Jahapp...
Då var det slut på påskledigheten. Väntar redan på nästa långhelg.
Jag ville verkligen inte stiga upp imorse. Ni vet väl hur det är, när man vaknar då väckarklockan börjar pipa sitt äckliga pip, men man tror ännu att man drömmer.
Man har vaknat såpass mycket att man är sådär halvt vid medvetande, men inte riktigt så klar i knoppen att man precis exakt vet var man befinner sig och vad det är som händer. Så var det imorse.
Väckarklockan ringde och jag vaknade, lite iaf. Jag tänkte att jag måste stiga upp och åka till jobbet, men så kom jag på hur absurdt det var. "Åka till jobbet? Neej... jag är väl ledig..."
Inte hade ju jag tid att åka till jobbet. Jag höll ju på att rädda Victoria och Daniel från nån knipa på slottet, eller vad jag nu höll på med. Det var bara så mycket roligare, viktigare och i största allmänhet mer spännande. Det kunde ju bara inte vara så att jag måste avsluta det och stiga upp och åka till jobbet?! Det kan ju bara inte vara sant!!!
Tyvärr var det sant.
Så här är jag nu. Hitsläpad. Mot min vilja.
Usch.
tisdag 14 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Du!
Jag ville bara titta in och tacka för att du tävlar hos mig i min blogg. Goa kramar Ina
Hej Igen!
Såg vad du hade skrivit om "Följabloggenrutan" jag håller med fullständigt, man tittar och inser att ingen vill följa min blogg, vad gör man för fel??? "ler" hm... men visst vi skiter i den och vi skyller på att den rutan är för stor... Många kramar Ina. Jag följer din blogg... "Ler" =0)
Ingen påse på magen!
Jag hade den i luvan på tröjan.
Alla borde ha en känguru hemma!
:D
Nej - jobb det hade man ju gärna kunnat vara utan! I alla fall jobb som startar innan kl 9 och slutar efter kl 14 *ler*
Skicka en kommentar