp är mina knän. Eller ge upp och ge upp, man ska väl inte ta i heller. Men de har börjat krångla. Ena knät sväller upp som en boll och går inte att böja och det andra låter som att det skulle vara fullt med grus då jag böjer på det.
Inte kul.
(skyller på idogt golvkrypande utan knäskydd till följd av renovering)

Vad gör man åt sånt då?

Kanske det är frågan om nån slags kroppslig förflyttning av nåt slag? Sådär när man kan få en sticka i fingret och så kommer den ut i armbågen. Eller för att ta ett mer reellt exempel, när hundarnas implanterade ID-chip kan flytta på sig.

Kanske mina knän är naturliga grusdepåer (kanske alla knän är det? Vad vet jag...) men det har skett en viss migration av grus från höger knä till vänster, med slutresultatet att det finns ett visst grusunderskott i högerknä. Samtidigt som jag har ett överskott i det vänstra.
Dethär ger då symptom av vätskeansamlingar (???) i de tomma grushåligheterna i högerknä, varför det svullnar upp.
Det vänstra knät, med sitt överflöd av grus, börjar istället knastra och knaka vi ansträgning.

Det låter ju absolut som en trovärdig teori.
Kanske jag borde inga en läkare och fråga vad för slags meduciner man kan ta mot kroppsliga grusförflyttningar från höger till vänster knä?

Jag kan tänka mig att en ordination av fettrik kost samt sängliggande i en sidoposition med vitt saxade ben. Dieten är till för att lubricera (detdär är et lite fult ord tycker jag) gruset för vidare förflyttning till ursprungspositionerna och den sängliggande saxpositionen ska göra så att tyngdkraften kan hjälpa till gruset att liksom rulla på plats.

Får hoppas att mina grusdepåer består av naturgrus och inte krossgrus, jag tror att det rullar bättre.